Gå direkt till textinnehållet

”Fortsätter utvecklingen kommer ingen våga säga ett pip”

Det är för tyst om vad som händer på journalisters arbetsplatser och hur det påverkar journalistiken, menar kulturjournalisten Anders Mildner: - Om vi hävdar att journalistik är något viktigt för samhället så måste vi också diskutera vad som händer med journalisterna.

I en text i Sydsvenskan i dag konstaterar Anders Mildner att svenska medier är dåliga på att rapportera om arbetsförhållanden på svenska redaktioner i sparpaketens tidevarv. Ett aktuellt exempel, som Mildner tar upp, är arbetsmiljön på Dagens Nyheter, som fick Journalistförbundets Dagspressdistrikt att jämföra företaget med Ryanair.

Mildner skriver att det är "alldeles uppenbart att frågan om vad som händer med journalistiken inte längre kan särskiljas från frågan vad som egentligen händer med journalisterna".

Han menar att om vi hävdar att journalistik är något viktigt för samhället så måste vi också diskutera vad som händer med journalisterna.

Annons Annons

– Om vi har anspråk på att ofta moraliskt granska andra så måste vi fråga oss vad som händer med vår trovärdighet om vi uppträder likadant, säger Anders Mildner.

– Vi har etiska regler som enskilda journalister, det är många saker vi inte gör eftersom det är viktigt för vår trovärdighet att vi uppför oss på ett korrekt sätt. Det gäller förstås också ur ett företagsperspektiv. Vi kan inte granska och kritisera andra företag för att uppföra sig på ett visst sätt om våra egna företag uppför sig likadant.

Han varnar också för att utvecklingen i krisens fotspår kan komma att leda till att journalister blir rädda och hunsade, vilket påverkar deras arbete.

Men du tycker inte att vi är där i dag?
– Det finns hela spektrat. Journalister som inte alls känner igen sig i den beskrivningen, andra som helt och hållet känner igen sig.

Varför rapporterar medier så lite om journalisters arbetsförhållanden?
– Dels drar vi oss ofta för att skriva om saker som känns interna, vi tror att de inte är relevanta för läsarna.

– Dels är det svårt för många journalister att överhuvudtaget skriva om detta. Det är till exempel extremt svårt för någon anställd på Sveriges Radio att göra radio om förhållandena på Sveriges Radio.

Mildners text har fått stor spridning i sociala medier under förmiddagen.

– Att döma av responsen jag har fått på artikeln så upplever många journalister att det finns ett stort behov att prata om de här sakerna.

Du ställer frågan om vi borde börja bojkotta medier som behandlar anställda illa, precis som vi kan uppmana till bojkott av Ryanair. Vad tycker du själv?
– Där ligger vårt moraliska dilemma. Vi är vana vid att vi tar moralisk ställning, vi kan säga att vi bör bojkotta företag som beter sig dåligt. Men vi kan inte säga det med trovärdighet om våra egna företagsledningar beter sig lika illa. På samma sätt som vi inte inte kan ha en ekonomireporter som skriver om ekobrottslighet som själv är ekobrottsling.

– Min personliga åsikt är att ett exempel som SR är etiskt svårt att hantera. Å ena sidan är public service ett viktigt inslag i det demokratiska samhället. Samtidigt som innehållet delvis är gjort av underbetalda människor.

Fortsätter sparpaketen att genomföras på hårdföra sätt, och om förhållandena för frilansar, projektanställda och bemanningsanställda inte ändras, så ser Anders Mildner en dyster framtid.

– Det är solklart att fortsätter den här utvecklingen så kommer ingen i mediebranschen att våga säga ett pip.

Fler avsnitt
Fler videos