Gå direkt till textinnehållet

Få skribenter med utländsk bakgrund på debattsidorna

Debatten om invandring och rasism har skruvats upp det gångna året. Men få skribenter med utländsk bakgrund har tillgång till de största morgontidningarnas debattsidor.

Journalisterna Kurdo Baksi och Helene Götberg har för Journalistens räkning undersökt vilka som får komma till tals på de fyra största morgontidningarnas debattsidor. Totalt 403 skribenter skrev under april månad på Dagens Nyheters, Svenska Dagbladets, Göteborgs-Postens och Sydsvenskans debattsidor. 32 av skribenterna hade ett icke svenskklingande namn.

Det motsvarar åtta procent av debattörerna, medan andelen svenskar med utländsk bakgrund är 21 procent.

Jesper Strömbäck, professor i journalistik, pekar på att debattsidorna i hög mån speglar samhället:

Annons Annons

– Generellt sett har personer som är högt uppsatta och har officiella positioner som politiker, akademiker, chefer eller företrädare för organisationer lättare att få sina artiklar publicerade. Det främsta skälet till att svenskar med icke svenskklingande namn inte förekommer oftare på svenska debattsidor tror jag är att det är relativt få som har dessa officiella positioner. Sedan är det möjligen så – men det vet jag inget säkert om – att relativt få med icke svenskklingande namn försöker få artiklar publicerade.

Journalisten och samhällsdebattören Kurdo Baksi menar att bristen på debattredaktörer med utrikes bakgrund är en anledning till underrepresentationen. Den typiska debattredaktören på många ställen i landet är en 60-årig svensk man, menar Baksi.

– Och man publicerar personer som man kan identifiera sig med, säger han.

Jesper Strömbäck tror dock inte att redaktörernas bakgrund har någon större påverkan på urvalet av debattörer.

– Däremot kan det indirekt ha betydelse i den meningen att det påverkar vilka frågor och ämnen som upplevs som intressanta att ha med på debattsidan, om det finns skillnader mellan vad svenskar med svenskklingande respektive icke svenskklingande namn skriver om. Och det kan ha en symbolisk betydelse.

Kurdo Baksi är inne på samma linje:

– Konsekvensen blir att debattartiklarna inte återspeglar frågor som berör hela befolkningen. Utan det blir en grupps intressen och sorger.

Baksi menar att redaktörerna borde balansera upp hur maktstrukturerna i samhället ser ut.

– Och man måste komma ihåg att de själva sitter på maktpositioner! De kunde i alla fall någon gång ringa personer med invandrarbakgrund – och helst någon som behärskar ett ämne som inte handlar om integration. Så kan det kanske bli en snöbollseffekt, säger Kurdo Baksi.

Eva Rothstein, debattredaktör på Sydsvenskan, har märkt just hur självförstärkande debattmaterialet är.

– Publicerar jag människor med icke svenskklingande namn får jag fler sådana. Det man pub­licerar får man, det är tydligt, säger hon.

Med 20 procent utlandsklingande namn är Sydsvenskans debattsida bäst i klassen i Journalistens undersökning. Det gläder Eva Rothstein, som jobbar aktivt med att lyfta underrepresenterade grupper.

– Det är intressant om en röst som inte brukar höras kan få höras.

Rent konkret handlar det mycket om att vara en aktiv redaktör, säger Eva Rothstein. Hon textredigerar mycket, diskuterar och vässar upplägg med potentiella debattörer, och beställer även aktivt texter.

I andra änden av skalan finns Carina Stensson, debattredaktör på Svenska Dagbladet, vars debattsida bara hade två av 89 debattörer (två procent) med icke svenskklingande namn i april.

– Det låter ju tråkigt med så få. Frågan är viktig, men jag tycker inte att man kan kvotera in debattartiklar. Jag tror vi får en väldigt konstig arena då, säger hon.

– Egentligen handlar det ju om maktfrågor, där vi snarare är ett symtom, en samhällelig spegling. Den klassiska debattören är en man i maktposition med ett långt yrkesliv bakom sig. Men de har ofta intressanta saker att säga i våra fokusämnen, som energipolitik, näringsliv.…Vi måste såklart vara uppmärksamma på slagsidan, men vi kan inte rata människor för att de har fel kön eller fel namn.

Carina Stensson säger att SvDs Brännpunkt har ett mycket stort inflöde. Det hör till undantagen att redaktörerna beställer texter.

– De bästa artiklarna är de vi inte beställer. Jag ser gärna att fler med icke-svenska namn skriver. I alla möjliga frågor, inte främst i utrikesfrågor som det är i dag.

 

       FAKTA:
       55 procent manliga skribenter

  • Undersökningen omfattar alla texter på debattsidorna i pappersversionerna av GP, DN, SvD och Sydsvenskan under april. Totalt 403 debattskribenter.
  • 8 procent (32 personer) hade icke svenskklingande namn.
  • 45 procent (181 skribenter) av skribenterna var kvinnor, 55 procent (222 personer) män.
  • 77 procent av soloartiklarna (41 av 53 artiklar) var skrivna av män.
Fler avsnitt
Fler videos