”Jag har fått både ris och ros”

Avslöjandena i Sala Allehanda om arbetsmiljöhaveriet på Medborgarkontoret i Sala kommun har väckt stor uppståndelse – även utanför kommunen. Reportern Terese Ahlin kunde bland annat visa att kommunen inte tagit kontakt med kontorschefens tidigare arbetsgivare när hon skulle anställas. Rapporteringen ledde till att chefen för kontoret avgick tidigare i veckan.

När Journalisten når Terese Ahlin per telefon på fredagen har hon precis fått ut uppgifterna om chefens fallskärm om 28 månadslöner, totalt 1,8 miljoner kronor, och håller på att skriva en artikel om det för Sala Allehandas sajt.

Vilken fantastiskt jobb du har gjort med den här svåra historien. Hur hittade du den?
– Det började med att jag grävde i Sirenarkivet i början av december och hittade en arbetsmiljöanmälan som huvudskyddsombudet för Vision hade gjort angående miserabla arbetsförhållanden på Medborgarkontoret. Det här var någonting som facket hade påpekat under en längre tid, men kommunen tog inte signalerna på allvar och läget försämrades hela tiden.

Annons

Hur illa var det?
– Det framkom att delar av personalen i stort sett var rädd för sin chef. Man vågade inte prata på fikaraster, man gick skilda vägar ut genom dörrarna för att man inte ville att chefen skulle se att man gick tillsammans på lunch, eftersom man var rädd för att bli ställd mot väggen och få frågor om vad man hade pratat om. I samband med en planerad omorganisation som trädde i kraft nu vid årsskiftet blev några personer degraderade utan MBL-förhandling med facket.

– Jag tyckte det var intressant dels eftersom Medborgarkontoret drivs av skattemedel och medborgarna måste få veta vad som händer innanför väggarna, dels eftersom Medborgarkontoret är kommunens ansikte utåt. Om inte kommunikationen fungerar inåt, hur ska den då kunna fungera utåt?

Det har skrivits mycket om ditt avslöjande i sociala medier och på er insändarsida. Vad tycker du om reaktionerna?
– Både ris och ros har det varit. Det är många som tycker att vi har hängt ut den här chefen, och att det har varit ett drev. Min chefredaktör Daniel Nordström har fått besvara insändare och förklarat varför han valt att publicera namn på chefen.

Vad tror du att de reaktionerna beror på?
– Ett stort problem har varit att vi vet att det finns två skilda sidor av berättelsen, men vi har inte fått någon från den ”andra sidan” att ställa upp och prata. Då blir det en ensidig rapportering. Ansvarig utgivare fick ju fatta ett beslut om man skulle publicera ändå.

Hur var det att jobba med det här?
– Jag har hållit på med detta sedan i december. Det är ju ett personalärende och det är alltid svårt för en tidning att få insyn i sådana. Jag vet att andra medier har varit på den här frågan tidigare, men har gått bet bland annat eftersom kommunen valde att mörka den första arbetsmiljöanmälan genom att sekretessbelägga handlingen. Det har varit knepigt.