”Det är fullständigt häpnadsväckande”

Kalla Faktas avslöjande om korruption på Statens fastighetsverk som sändes i TV4 i tisdags fick ett enormt genomslag. Inte bara i medierna, utan också i rättsväsendet. Dagen efter slog polisen till mot Statens fastighetsverk med husrannsakan. Fyra personer är nu misstänkta för inblandning i korruptionshärvan.

När Journalisten når Per Hermanrud per telefon på fredagseftermiddagen står han utanför en stängd dörr i Stockholms tingsrätt. På andra sidan dörren pågår häktningsförhandlingen mot Björn Anderson, generaldirektör på Statens fastighetsverk, som är misstänkt för grov trolöshet mot huvudman.

Vilket fantastiskt jobb du har gjort. Kan du berätta om hur det började?
– Som så många andra historier; med ett tips. Det kom från personer som tjatat på ledningen i Statens fastighetsverk och försökt förmå dem att stoppa den här misstänkta korruptionshärvan, men när ingenting hände bestämde de sig för att vända sig till medierna och så kontaktade de Kalla Fakta. Och på den vägen är det.

Annons

När började du jobba med det här?
– Jag har hållit på med det sen i september. Det är faktiskt inte så lång tid för en så här stor härva. Men det har varit väldigt intensivt, det har varit arbete dagligen. Jag fick 1,5 gigabyte med dokument som jag gick igenom.

Vad tycker du om genomslaget ditt avslöjande har fått?
– När man gör en sådan här sak så förväntar man sig ett visst genomslag eftersom historien är så stark i sig självt. Men att polis ska göra en husrannsakan på Statens fastighetsverks huvudkontor, att de ska gå in på generaldirektörens rum och ta hans dator och telefon och en mängd dokument i beslag, och sedan anhålla honom – det är ju fullständigt häpnadsväckande. Och just nu står jag utanför dörren till häktningsförhandlingen.

Det trodde du inte när du började gräva i det här?
– Nej, det trodde jag verkligen inte.

Det är ju uppenbart att det som pågår nu är en följd av ditt inslag. Var det så att polis och åklagaren tittade på programmet och sen begärdes husrannsakan?
– Ja, i princip, som jag uppfattat det. Om man ser bara till den misstänkte chefen i Rosersberg, så har åklagaren inte haft alls så mycket detaljer som Kalla Fakta presenterat. Polisanmälan mot honom har rört mindre allvarliga saker. Åklagaren har ju sett programmet, och hon blev förvånad.

Den chefen hotade också med åtgärder om ni sände inslaget. Vad säger du om det?
– Ja, han kontaktade advokater som hotade med att vidta juridiska åtgärder om vi sände inslaget. De kan ju hota med vad de vill, vi publicerar ju i alla fall. Det kanske är en naturlig reaktion om man blir granskad så här, att försöka stoppa det. Vi reagerar ju nästan med ryggmärgsreflex på sådana hot – vill någon försöka stoppa en publicering vill man ju nästan publicera ännu mer. Det är kanske så det ska vara.

När insåg du att du hade ett material som skulle kunna leda till ett stort avslöjande?
– Jag förstod tidigt att det var en väldigt spektakulär historia. Men det är många som tipsar redaktionen, och många av tipsen är från inte så trovärdiga källor och många saknar täckning för det som de påstår. Man måste kunna bevisa allting. Men när vi insåg mängden bevis som gick att få fram i det här fallet, så förstod vi alla vidden av det.

Vad var svårast i det här jobbet?
– Det absolut svåraste har varit kontakten med de helt fantastiska källor som jag har. Jag har enastående material i form av dokumenten, men kanske framför allt i form av personer som har väldigt god insyn i den här affären. Det kräver tid för att få förtroendet från de personerna, varav några riskerar sina karriärer för att vi ska kunna berätta den här historien. Det har varit svårt att få folk att ställa upp och berätta, och lämna ut dokument.

Går ni vidare med detta på något sätt?
– Just nu är det löpande nyhetsrapportering. Men det finns många olika aspekter kvar. Det här är en stor myndighet som förvaltar Sveriges kulturarv, kan man väl säga, som ansvarar för värden som knappt går att skatta i pengar. Och nu sitter dess högste chef i en häktningsförhandling misstänkt för grov trolöshet mot huvudman. Den här historien tar inte slut här och nu.