De ska göra upp med -90 talet

Pop och Bibel var musiktidningarna som för många definierade musikjournalistiken på 90-talet. Nu ska alltså Lundellbunkern ta sig an alla nummer av de två tidningarna. Journalisten gjorde en mejlintervju med två av bunkerns medlemmar, Maja Åström och Tommie Jönsson.

Varför gör ni det här?

”För att det är nåt spännande med 90-talet. Det är monstret som aldrig dör. Och tidningen Pop och dess redaktion var liksom essensen av det. Dessutom har vi, som också är en del av det där 90-talet, stött på 90-talister som fortfarande förhåller sig till den där tidningen. De talar om den som om det var nåt stort. Det är dags att göra upp med 90-talet. De som blev stora namn inom popkultur och medier då är vår tids 68:or. Och vi i bunkern är ibland en del av dem”, skriver Maja Åström i ett mejlsvar.

Annons

Pop och Bibel. Är det de två publikationerna som säger mest om det svenska nittiotalet?

”Nä, det är inte säkert. Men för oss alla tre så var det en tidning vi var tvungna att förhålla oss till och eftersom vi är en bunt navelskådare så gräver vi där vi står”, skriver Maja Åström.  

”Jag kom på nu att jag tycker att Kinnevikkoncernens Z Magazine säger mer om 90-talet än Pop, Bibel, Darling, Gidappa och litteraturfanzinet Mono tillsammans. Men det går samtidigt inte att komma i från att Pop och Bibel tydligt deklarerade att de stod för det nya – och många andra hängde på”, menar Tommie Jönsson.  

…om man som jag då hellre läste hiphop-magasinet Gidappa och lyssnade på Mats Nileskär? 

”Det får du gräva i. Du är ju också från Luleå, eller hur? Redaktionen i tidningen Pop hade aldrig varit där. Nä, men allvarligt. I första numret talas om att krogen Hannas på Skånegatan i Stockholm hade förvandlats till Sundsvall för att band som Popsicle och andra hängde där. Stora delar av Popsicle kommer ju från Piteå, om inte alla (har inte riktigt koll på det, sorry). Det är inte precis nästgårds från Sundsvall”, svarar Maja.  

”Vem vet vad vi hittar för popkulturella artefakter att dyka in i nästa gång? Det är ju en del av grejen: det fanns massor av intressanta magasin och fanzines på 90-talet, som speglade sina tidsandor löpande. Idag har vi internet istället, vilket säkert är bättre … men tristare att retroläsa”, menar Tommie.

Vad tror ni kidsen kan lära sig om att lyssna på er berättelse om 90-talet?

”När du skriver kidsen, vilka menar du då? Kanske får de mindre respekt för monstret som vägrar dö. Kanske dör äntligen monstret. Kanske tar vi död på oss själva. Om inte bokstavligt kanske. Men stora delar av min musikidentitet byggdes på killar som läste Pop och sen höll föreläsningar för mig. Om jag bara fattat att de läste allt i en tidning, haha. Jag kommer eventuellt känna mig rätt korkad, men det bjuder jag på.”, skriver Maja till svar.

Pilotavsnittet gick ut vid midnatt i måndags, det första riktiga avsnittet av Lundellbunkern är online nu.