Jeanette Bonnier: ”Dagspressen gör fel”

Intressanta ord från en representant för en stark ägarfamilj och för ett mediebolag som också försöker sprida både risker och intäkter. Om vi flyttar blicken till Skåne och till Malmö, så kan varje journalist på Sydsvenska Dagbladet och på Skånska Dagbladet, just nu räkna ut att deras arbetsplatser går med förluster i storleksordningen 200000 kronor varje dag (Sydsvenskan) respektive 100000 kronor varje dag (Skånska Dagbladet). På årsbasis 2012 talar vi om troliga kommande rörelseförluster för tidningsverksamheten i storleksordningen minst 60 – 70 miljoner för Sydsvenskan och 30 – 40 miljoner för Skånskan. Dessa siffror kan varje anställd med grundläggande ekonomiska kunskaper komma fram till om de läser vad ägare, styrelse och ledning presenterat under 2011 och 2012 i form av bokslut, information, åtgärder och besparingar. Studerar man företagens senaste bokslut, lägger ihop det med en allt snabbare sjunkande betalande läsarskår, vet att en svag annonsmarknad för skånsk dagspress slutade i en total krasch under det sista kvartalet 2011, då måste man som journalist bli riktigt orolig. Särskilt om man inser att nedgången kommer att fortsätta under 2012. TS statistik i kombination med information från Tidningsbärarna lär i sanning bli dyster information. Skånska Dagbladet sitter sämst till. De har varken någon stark ägare eller en kompetent styrelse. Genom att ha utgivningsorten Malmö erhåller de dock ett fortsatt högt presstöd. Men detta presstöd utslaget per betalande tidningsprenumerant i Malmö, innebär att varje prenumerant nu ges ett skattefinansierat stöd på i storleksordningen 5000 kronor per år/prenumerant. Vilket naturligtvis är orimligt och omöjligt att försvara. Samtidigt innebär Skånskans låga antal prenumeranter i Malmö och Lund, att deras annonsmarknad på dessa orter i princip snart är helt död. För både Sydsvenskan och Skånskan gäller att deras annonsförsäljning för papperstidningarna nu ligger på kanske 20-40% under nödvändiga intäktsmål. Med små utsikter för förbättring. Katastrofsiffror för tidningarnas marknadsavdelningar och totalt underkännande av ledningarnas förmåga att styra. Snabbt fallande läsarintäkter gör inte saken bättre. Slutsatsen för Malmö och Skåne när det gäller Sydsvenskan och Skånska Dagbladet, är att båda företagen står inför veritabla stålbad gällande personal, lokaler, tryck och verksamheter. Blott den som redan har intäkter utanför själva papperstidningen och som kan räkna med ökade sådana intäkter, kommer att kunna överleva. Så nog stämmer det Jeanette Bonnier konstaterade. Pressen måste börja ta betalt.