Den allmänna tonen är nedsättande

Frilansen Anna Cederberg Gerdrup hade idén att skriva om ett företag som importerar exklusiva viner till Sverige och som hon ville sälja in till tidskriften Aperitif.

I den mejlkorrespondens som Journalisten har fått ta del av syns tydligt att en affär är på väg att slutföras. Men i ett sista mejl skriver chefredaktören att hon ska prata med sin publisher först. Sedan blir det tyst i ett par månader. Plötsligt dyker artikeln upp i Apéritif, skriven av chefredaktören själv.

Frilansen försöker flera gånger att kontakta chefredaktören för att få en förklaring, men får inget svar. Då skriver hon till Anders Forsström, publisher på Apéritif och VD för produktionsbolaget Spearhead Production som äger tidningen. Hon meddelar att det är högst oetiskt det man gjort och att hon lämnat över ärendet till förhandlingsjouren på Journalistförbundet, samt att hon kommer att varna andra för samarbete med bolaget. Anders Forsström svarar:

"Jag ser vad du skriver, men eftersom du har inlett eller avser att inleda sanktioner alternativt rättsprocess alternativt kampanj kan jag inte kommentera sakförhållandet. Drar du tillbaka dina hot är jag beredd att föra en förnuftig diskussion med dig."

Varken Anders Forsström eller chefredaktören vill kommentera händelsen till Journalisten.

När Journalisten kontaktar frilansen Anna Cederberg Gerdrup berättar hon att fler har haft problem med företaget och att många före detta anställda beskrivit det som en tuff arbetsplats. Journalisten har pratat med tolv före detta anställda som berättar om sina upplevelser. Alla vittnar om en psykiskt nedbrytande arbetsplats där man ständigt misstros och misstänkliggörs.

– Det är inte lätt att beskriva hur chefen dagligen kränkte en genom sitt oberäkneliga sätt, sitt kontrollerande, att han aldrig var nöjd med något man gjorde, att han ändrade förutsättningarna för arbetet hela tiden och att han kom med mer eller mindre plumpa kommentarer och skämt bara för att det roade honom att se en bli ledsen, säger Marie Halldestam som var chefredaktör på Bergsmannen.

Karin Ahlstöm Jensen kom till Vin & Bar hösten 2006. Hon hade tidigare arbetat som chef i många år på ett stort bolag och haft eget ansvar för såväl medarbetare som budget. Hon såg fram emot sitt nya arbete på Vin & Bar men blev förvånad när hon blev utskälld för småsaker.

– Som att jag flyttade mitt skrivbord en halvmeter för att få en dräglig arbetsplats. Att chefen hade synpunkter på hur mycket toalettpapper vi förbrukade och kallade våra medhavda matlådor för grisföda var till en början skrattretande. Varefter tiden gick blev jag dock allt mer deprimerad över att ständigt bli tillrättavisad och kallad dum. Strax innan jag sa upp mig slutade han helt att tilltala mig.

De senaste fyra åren har 21 chefredaktörer och tre övriga anställda kommit och gått, samt ytterligare 13 andra, vars tjänster köpts in av företaget. Förlaget har maximalt sex chefredaktörer anställda åt gången. Många av de som försvunnit från företaget har gått av fri vilja, för att de inte har stått ut med arbetsklimatet.

Journalisten har fått ta del av flera av de tidigare anställdas dagböcker över vad som skett på Spearhead Production. Ett utdrag ur en dagbok lyder som följande:

"När jag började satt AA i kylskåpet. Det tog inte så lång tid för mig att se det. (…) Sedan var det BBs tur, CCs tur och så vidare. Han måste helt enkelt alltid ha en hackkyckling att avreagera sig på. När någon väl ifrågasätter något och har förpassats till kylskåpet, eller snarare frysboxen, så tål han liksom inte åsynen av personen längre."

Annika Ulfvin var en av dem. Hon kom till Spearhead vintern 2007 och jobbade under två år med tidningarna Dagens Sekreterare och Vin & Bar.

– Det var alla de anställda som gjorde att jag stod ut i hela två år. När jag till slut började säga ifrån, visa att jag inte tyckte det var okej, fick jag flytta till ett skrivbord i förrådet. Jag är medveten om att det i efterhand inte låter riktigt klokt. Min sista månad var jag helt utfryst och nyanställda kollegor vågade inte prata öppet med mig, av rädsla att hamna i samma sits. Då sa jag upp mig.

Lotta Eriksson var chefredaktör på Aktuell Säkerhet under tre år. Hon är en av dem som varit kvar längst på företaget och fick se många medarbetare i utsatta situationer.

– Jag uppfattade den allmänna tonen som oerhört nedsättande. Vid ett möte fick vi till exempel höra att det fanns headsets för "er som är rädda om det lilla ni har mellan öronen".

Trots omständigheterna säger alla som Journalisten talat med att de tyckte tidningarna var roliga, och att de gjorde sitt bästa för att få ett bra innehåll.

– Vi gjorde alla fantastiskt bra tidningar under extremt pressade förhållanden. Yrkesstoltheten kräver att läsarna går först. För det betalade vi ett pris. Varför krävs inte körkort för arbetsgivare? säger Mauritz Magnusson, som var chefredaktör på Bergsmannen under två månader 2008.

De tidigare anställda berättar alla om att de blivit lovade en heltidstjänst men i själva verket har de fått en provanställning som kan sägas upp när som helst.

– Det kändes nästan som om det var satt i system att provanställningarna började i augusti och sedan slutade chefredaktören sent på hösten, då tidningarna gör juluppehåll. Sedan började nästa chefredaktör i januari och gjorde vårens nummer till sommaruppehållet. På så sätt behövde ju inte så många löner betalas under uppehållen, säger Lotta Eriksson.

Flera av de tidigare anställda har flyttats mellan tidningarna och eftersom varje tidning är ett eget aktiebolag kan provanställning tillämpas flera gånger om.

Anders Forsström säger att han inte har någon aning om vad det beror på att det har varit en hög personalomsättning och att provanställning inte är något unikt för Spearhead Production.

– Det har varit en lågkonjunktur, med en del uppsägningar. Det låter som bittra människor. Provanställningar är väl rätt vanligt att man använder i branschen. Det är inte mer än så.

Men de anställda fick veta att de kunde få gå när som helst.

– Utbytbara, det var vi alla. Det fick vi höra ofta, gärna meddelat i grupp så alla hörde budskapet tydligt, säger Tomas Carlquist som var chefredaktör på Taxi Idag.

Anders Örnevall som jobbade på Vin & Bar Journalen och Apéritif har liknande upplevelser. Han säger att arbetssituationen oftast kändes som hämtad ur en Kafka-roman, och att det var absurt att så många duktiga och ambitiösa journalister inte var vatten värda.

– Mitt vikariat på Apéritif fanns helt plötsligt på en rekryteringssajt trots att det fanns ett avtal mellan mig och Spearhead. Detta kunde jag inte acceptera utan sa upp mig direkt, säger Anders Örnevall.

Anders Forsström vill inte kommentera de före detta anställdas anklagelser.

– Jag tycker att det är en principiell fråga att jag inte kommenterar vad tidigare anställda säger. De har väl sina upplevelser. Vill de prata skit om mig, bolaget eller företeelser så får de gärna göra det. Det säger mer om dem än vad de har att säga.

Hur skulle du beskriva din ledarstil?

– Jag vill inte kommentera min ledarstil.

Samtliga säger att de har blivit utsatta för ett ledarskap som de tycker har varit psykiskt nedbrytande.

– Jag hör det.

Har du några kommentarer till det?

– Vi ska inte gå in på det. Jag har inga kommentarer till vad nuvarande eller före detta anställda säger. Eller andra människor överhuvudtaget. Vi lever i ett fritt land.

Gick med 18 miljoner kronor i förlust

Spearhead Production har gått med 18 miljoner i förlust mellan 2005 och 2009, samtidigt som tidskrifterna gått med vinst under samma period. Slår man ut tidskrifternas vinster mot moderbolagets förlust så ser man att hela koncernen har gått med 3.3 miljoner i förlust under dessa år.

Företaget har en låg betalningsberedskap. Kassalikviditeten de senaste tre åren har i snitt varit 56 procent. 100 procent anses som tillfredställande. Soliditeten har på Spearhead Production i snitt legat på 6,6 procent, 25-35 procent anses som bra. Varför moderföretaget gått med så stor förlust, samtidigt som dotterbolagen gått med vinst, går inte att utröna. Anders Forsström vill inte kommentera företagets ekonomi.

– Jag brukar inte prata om min ekonomi eller företagets ekonomi på det sättet, säger han.