”Magi finns och fungerar”
Journalisten och musikkritikern Elin Unnes kommer ut med boken ”Herbariet – Växter till mat, magi och medicin”, med aurafotograferade växter och en hel del ockulta inslag.
– Jag läste många gamla böcker om medicinalväxter, både antika och från 1930- och 40-talen. De är väldigt fördomsfria och lägger ett stort ansvar på läsaren. Många av uppgifterna i böckerna har i dag antingen bevisats stämma, eller motbevisats. Jag ville göra en uppdatering. Sen insåg jag under processen att det finns ett skäl till varför man inte skriver exakt hur mycket spikklubba man kan röka utan att dö – man vill inte att någon ska hittas död med ens bok i handen.
Du skrev i boken att på den tiden du hade ”Stenbecksk hjärtrytm” upptäckte du att en kopp lavendelte hjälpte mot både ”arytmi och krympande perferiseende”. Och sen sade du upp dig. Var det lavendel som fick dig att gå?
– Ja, det var växterna som avgjorde det. För mig blev mötet med växterna ett bevis för att det finns en värld utanför redaktionen. Det var växterna som gav mig ben och en ursäkt att sluta.
Om botaniker skulle få händerna på den här boken, vad tror du att de skulle säga?
– Ja, det är ju min mardröm, att någon som faktiskt kan någonting om det här ska läsa boken. Det är väldigt stressigt. Nåja. Den är faktakollad av både växtkommunikationsforskare, en odlingsexpert och en läkare. Men samtidigt tar jag mig ju friheter. När jag skriver att malört hjälper mot sjöodjursbett, så kan en person som vet mycket om farmakognosi slå ner på det påståendet på många olika nivåer.
Det är mycket te man kan göra på växterna i boken. Smakar de här grejerna verkligen gott?
– Jag tror på kontext. Vi är så lättmanipulerade, så om man har varit ute och plockat en ört och bränt sig på nässlor, och de har blåst omkring och man har varit tvungen att jaga dem, och så kommer man hem och brygger ett te på det, då kommer man att lägga så mycket koncentration i upplevelsen att man kommer att uppskatta smaken även när den är det bittraste man någonsin har fått i sig. Ja, så svaret är: Nej, det smakar inte alltid så gott, även om det gör gott.
Du har jobbat länge som musikjournalist, och musiken finns med i boken. Kan du säga något om det?
– För mig är det viktigt att fortsätta att skriva om musik, även om mitt liv har tagit mig en bit bort från det. Det är samma del av min hjärna som kommer till liv när jag tänker på växter som när jag tänker på musik. Det är samma berättelser som jag fascineras av i växtvärlden som i musikvärlden. Stökiga jävlar.
Vad vill du med boken?
– Jag vill att skeptiker ska läsa den, att de går in med inställningen att de aldrig kommer att acceptera det här, och sen bli förförda. Om man definierar magi på det här sättet kommer du att vara tvungen att acceptera att magi finns och fungerar.
Du talar till en skeptiker just nu, och jag har läst boken, och det gick bra. Men jag har inte gröna fingrar så jag kommer inte att börja odla någonting, tyvärr.
– Det har inte jag heller, deprimerande nog, jag måste läsa om allting.
Det hjälper nog inte när man har ett herbariskt mausoleum hemma. Fullt av skrikande växter som sakta tystnar.
– Det är något av det finaste som finns tycker jag – förfallet.
