Gå direkt till textinnehållet

Medieprofessor Gunnar Nygren: Otrygga journalister försämrar journalistiken

Journalister med otrygga anställningar känner sig mindre självständiga i det dagliga arbetet. Det visar en studie vid Södertörns högskola." Det får konsekvenser för journalistiken," säger Gunnar Nygren, professor i journalistik.

Södertörns högskola gör återkommande enkätundersökningar bland tidigare journaliststudenter. Undersökningarna som nu omfattar 845 personer visar att två år efter examen har 28 procent fast jobb. Efter fem år har 55 procent fast jobb. Många väljer att gå till informatörsjobb eftersom det är svårt att få anställning som journalist.
– Det är bra att ni har uppmärksammat de här frågorna i er serie. Det är detta som det pratas om i branschen, och det påverkar inte bara journalisterna utan också journalistiken, säger Gunnar Nygren.
– Arbetsgivare vill ha flexibilitet och kunna variera arbetsstyrkans storlek bland annat genom att anlita bemanningsföretag och produktionsbolag. Men flexibiliteten får konsekvenser för journalistiken.

En undersökning genomförd vid Södertörns högskola bland 500 representativt utvalda journalister visade att graden av självständighet, möjligheten att påverka sitt arbete, välja vinkel och ta egna initiativ var lägre bland journalister med otrygga anställningsförhållanden än bland journalister med fast anställning.
Men är inte det logiskt – de med otrygga anställningsförhållanden är ju ofta mind­re erfarna i branschen?
– Oavsett ålder och erfarenhet, så upplever de med tillfälliga anställningar att de har mindre möjlighet att påverka sitt dagliga arbete som vilka ämnen man arbetar med och val av vinkel. Den som har en otrygg anställning tar mer sällan strid med sin chef om journalistikens innehåll och hur den ska utformas. Vi brukar använda termen autonomi i arbetet. Journalistiken är betjänt av att journalisterna har en hög grad av autonomi, säger Gunnar Nygren.
– Sen finns det ju förstås vissa fördelar med flexibiliteten i arbetet för journalisterna. Journalister som har något att erbjuda en arbetsgivare kan lättare byta till ett annat jobb när de inte trivs. De får också större möjligheter att placera sitt material.
Men finns det så många andra journalistiska jobb att gå till?
– Nej, inte fasta jobb. Men tillfälliga jobb skapar en rörlighet, och som frilans har man fler möjligheter till publicering.
– Vad jag tycker att man märker är att gråzonen mellan PR och journalistik växer. Fler reportrar gör det som fotografer har gjort under lång tid; de börjar pendla mellan å ena sidan journalistiska jobb och å andra sidan informations- och PR-jobb. Fotografer har ju ofta sidouppdrag för reklambranschen, som betalar bättre. Det beteendet har nu spridit sig till reportrar.
Hur märker du det?
– Bland annat i våra uppföljningar med våra tidigare studenter. En av frågorna vi ställer är om man arbetar med journalistik. Ibland händer det att de svarar ”jag vet inte”. Om man till exempel arbetar på en kundtidning med journalistiska metoder och journalistisk presentation, men urvalet och innehållet styrs av andra principer än de journalistiska – arbetar man då som journalist? Det ser ut som journalistik, men är det journalistik? De vet inte.
Är det ett problem?
– Om de som producerar innehållet inte vet om det är journalistik hur ska då läsarna veta det? Yrkesrollen blir otydlig. Journalistikens trovärdighetskapital minskar när journalister rör sig i gränslandet mellan PR och journalistik. Problemen blir allt större. Aftonbladet har fällts ett antal gånger av Reklamombudsmannen, och det är ingen slump, det hänger ihop med att journalistiken har hamnat i en gråzon.
Vad tycker du borde göras åt det?
– För att vi ska ha en kvalificerad journalistik måste vi ha journalister som känner sig trygga. Man behöver skapa fler långsiktiga anställningsformer. Vikarie- eller bemanningspooler kommer alltid att behövas men man kan minska andelen som är anställda i de formerna.
– Dessutom ser vi att det är svårare för journalister med en bra utbildning att få jobb, märkligt nog. Vi har en kurs i journalistik för akademiker som riktar sig till personer som har en akademisk utbildning i grunden och de som går den utbildningen har mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden som journalister än vad de har som bara har läst journalistik. Det kan bero på att akademikerna är lite äldre, kan ha bildat familj och inte är intresserade av att gå på vikariat i flera år. Men vill me­dieföretagen ha en mer kvalificerad journalistik borde den här gruppen vara mycket intressant. Så är det inte. Jag skulle gärna se att medieföretagen försökte hitta vägar in i yrket för dem, kanske i form av traineejobb. Vi behöver kvalificerad journalistik och för det behövs kvalificerade och välutbildade journalister.

I den tredje delen av Journalistens serie berättades historien om DNs så kallade frysbox, där tolv fast anställda journalister placerades utanför redaktionen med meningslösa och okvalificerade arbetsuppgifter. Efter ett drygt år hade tio av de tolv slutat med avgångsvederlag eller avtalspension. Många vittnade om en mycket dålig arbetsmiljö och ansåg att uppläggets syfte var att pressa dem att säga upp sig själva.
Ökar otryggheten även för journalister med fasta anställningar?
– Jag tror inte att DN är typisk för me­diebranschen. Men förfarandet är ett tecken på att fackföreningsrörelsen har försvagats. Samma utveckling finns i and-­ ra branscher. Något som är oroande med DN-reportaget är att så få journalister ställde upp med namn och berättade. Journalistiken bygger på yttrandefriheten och om journalisterna själva är rädda för att uttrycka sig hur ska de kunna uppmana andra att ställa upp med namn?
 

Fler avsnitt
Fler videos