Dålig arbetsmiljö för journalister
Nästan 70 procent av journalisterna kan inte koppla bort jobbet på fritiden. Hälften har alldeles för mycket att göra. Nästan 40 procent är trötta och håglösa.
Siffrorna kommer från Arbetsmiljöverkets (AV) nya stora undersökning ”Arbetsmiljön 2013”.Här finns varningssignaler och skrämmande siffror.
– Det har varit en generell nedgång i branschen med stora nedskärningar och anpassning till förändrade och allt mindre organisationer. Och när omorganiseringarna sker är det dessvärre inte systematiskt arbetsmiljöarbete arbetsgivarna ägnar sig åt. De ser snarare kraven på förbättringar av arbetsförhållanden som något besvärande, säger Journalistförbundets arbetsmiljöexpert Johan Lif.
Sammanlagt omfattar undersökningen 12 700 anställda i 80 olika yrkesgrupper på hela arbetsmarknaden. Av dessa har 104 journalister svarat på AVs 121 frågor om sina arbetsförhållanden.
Många av dem har alldeles för hög arbetsbelastning, får dåligt stöd av sina chefer, men går ändå ofta till jobbet trots att de borde ha sjukskrivit sig. Hälften är tvungna att dra in på luncher/arbeta över eller ta med jobb hem. Många har blivit trötta och håglösa av jobbet.
Att man inte kan koppla av tankarna på jobbet under fritiden beror enligt AV på att journalister har en mycket hög anspänning i förhållande till bristande egenkontroll i arbetet. Även det faktum att man en stor del av arbetstiden måste lösa krävande problem ökar anspänningen för journalisterna.
Dagens journalister är påtagligt pressade och stressade. AV konstaterar, när de tolkat de svar som journalisterna lämnat, att riskerna är stora för ökad psykisk ohälsa.
Arbetslivsforskare har visat att normal trötthet försvinner efter en stunds vila, medan mental trötthet innebär att man inte orkar ta emot eller bearbeta fler intryck eller impulser.En generellt hög arbetsbelastning är en av de viktigaste orsakerna till stress, depressivitet och sömnbesvär, visar flera stora forskningsprojekt.
Forskningen visar också att sjuknärvaron är direkt farligt för hälsan på lång sikt.
Johan Lif menar också att skulden för journalisternas dåliga arbetsmiljö inte bara kan läggas externt, som på internet och minskande annonsintäkter.
– Arbetsgivarnas kunskaper brister och arbetsmiljön ägnas sällan något konstruktivt intresse och engagemang. På redaktionerna handlar det numera om besparingar och ökade krav på de anställda. Det märks även på att allt färre av dem som drabbats av arbetssjukdomar får någon rehabilitering och arbetsanpassning.
– De arbetsgivare som går mot strömmen och tar situationen på allvar gör de å andra sidan bra. Problemet är att de är alldeles för få, säger han.
Bill Erlandsson
Fotnot: Artikeln är rättad. Vi har tagit bort jämförelserna med tidigare år.
