Gå direkt till textinnehållet

”Jag kommer aldrig att ge efter för hot”

En molotovcocktail kastades in i kriminalreportern Håkan Slagbrands bil i fredags. Han är övertygad om att brandattentatet är kopplat till hans arbete. ”Man undrar ju vad som ska hända nästa gång. Men jag kommer aldrig att ge efter för hot”, säger han.

Håkan Slagbrand, 62, som arbetar som kriminalreporter på frilanskontrakt för Vestmanlands Läns Tidning cyklar till tidningshuset den här måndagseftermiddagen för ett inbokat möte. Bilen har gått till skroten.

– Man får motion i alla fall, så något gott har kommit av det här, säger han ler andfått.

– Skadorna på bilen är begränsade till baksätet men det går inte att få bort brandlukten. Man gör inte bil av den igen, man försöker inte ens. Jag får köpa en ny.

Klockan var ett par minuter efter elva på kvällen i fredags när han fick ett telefonsamtal från polisen. ”Jag har ett tråkigt besked …” och en tiondels sekund hann Håkan Slagbrand tänka på sin 87-åriga mamma innan polismannen fortsatte: ”… din bil brinner.”

Bilen, en gammal men välskött Volvo 940 Classic från 1998 som Håkan Slagbrand tagit över från sin mamma, stod parkerad 150 meter från bostaden. När han kom dit såg han baklyktorna på räddningsbilen som rullade i väg men två polispatruller väntade in honom. Det yttre befälet kände han genom jobbet. Någon hade knackat in trekantsfönstret vid bakdörren på passagerarsidan och slängt in en plastflaska med brandfarlig vätska och tänt på. Resterna av flaskan har skickats på undersökning. Håkan Slagbrand är hoppfull.

– Det räcker med om det finns ett hårstrå någonstans så kan de hitta förövaren, säger han.

Vad tänkte du när du fick veta att bilen brann?
– Jag tänkte direkt att det var ett attentat riktat mot mig som journalist. Jag är fortfarande övertygad om det.

Varför då?
– Jag har fått hot. Jag har mina misstankar om vilka som ligger bakom och jag har gett all information till polisen.

Som kriminalreporter har Håkan Slagbrand mottagit flera hotfulla meddelanden. Två av dem var handskrivna brev som skickades till bostaden. Det första, som kom strax före jul 2015, innehöll ett hopvikt A4-papper med textade bokstäver: ”Jag hoppas att du och din dotter mår bra.” Det andra kom ett par veckor senare. ”Jag hoppas att du och din familj mår bra.” Ingen avsändare. Polisen tog de förtäckta hoten på allvar; breven skickades för kriminalteknisk undersökning, men avsändaren hade vinnlagt sig om att dölja alla spår.

Medan vi sitter och pratar i fåtöljgruppen inne på redaktionen är det många VLT-medarbetare som kommer förbi och hälsar, frågar hur det är. En av dem skämtar om försäkringsbedrägeri och Håkan Slagbrand skrattar. ”Än så länge är jag målsägande”, säger han.

Han är mycket nöjd med hur VLT och chefredaktören Daniel Nordström ställt upp.

– Jag har fått väldigt bra stöd.

Tror du att du skulle fått en annan behandling om du varit anställd i stället för frilans?
– Absolut inte. Det är ingen skillnad. Jag har fått exakt samma stöd, och det är bra stöd, som om jag jobbat inne på redaktionen.

Är du orolig för att det ska eskalera?
– Man undrar ju vad som ska hända nästa gång. Men jag kommer aldrig att ge efter för hot, jag kommer inte att lägga ned det här nu. Då vinner de ju, säger Håkan Slagbrand.

Daniel Nordström, ansvarig utgivare och chefredaktör på VLT och sex andra tidningar i Västmanland och Stockholmsregionen, är bekymrad över den senare tidens eskalerande hot och kränkningar mot enskilda journalister.

– Förr i tiden riktades den här sortens hot oftare mot utgivaren eller mot tidningen. Nu drabbas reportrarna i större utsträckning. Det är oerhört allvarligt, säger Daniel Nordström.

– Jag har fått ha många samtal om hot och hat med nyanställda journalister, som också är nya i yrket. När man skriver om vissa ämnen vet man vilka reaktioner det kommer att skapa, de måste vara beredda.

Daniel Nordström vill av förklarliga skäl inte gå in på vilka säkerhetsrutiner som finns eller om brandattentatet i fredags har lett till några ytterligare säkerhetsåtgärder.

– Håkan Slagbrand är vår medarbetare och vi agerar på samma sätt som om han arbetade här i huset och var anställd. Vi har ett samarbete med ett säkerhetsbolag och de har varit hemma hos honom. Vi tar det här på största allvar. Vi kan i nuläget inte säga säkert att det finns en koppling till hans arbete, men allt tyder på att det gör det, säger Daniel Nordström.

Fler avsnitt
Fler videos