Lön och trygga jobb viktiga kongressfrågor
Otrygga jobb, jämställdhet, orättvisa löner. Det är några frågor som ombuden vill diskutera på Journalistförbundets kongress i oktober.
Den 21 till 23 oktober samlas journalistdistriktens sammanlagt 111 ombud på Djurö för att slå fast förbundets verksamhet den kommande mandatperioden. Journalisten ringde runt till några av dem som valts att representera sina distrikt för att höra vad de vill ta upp under kongressdagarna.
Terje Lund, reporter och producent på SR P4 Västmanland, är Västmanlandsdistriktets enda ombud. Han är vice ordförande i SR Västmanlands klubbsektion och det är första gången han åker till kongressen.
– En fråga som jag skulle vilja diskutera är problemen med geografiska löner inom Sveriges Radio. Vi gör samma jobb ute i landet men får lägre lön. Pratar man med arbetsgivaren om att göra en lönekartläggning för att se hur det slår så är de inte så intresserade.
En annan fråga som Terje Lund tycker är angelägen är hur man ska komma tillrätta med de arbetsgivare som staplar olika anställningsformer på varandra.
– Det är viktigt att arbeta för att sådant inte missbrukas, säger han.
Anni Alm, reporter på fackförbundstidningen Vision, är ombud för journalistdistriktet Eken, vars medlemmar består av journalistklubbar vid tidningar som inte räknas som dags-eller förlagspress i Stockholm. Eken har elva ombud på kongressen.
– Otrygga jobb är en viktig fråga, säger Anni Alm. Till exempel för bemanningsanställda och de som jobbar för arbetsgivare som missbrukar visstidsanställningar. Otrygga jobb påverkar hela vardagen för folk.
En annan fråga som Anni Alm tycker att kongressen ska diskutera är självständig journalistik, både på organisationspress och inom andra medier.
För Anni Alm är det första gången hon är ombud på kongressen.
– Det ska bli spännande, säger hon.
Debut på kongressen gör även Rebecka Sjöberg, ordförande i Kompetens i Skånes journalistklubb, som är en av Södra distriktets elva ombud.
– För oss bemanningsanställda är det viktigt att våra anställningsvillkor inte glöms bort, säger hon. Jag vill lägga fokus på frågan om vår tillgängliga tid. Det är något som vi jobbat med i flera år och det har blivit bättre, men det är fortfarande inte bra. Många bemanningsanställda känner fortfarande att de inte har kontroll över sitt eget liv eftersom de ständigt måste vara tillgängliga för arbetsgivaren.
Jämställdhetsfrågan är angelägen för Urban Edin, reporter på Piteå-Tidningen och vice ordförande i Norrbottens journalistdistrikt, som skickar två ombud till kongressen.
– Jag har en känsla av att kvinnor har det tuffare på redaktionerna än män, säger han.
En annan fråga han brinner för är det som händer i mediebranschen i dag, framför allt nedskärningarna på tidningarna.
– Tidningarna bantar och färre ska göra mer. Det är något vi måste diskutera.
Frilansdistriktet har femton ombud på kongressen. En av dem är Natacha Lopez. Hon var även ombud vid kongressen 2011 och sitter i både Frilans Syds och Frilans Riks styrelse.
– Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter diskussionen om hur vi kan ställa om Journalistförbundet så att ett större fokus hamnar på att arbeta för dem med osäkra anställningar, som frilansar, bemanningsanställda och visstidsanställda.
Natacha Lopez berättar att Frilans Riks till kommande kongress motionerar om att förbundet ska anställa en frilansombudsman, och tycker att en sådan person också skulle kunna arbeta för andra med osäkra anställningar.
– Inom Frilans Riks arrangerade vi i fjol seminariet ”Vi sitter i samma båt” i Malmö, där folk från arbetsplatsklubbar, bemanningsanställda och frilansar träffades. Jag tycker att det är viktigt att stimulera arbetet mellan de grupperna.
– Samtidigt har jag märkt att förbundet mer och mer förstår att vi sitter i samma båt, men det är mycket en förståelse i teorin. Alla arbetsplatsklubbar jobbar inte för att inkludera frilansar och bemanningsanställda i praktiken, utan fokus hamnar lätt på de fast anställda. Man bortser från att ett frilansintag på arbetsplatsen även påverkar de anställda.
– En annan viktig fråga är att utarbeta nya kampredskap. Det hänger ihop med dels den förändrade arbetsmarknaden som gör att allt fler är otryggt anställda, dels med fackens sjunkande medlemssiffror. Strejken är därmed inte alls det kampredskap som det var en gång i tiden och vi måste fundera över andra vägar.
