Många fallgropar vid terrorbevakning

Intervjua inte terrorister eller gisslan. Tänk på att offer kan vara i chock. Rätta eventuella felaktigheter snabbt. Beskriv inte säkerhetsstyrkornas taktik, var medveten om att terroristgrupper har tillgång till den information du publicerar ­– och hjälp offren. Det är några råd till journalister som bevakar terroristdåd.

Medieforskare brukar efter en stor nyhetshändelse komma med en rapport där de påpekar de fel som medier begick. Sällan tar forskare och journalister kontakt med varandra för att diskutera nyhetsbevakningen innan något har hänt. Detta ville Linnéuniversitet i Kalmar råda bot på och bjöd in 15 medie­forskare från hela världen och 15 journalister för att diskutera hur medier ska bevaka terroristdåd.

En av deltagarna var Courtney Radsch från den amerikanska organisationen CPJ, Kommittén för skydd av journalister. Hon har sett att allt fler länder använder sig av terroristhot som ett sätt att inskränka yttrandefriheten och fängsla journalister.

Annons

Enligt uppgifter som CPJ tagit fram är 76 procent av de 259 journalister som satt fängslade 2016 dömda enligt antiterroristlagar.

– Det är ett sätt att kontrollera informationen, säger Courtney Radsch, ansvarig för CPJs opinionsbildning.

Hon påpekar att Martin Schibbye och Johan Persson dömdes till fängelse för att de tagit hjälp av Ogadens nationella befrielsefront (ONLF), som regeringen i Etiopien anser är en terroristorganisation. I Egypten har Muslimska brödraskapet klassats som en terroristgrupp och de journalister som publicerar information om dem, som inte kommer från regeringen, anklagas för att stödja terrorism.

– Vi måste ha rätt att rapportera om terroristorganisationer utan att anklagas för att sympatisera med dem, säger Courtney Radsch.

Den turkiska tidningen Cumhuriyets förre chefredaktör Can Dündar anklagas för att ha ”hjälpt en terroristorganisation”. Han lever nu i exil i Tyskland. Can Dündar skulle ha deltagit vid seminariet i Kalmar, men den tyska säkerhetstjänsten ansåg det osäkert för honom att resa och han kunde därför endast delta via länk. Trots att han inte kan återvända till Turkiet är han optimistisk eftersom närmare hälften av befolkningen röstade nej till förslaget att utöka president Recep Tayyip Erdogans makt.

– Efter folkomröstningen såg jag ljuset i tunneln. Att vara pessimist hjälper inte. Jag vet att många stödjer demokratin i Turkiet. Det går att fängsla journalister, men inte deras berättelser, säger Can Dündar.

Courtney Radsch säger att när det sker ett terrordåd ställs det stora krav på medierna eftersom det under de första minuterna råder förvirring om vad som har hänt.

– Snabbt måste information ut, men samtidigt ska medierna inte skrämma upp allmänheten och inte okritiskt föra vidare terroristernas propaganda.

Det är svårt att verifiera sanningshalten i rykten som cirkulerar i sociala medier. Forskarna menar att felaktiga uppgifter snabbt och tydligt måste rättas till då miljoner människor söker efter trovärdig information och det florerar rykten och spekulationer. New York Times valde vid terrordåden i Nice 2016 att publicera artiklar med rubriken: "Attacken i Nice: Vad vi vet, och vad vi inte vet". Läsarna krävde svar på frågor som tidningen ännu inte kunde verifiera.

Det är viktigt att vara medveten om att mediernas rapporter kan utnyttjas av terroristerna. Vid dåden i Paris 2015, mot bland annat den franska satirtidningen Charlie Hebdo, berättade en fransk TV-kanal att några personer gömde sig i kylrummet i kosherbutiken Hyper Cacher samtidigt som några hölls som gisslan i affären. Medier sände även ut information och bilder på var säkerhetsstyrkor befann sig och deras strategi, när det fortfarande var oklart om det fanns flera terroristceller.

Två av terroristerna förskansade sig i ett tryckeri norr om Paris. En journalist lyckades ringa till en av dem och gjorde en intervju. President François Hollande och hans stab fick reda på detta och förbjöd att den skulle sändas i etern.

Courtney Radsch känner inte till händelsen med den stoppade intervjun, men säger att myndigheter har all rätt att påpeka det olämpliga i att publicera visst material.

– Men det är medierna som avgör vad som ska publiceras eller inte.

Hon påpekar att samma krav kom efter att visselblåsaren Edward Snowden överlämnat sekretessbelagda dokument till The Guardian och Washington Post. Tidningarna uppmanades att inte publicera materialet eftersom det kunde hota USAs och Storbritanniens säkerhet.

– Vad som nu oroar mig är att debatten om falska nyheter tas som ursäkt för att fängsla journalister. Att de sprider uppgifter som inte är godkända av regimer, något som förekommit i Kina.

Checklista vid terrordåd

• Ge första hjälp till offren.
• Hindra inte sjukvårdspersonal.
• Anta att terroristgrupper har tillgång till den information du publicerar.
• Intervjua inte terrorister eller gisslan.
• Beskriv inte säkerhetsstyrkornas taktik och strategi.
• Rätta felaktigheter snabbt och synligt.
• Var försiktig med att publicera läckor och tips.
• Förklara varför en källa är anonym.
• Använd experter, men med försiktighet.
• Respektera offrens värdighet, speciellt barn.
• Undvik att ha en moralisk ståndpunkt som kan skymma sanningen.
• Fråga om tillstånd att intervjua drabbade och tänk på att de kan vara i chock.
• Tänk på vilka konsekvenser en bild eller en intervju med ett offer kan få för familj och vänner.
• Tänk på att inte alla ord, som jihadism och krig, kan användas objektivt.