”Det behövs en frilansombudsman”

Hur känns det efter fjärde rapporten om mediebranschen?
– En sportfråga alltså. Jo, det känns bra. Det har varit intressant och roligt att få göra sådana här undersökningar där man verkligen får gå ner på djupet. Och göra skillnad i diskussionen.

Hur märker du att det gör skillnad?
– Gensvaret har varit bra. Mina analyser och slutsatser tas på allvar, och inte bara av Journalistförbundet. Rapporten om produktionsbolagen har lästs och diskuteras av arbetsgivarna, vet jag.

I dina fyra rapporter har du lyckats få fram siffror som tidigare varit okända. Har det varit viktigt?
– Det är viktigt att ta fram siffror som visar konkret hur det ser ut på arbetsmarknaden för journalister. Man kan intervjua experter och branschfolk och få en ganska bra bild av läget, men det handlar ändå bara om uppskattningar och ibland gissningar. Vill man veta hur det verkligen ser ut måste man ha statistik. Jag är dessutom van att jobba på det sättet som journalist. Man kan inte utreda frågorna och lämna förslag utan ett bra underlag. Det har inte varit helt enkelt att få fram siffrorna. Journalistkåren är en liten del av arbetsmarknaden och den offentliga statistiken för en så liten yrkesgrupp är inte lättillgängligt.

Annons

Är det något som har överraskat dig under researchen?
– Ja. Det som överraskade mig mest var hur illa det är ställt för frilansar. Jag insåg på förhand att det inte var ljust, men jag kunde inte föreställa mig att den ekonomiska situationen skulle vara så dålig för så många. Hälften får ut mindre än 15 000 kronor i månaden och sex av tio ligger under lägstalönen i kollektivavtalet. Det är närmast chockerande.

– Jag blev också överraskad över de lösa anställningsformerna i produktionsbolagen där 80 procent av journalisterna har tidsbegränsade anställningar. Det är svårt att hitta en annan företagssektor som är så otrygg. Det är lite som Uber, och i total kontrast med den svenska modellen. Normen har blivit undantag i produktionsbolagen. Det stjälper också många av de regelverk som finns på arbetsmarknaden som utgår från tillsvidareanställningen som den vanligaste formen.

Av de förslag du har lämnat hittills, vilka är viktigast?
– Prio ett för Journalistförbundet måste vara att lyckas organisera de delar av kåren där anslutningsgraden är låg, bland underleverantörer och produktionsbolag. Facket måste bli mer synligt på de arbetsplatser där det behövs mest. Till exempel kan man bilda en gemensam klubb för alla anställda på TV-produktionsbolag. Samt att öka tryggheten för frilansar, som är den svaga länken för facket. Så länge arbetsgivaren tillåts pressa arvoden för frilansar blir det svårt att tillförsäkra villkoren för anställda journalister. Vi har en underbudskonkurrens i journalistkåren.

– Det är en unik situation i tjänstesektorn, jämförbar med vad som pågår i transportsektorn där konkurrensen från fria åkare från framför allt östeuropeiska länder försvagat villkoren för svenska åkare. Detta är en utmaning som man inte tagit på tillräckligt stort allvar inom Journalistförbundet. Genom att uppmana frilansar att bli f-skattare har man frikopplat dem från det fackliga kollektivet. Man borde tidigare ha sett faran med att låta den delen av journalistkåren arbeta helt utan kollektivavtal.

Vad ska Journalistförbundet göra åt det?
– Man får laga efter läge. Det är svårt nu att ställa om och uppmana frilansar att bli a-skattare och söka mer anställningslika former. Man behöver jobba fram avtal för arvodering. Det finns svåra juridiska utmaningar med det, eftersom det kan ses som kartellbildning i strid med konkurrenslagstiftningen, men jag menar att Journalistförbundet måste testa de gränserna. Det här handlar ju inte om att snedvrida konkurrensen utan om att undsätta utsatta uppdragstagare. Det skulle behövas en frilansombudsman på central nivå för samordningen, och ett uppdrag till arbetsplatsklubbarna att verka för att stärka frilansars ställning.

Har du sett några resultat av dina rapporter så här långt?
– De har påverkat debatten, vilket förstås är viktigt. Ett konkret resultat är att flera produktionsbolag har blivit inkopplade på kollektivavtal.

Du har två rapporter kvar att göra, vad ska de handla om?
– Nästa rapport som kommer i vår är inte spikad. Förmodligen kommer den att handla om trygghetssystemet, vad som händer med dem som blir av med jobbet. Den sista rapporten ska vara klar i god tid före Journalistförbundets kongress 2018 och kommer att vara en övergripande rapport som i stor del bygger på en enkät bland förbundets medlemmar.

FAKTA:
 Kent Wernes rapporter handlar om otryggheten i mediebranschen och är beställda av Journalistförbundet efter ett kongressbeslut 2014. Hittills har fyra rapporter av sex färdigställts. Rapporterna har bland annat visat följande:
29,5 procent av Journalistförbundets medlemmar är tillfälligt anställda eller frilansar (2014).
Hälften av frilansjournalisterna får ut mindre än 15000 kronor i månaden efter skatt.
Bland de 20 största TV-produktionsbolagen har Journalistförbundet endast kollektivavtal med två.
Tusen nya journalister kommer ut på arbetsmarknaden varje år, vilket är en kraftig missmatchning eftersom jobben blir färre.