”Jag orkar skriva men ingenting utöver det”

Det är bara några tusen personer i Sverige som lider av den obotliga sjukdomen Addisons sjukdom, kortisolsvikt, som Linda Skugge tvingas medicinera mot varje dag i resten av sitt liv.

I boken skriver hon naket och utlämnande om kampen att bli förstådd av sjukvården som inte mötte hennes rop på hjälp förrän det nästan var försent. Hur kroppen sakta lade av. Om handikappande diarréer och migrän som kändes som ett stålrör mot huvudet. Eller den extrema viktnedgång där hon kunde gå ned ett kilo om dagen, trots att hon tvingade i sig mängder av pommes frites, kött och nutritionsdrycker som var framtagna för cancerpatienter. Tillståndet var som sämst 2013 och delar av boken är också skriven under den perioden.

”När jag till slut lyckades få en läkare att via ett enkelt och billigt blodprov kolla mitt kortisolvärde var det nere på en nivå som är rent dödlig. Jag var tvungen att omedelbart börja med kortison och läkaren förhörde sig gång på gång i telefonen om att jag verkligen hade förstått att jag genast var tvungen att gå till apoteket för att ta ut receptet och börja ta tabletterna. Annars hade jag dött. Tänk då på hur dåligt jag mådde men att ingen läkare förstod det, utan de sa bara gång på gång att jag var hundra procent frisk. Jag kommer aldrig förlåta dem som inte hjälpte mig”, skriver Linda Skugge till Journalisten.

Annons

Att Linda Skugge vill ta intervjun över mejl har sina orsaker. Delvis ork, men även att hon uttrycker sig så mycket bättre i text. ”Se bara hur det gick när jag försökte få hjälp av vården. HAHA! Ingen förstod ju vad jag sa, uppenbarligen!” skriver hon.

I dag har hon lagt ned sitt PR-företag på grund av sjukdomen, hon orkar helt enkelt bara skriva.

”Jag sover en stund på dagen för att orka skriva, vilket gör att skrivtiden minimeras ytterligare och innebär att jag dessutom måste jobba på helgerna. Vi verkar ju i en sjunkande bransch och måste skriva så mycket mer nu mot förr för att få ihop en vettig lön. Det vill säga, jag orkar skriva, men ingenting utöver det. Inget familjeliv, inga vänner, inga fester, inga utflykter, inga resor, inga middagar, ingen träning. Det är det som är så sorgligt och som jag inte tror att någon förstår”.

Många minns Linda Skugge som Expressen-krönikören och skribenten som med orädd penna beskrev sin samtid och förändrade popjournalistiken på 90-talet. För dem som har följt henne i nyare intervjuer under senare år är det ingen hemlighet att hon inte gärna pratar om det som var då. När mejlkorgen svämmade över av kvinnohat, eller läsare kom fram på Hultsfredsfestivalen och ville att hon skulle stå till svars för något hon skrivit.

Varför, undrar jag?
”Jag slutade skriva krönikor på Expressen för tio år sedan och det är så märkligt att jag hela tiden måste ställas till svars för sådant jag skrev för över tio år sedan. Jag är ju naturligtvis inte samma människa nu som då. Jag tycker att man har rätt att gå vidare, förändras, precis som alla andra människor”.