”Jag skrev en tredjedel av boken i mobilen”

Vad fick dig att skriva den här boken?
– Jag tyckte att det saknades en handbok i journalistik som helt utgick från det digitala. Det finns andra bra böcker om webbjournalistik men de skrevs för ganska länge sedan och under en tid som handlade mer om hur man webbifierar papperstidningsmaterial. När jag har pratat med folk som kom till Aftonbladet från journalistutbildningarna hade de ett stort fokus på print och på etablerade medier. De kändes inte alltid så väl rustade för jobbet på en digital redaktion.

Vad är det som saknas i utbildningarna?
– Det är konstigt att man utbildar folk till att göra papperstidningar, för det finns ju jättemånga som kan det och de räcker nog så länge som vi har tidningar. Jag tror inte att man rustas för att tänka helt kanaloberoende, och hur man ska berätta en story på bästa sätt. Det kommer att hända mycket med utvecklingen av berättandet på redaktionerna de kommande åren.

Vad är det som journalister behöver lära sig?
– Man måste bli mycket bättre på att anpassa sitt innehåll och idéarbete efter de kanaler som finns i dag. Tiden är förbi då journalister enbart kan skriva en artikel och lämna distributionen till någon annan. Redan i idéarbetet måste man tänka på hur man ska kunna nå ut med berättelsen, och hur man ska anpassa den till distributionskanalen. Video och nyhetsgrafik är just nu väldigt heta format som man får en enorm utväxling på om man använder för sin berättelse. Jag tror att de kommer att fortsätta att vara starka. Dessutom kommer nyhetsvärderingen att ändras i grunden när redaktionerna börjar jobba mer med dataanalys. Magkänslan blir mindre viktig och man kommer att fatta mer databaserade beslut, till exempel genom analyser av algoritmer på startsidor och i sociala medier.

Annons

När började du skriva boken?
– Jag började för ungefär ett år sedan. Kvällar och helger. Jag tror att jag har skrivit en tredjedel av boken i min mobil när jag har varit på språng.

Va? Det verkar ju skitjobbigt.
– Ja, det var väldigt jobbigt faktiskt. Det är inget jag rekommenderar. Jag har skrivit mycket när jag har suttit på bussar och tåg och legat hemma i soffan när jag har kommit på saker, men det är klart att när jag har renskrivit har jag använt datorn.

När jag började läsa boken blev jag väldigt trött väldigt fort eftersom det är så mycket som jag måste kunna som jag inte kan. Kommer det att bli så här stora krav på journalister i framtiden?
– Absolut. Mediehusen kommer att behöva specialister också, men jag tror att man gör sig själv en stor tjänst om man försöker anamma så många olika uttryckssätt som möjligt. Sen kanske man inte behöver vara personen som kan göra den interaktiva grafiken, men man ska åtminstone kunna komma med de idéerna. Jag är osäker på om det är en lika stor deal för de som blir journalister i dag som för de som har varit det väldigt länge.

Det känns ganska mycket Aftonbladet över boken, är det en slump?
– Nej, Aftonbladet är en väldigt bra skola.

Landsortstidningar har ju inte alls samma attraktionskraft till sina sajter som Aftonbladet har till sin – Aftonbladet kan ju skriva en rewrite på Daily Mail och få en miljon träffar men VLT kan inte det. Talar den här boken verkligen till de journalisterna också?
– Det hoppas jag verkligen. Det finns väldigt progressiva lokaltidningskoncerner, som till exempel Mittmedia som testar robotjournalistik, och har en utarbetad strategi för hur man ska jobba med distribution i sociala medier och har insett att man inte bara kan skriva en artikel och lägga ut den på nyhetssajten och hoppas att folk ska hitta den, utan att man även måste jobba med distributionen digitalt. Det är möjligt att det finns mer att hämta ur boken för journalister som sitter på en bredare nyhetssajt, men lokaltidningsjournalister kommer också att behöva tänka om vad gäller online.