”Jag blev i alla fall inte torterad”
Med hjälp av SIDA-pengar har Fojo utbildat en rad personer från några av de svåraste länderna att verka i som journalist. Vi träffade Tawanda Majoni, reporter på en av de få oberoende tidningarna i Zimbabwe. Han har blivit både hotad och bortförd och av polisen men vägrar lägga ned pennan.
Fojos SIMIE-projekt har pågått i tre år och avslutades i förra veckan med en stor träff i Stockholm. Det handlar om utbildningar för journalister som verkar i svåra förhållanden i länder som Syrien, Sudan, Tibet, Zambia, Eritrea och Myanmar. Förutom att träffas och utbyta erfarenheter, har man också fått verktyg för att dra in pengar som frilans och för att kunna utbilda andra i hemlandet i journalistik.
Som journalist och politisk kommentator på The Zimbabwean skriver Tawanda Majoni både kritiska analyser om det politiska läget i landet och gör nyheter om högt uppsatta personer i president Robert Mugabes regering. Naturtillgångar i form av diamanter har på senare år drivit på en redan korrupt statsapparat och antalet fria medier är få. Hos Reportrar utan gränser rankas Zimbabwe på plats 131 över de svåraste länderna att verka i som journalist.
Tawanda har en rad kollegor som råkat illa ut, blivit arresterade och till och med torterats på grund av sitt jobb. Själv blev han bortförd redan 2002. Han hade skrivit en story om polischefen och uppger för Journalisten att han blev hämtad några dagar senare av tre okända män som förde bort honom i en bil.
– Ingen visste var jag var i tre dagar, de arresterade mig ironiskt nog precis utanför den brittiska ambassaden. Men jag blev i alla fall inte torterad. De ville veta källan som gett mig informationen om poliskällan, säger Tawanda Majoni.
Inför det senaste valet 2013 var situationen mycket spänd i Zimbabwe berättar Tawanda.
– Tiden före 2013 var mycket svår eftersom presidenten och regeringen slog ned hårt mot medierna. Hot, tortyr och kidnappningar var väldigt vanliga.
Just innan det senaste valet blev också hela Tawandas redaktion hotad. De hade skrivit en kritisk artikel om generalen och en chef inom underrättelsetjänsten. Det började med hot över internet och via telefon innan man fick stänga ned hela tidningen en hel månad. En dag kom några män till kontoret och omringade dem. Utan vapen, men det var inget tvivel om vilket budskap de ville skicka. Tawanda blev kvar på kontoret i sex timmar innan han kunde smita ut bakvägen.
– Man ser hela tiden tecken på att någon övervakar din telefon, men det är mycket mindre just nu. Efter den senaste valvinsten 2013 så har regeringen blivit bekväm igen. De oroar sig inte lika mycket just nu för kritiken från oberoende medier.
Tawanda åker tillbaka till Zimbabwe efter Fojo-dagarna i Stockholm och känner sig relativt fri med sin fru och fyra barn just nu. Men hoten finns alltid kvar i bakhuvudet och han tittar sig alltid över axeln när han går ut. Inför valet 2018 är han rädd för att en ny stor kris hotar.
Landet är en tickande bomb menar han.
– Det finns en rad tecken på att allt kommer explodera igen inför valet 2018. Mugabe fyller 92 år om två månader och alla vet att han kanske inte orkar leda partiet en period till. Det finns många hungriga hundar inom partiet som nu börjar se sin chans att ta över makten.
Är du rädd?
– Självklart. Så sent som för några dagar sedan kom de senaste hoten. I direktsänd TV trädde först presidenten och hans fru fram och sa att man skriver lögner om honom och hans parti i vissa medier och vi kommer slå tillbaka mot er. Sådant måste man ta på allvar.
