”Journalistiken är förlorare”

– Hur utgången än blir så blir journalistiken förlorare här. Det enda som kunde funka till vår fördel vore om åtalen läggs ner, men det är ytterst tveksamt, säger Jonathan Lundquist som är på Reportrar utan gränsers huvudkontor i Paris just nu.

Organisationen reportrar utan gränser har en delegation på plats och twittrar live via @RSF_EECA om rättegången. Nyligen twittrades ett uttalande från en av de åtalade, Güray Öz,ut: I am accused of FETÖ links for ordering pita from a restaurant, as the owner allegedly has ties with Gulen. (Jag anklagas för att ha kopplingar till FETÖ, för att jag beställde en pita på en restaurang, vars ägare påstås ha band till Gulen)

– Rättegången är väldigt välbesökt med stora protester utanför rättssalen och många vill följa förhandlingarna. Det är inte bara vi utan många organisationer som inser allvaret i detta. Åtalen är så absurda emellanåt att de nästan är skrattretande, om det inte hade varit så allvarligt. Det ter sig som en charad, som ett spel.

Annons

Hur menar du?

– Det är mycket otydligt vad åklagarna menar att de har gjort. I åtalen påstås att de skrivit kritiskt mot vissa grupper, men samtidigt inte. Och dessa grupper är sinsemellan varandras motståndare. Det hänger inte ihop, det är väldig märkliga åtal.

– Det bästa man kan hoppas på är att de åtalade får en villkorlig dom och släpps fria, men i så fall befinner de sig i en mycket svår situation, eftersom de när som helst kan bli gripna på nytt. Det är orealistiskt att tro att man kan fortsätta sitt arbete precis som vanligt.

Turkiet ligger i dag på plats 155 av 180 länder i RUGs lista när det gäller pressfrihet.

– Det är förstås illa för ett land som för bara några år sedan diskuterade riskerar att försvinna i Turkiet. Just nu är vi beroende av ett fåtal oerhört modiga enskilda personer, för att få veta vad som händer. Människor har lagt hela sina liv för de här frågorna. Pressen på dem är obegripligt stor.