”Man måste kunna sålla i informationen”

Elisabeth Cederblad är en av kanalens reportrar som skötte rapporteringen från knivdådet i Trollhättan under gårdagen. Hon berättar hur hon fick kasta sig iväg tillsammans med sin kollega när larmet om attentatet på skolan nådde stationen.

– Det man har att hantera i första läget är praktiska saker. Det går inte att komma fram, det regnar, vi ska ha en massa saker med oss och så vidare. Men det är bara att hantera situationen. Och sedan ska man behålla fattningen när man ska få ordning på tekniken för att komma i sändning så fort som möjligt, säger hon.

Hon berättar att i sådan här lägen är det något som slås på inom henne – hon vet att hon måste göra radio och berätta vad hon ser.

Annons

– Man kör hela dagen fram till kvällen, utan mat eller någonting. När jag kom hem så hade jag fortfarande så mycket adrenalin i kroppen att jag hade svårt att koppla till hur mina barn upplevde detta. Jag försökte prata med dem så gott det gick. I dag har jag lugnat ner mig, men känner mig ledsen.

Hon berättar att Sveriges Radios företagshälsovård finns att tillgå för henne och hennes kollegor. Hon har också fått erbjudande om debriefing från sin arbetsgivare.

– Arbetsledningen är noga med att den som är ledsen eller mår dåligt ska kunna få gå hem. Själv har jag bett om att få sitta inne och jobba med bokningar i stället i dag.

Till skillnad från reportrar som kommer från andra delar av landet för att rapportera om händelsen så har Elisabeth Cederblad en närmare relation till händelserna och Trollhättan. Hon bor i grannkommunen och hennes barn går i skola i Trollhättan. Hennes dotters skola är belägen nära den misstänkte gärningsmannens bostad, men det är inte samma skola som attentatet utspelade sig i.

– Stationen är jättenoga med att om man har en för nära anknytning så plockas man bort från ett uppdrag, säger hon och fortsätter:

– När allt hände i går så ringde min dotter mig och meddelade att hon kunde åka hem med sin kompis mormor. Då visste jag att det inte var någon fara med mina barn, så jag fortsatte att jobba.

Elisabeth Cederblad tycker att radions regionala samordning och samarbetet med Eko-redaktionen fungerar vid extrema händelser som den i Trollhättan.

– Vi hjälper varandra och vi på P4 får ofta bistå rikskanalerna. Jag upplever att vi har en bra beredskap, säger hon.

Men hon tycker att det är obehagligt att som journalist inte kunna veta vad man kan rapportera, en situation som uppstod under de första timmarna efter knivdådet.

– Det mesta är andrahandsuppgifter från folk i affekt. Man måste kunna sålla i informationen och det kan ändå ibland bli fel på vägen. Det är svårt att få korrekt information och det är obehagligt.