Gå direkt till textinnehållet

Kräv betalt för video!

Fotografer som filmar med stillbildskamera har upphovsrätt till videoklippen. De som sprider filmen utan tillstånd kan enligt BLFs filmavtal krävas på tiotusentals kronor.

Tidigare fanns det inskrivet i Bildleverantörernas förenings filmavtal att en fotograf skulle få extra betalt om han eller hon filmade eftersom det krävdes extra utrustning. Detta har tagits bort eftersom den tekniska utvecklingen gått så snabbt. Numera går det att filma med de flesta stillbildskameror.

– Även om den tekniska utvecklingen går framåt tar det längre tid om du både ska fotografera och filma, och därför blir timersättningen högre, säger Johan Främst, ordförande för BLF.

Han påpekar att frilansfotografer måste vara tydliga när de förhandlar med uppdragsgivaren, att det tar längre tid och kostar mer om de även vill ha rörlig bild.

Frilansfotografen Martin von Krogh började filma för några år sedan för att han ville göra dokumentärer. Han säger att vissa berättelser passar bättre att skildra med rörlig bild, andra med stillbilder och text.

– Jag får mer betalt när jag filmar. Men det gäller att kräva ersättning, och inte gå med på att ge bort materialet gratis, säger han.
Han påpekar att det krävs träning för att kunna göra korta filmer som kan sändas på webben.

– Vill du ta betalt för videofilmer måste du leverera kvalitet, precis som då du tar stillbilder, säger Martin von Krogh.
Fotografen har upphovsrätt till den sekvens han eller hon filmar med kameran.

– Man kan jämföra en film med stillbilder, där frågan inte behöver uppstå om stillbilden skyddas som konstnärligt verk. Filmsekvensen kan anses bestå av ett antal stillbilder, och varje ruta i filmen har skydd som en vanlig stillbild. Filmen kan också vara ett konstnärligt verk, men detta har mig veterligen aldrig prövats, säger Olle Wilöf, upphovsrättsjurist på Journalistförbundet.

Bildombudsmannen Staffan Teste har sett att det blivit vanligare att stora medieföretag tar video­klipp utan att först fråga om tillstånd och snabbt sprider dem över världen. Han var ombud vid ett fall där en svensk kvinna filmade då hennes australienska väninna hoppade bungyjump vid Victoriafallen i Afrika. Linan brast. Hon klarade sig dock. Den svenska kvinnan sålde filmen till en australiensk TV-kanal. Sedan visade det sig att ett dotterbolag till medieföretaget sålt videon vidare och den har visats på 400 TV-kanaler och sajter runt om i världen. Kvinnan ansåg att de medier som publicerat filmen gjort sig skyldiga till brott mot upphovsrättslagen. Men det är komplicerat att stämma någon i Australien och Staffan Teste valde att koncentrera sig på de svenska medier som visat videoklippet. I elva fall har det lett till förlikning.

Tidningen Metro hade kopierat en stillbild från videon som det gick att klicka på.
– Vi ansåg att Metro spelade upp videon som om den vore deras egen. Vi anser att man inte får göra en stillbild från en video. Nu blev det en förlikning, så det går inte att dra några slutsatser, säger Staffan Teste.
Nylingen kom det ett domstolsbeslut från EU-domstolen: länkning från en sajt till en annan är en upphovsrättslig handling. Men länkningen kan bara räknas som ett brott om sajten som det länkas till har material som ligger ute otillåtet eller om den inte är åtkomlig av alla, till exempel ligger bakom en betalvägg.

– Min tolkning av EU-domstolens beslut är att en länk är en kod som du klickar på, inte en stillbild på sajten som är klickbar, säger Staffan Teste.
Många lägger numera ut sina filmer på Youtube. I det avtal på flera sidor som få orkar läsa står det att Youtube har rätt att använda videon för eget bruk.

– Men det innebär inte att Youtube kan sälja videon vidare till andra. Upphovsmannen äger rättigheterna, säger Staffan Teste.

Fotnot: Sveriges fotografers förbund, SFF, har inga ersättningsrekommendationer för rörlig bild.

Utdrag ur BLFs filmavtal

  • Beställaren får inte upplåta eller sälja vidare rätten till en film utan att först fråga fotografen. Om det skulle komma fram att filmen spridits till allmänheten utan fotografens tillstånd kan fotografen skicka en räkning som motsvarar 20 procent av prisbasbeloppet som är på 44 400 kronor.
  • Det krävs tillstånd av fotografen för att filmen ska lagras i ett digitalt arkiv. Har filmen lagrats utan fotografens tillstånd debiteras för varje filmsekvens med 20 procent av prisbasbeloppet, utöver ersättning för visning.
  • Det är inte heller tillåtet att göra en stillbild av en filmsekvens utan upphovsmannens tillstånd. Vid en överträdelse debiteras varje kopiering av filmrutan med 25 procent av prisbasbeloppet per bild.
  • Fotografens namn ska alltid anges, som är ett villkor för visning om inget annat avtalats. Utelämnas namnet kan fotografen debitera 25 procent av prisbasbeloppet.

 

Fler avsnitt
Fler videos