Bitterljuvt när Kis lägger ner verksamheten
Elva journalister sägs upp när bemanningsföretaget Kompetens i Skåne lägger ner verksamheten. Många är oroliga över vad som händer, men företaget kommer inte att bli saknat.
På Sydsvenskans redaktion är känslorna blandade inför nedläggningen av tidningsbolagets eget bemanningsföretag Kompetens i Skåne den 1 september.
– Min första reaktion var: ”Äntligen!” Jag hoppas att andra medieföretag som har interna bemanningsbolag följer efter, säger Lovisa Höök, ordförande i journalistklubben på Kompetens i Skåne.
Det kan tyckas vara en märklig reaktion på ett uppsägningsbesked för en person som varit anställd i åtta år i företaget. Men det är snarast talande för hur illa sedda bemanningsföretagen är i mediebranschen, även bland bemannarna själva.
– Alla är förstås oroliga för vad som händer nu. Det verkar som att Sydsvenskan är beredd att anställa ett antal, men vi vet inte hur många eller vilka. Det finns ett fortsatt stort vikariebehov på Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan, och nu när man flyttar in verksamheten i bolaget tycker vi att det naturliga vore att starta en intern vikariepool för behålla den kompetens som finns, säger Lovisa Höök.
Arbetsgivaren har dock hittills avfärdat tanken på en vikariepool, eftersom man menar att de inte fungerar bra ihop med dagspressavtalet och att de ofta slukas av organisationerna. Förhandlingarna fortsätter under mars månad.
Kompetens i Skåne skiljer sig från andra interna bemanningsföretag i branschen, som Mittmedia Kompetens, Marieberg Media och Schibsted Media, i ett viktigt avseende: Kis har aldrig bemannat vakanta tjänster och det har aldrig öronmärkts tjänster på de egna redaktionerna för bemanningsanställda. Vikarierna från Kis har varit just vikarier för någon som är borta. Dessutom har syftet med Kis inte varit att lösa enbart de interna vikariaten.
– Det tyngst vägande skälet till nedläggningen är att det inte finns någon efterfrågan på bemanningstjänster i vår del av Sverige. Kompetens i Skåne har funnits i åtta år och vi har haft många kundföretag, bland annat TV4, Helsingborgs Dagblad, Skånemedia och Egmont. Nu är det bara HD/Sydsvenskan kvar och det är för få för att vi ska kunna få den bredd som motiverar att bolaget finns kvar, säger VD Anette Östergren.
Gota Media köpte Ystads Allehanda, Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda 2011 och tidningarna slutade kontraktera Kis för att klara bemanningen. TV4 lade ned alla sina lokalredaktioner 2014 och därmed försvann ytterligare en kund. När Sydsvenskan köpte Helsingborgs Dagblad samma år innebar det att Kis blev ett internt bemanningsbolag även för HD. De senaste två åren har Kis haft få externa kunder och i somras sades halva personalstyrkan upp. För fyra år sedan hade Kis 70 anställda, inför nedläggningen i höst är de bara elva kvar. HD/Sydsvenskan har de senaste månaderna börjat anlita vikarier direkt i tidningsföretaget i stället för att gå via sitt eget bemanningsföretag.
Den senaste medarbetarundersökningen på Kis visade att personalen mått dåligt, och framför allt är journalisterna kritiska till att kontrakten har varit korta och har kommit sent.
Anders Högmark, som jobbat på Kis sedan 2010, har sett förfallet på nära håll.
– De första åren jag jobbade var det egentligen ingen större skillnad jämfört med om jag hade varit vikarie direkt anställd av kundföretaget, i det här fallet HD, eftersom jag satt på längre vikariat, jag hade schema och jag hade möjlighet att planera min tid. I början förlängdes vikariaten med ganska långa perioder, ett halvår i taget ungefär. Min situation de senaste två åren har varit helt annorlunda. Jag ska jobba på webben i Malmö även i mars, och det är ungefär den framförhållning jag har haft i två år, ibland en vecka i förväg, ibland längre. Det är svårt att planera sitt liv. Jag har två barn som jag har varannan vecka och jag behöver veta mitt schema, säger Anders Högmark.
Vad tycker du om nedläggningsbeslutet?
– Det är dubbelt. Kis har inte varit ett bemanningsföretag i ordets rätta mening den senaste tiden eftersom det inte har funnits några externa kunder. De som har varit Kis-anställda har suttit på samma arbetsplats som de som är anställda av ägarens tidningsbolag och har gjort samma saker fast med mindre fördelaktiga villkor. På så sätt är det ju logiskt att man inte fortsätter med det. Samtidigt tänker ju alla på vad som händer nu. Till skillnad från Gunilla Herlitz är vi beroende av lönearbete för uppehället.
Journalistförbundet driver ett krav på nedläggning av de interna bemanningsföretagen i avtalsrörelsen. Hur känner du inför det?
– Jag håller med förbundet om att man inte ska använda bemanningsavtalet för koncerninterna personallösningar. Det som gör mig mest orolig är att man har fattat beslutet att lägga ned verksamheten i Kis utan att berätta hur personalsituationen ska lösas i stället. Jag är rädd att företaget kommer att förlora kompetens eftersom anställda kan komma att söka sig till en säkrare försörjning, säger Anders Högmark.
Niklas Sintorn har varit visstidsanställd på Kis sedan 2010, utan att få fast anställning eller ens bli inlasad. Skälet till att han kunnat hänga kvar är att han aldrig berörts av sparpaketen som visstidsanställd. Han har jobbat på flera arbetsplatser under snart sex år, som reporter, redigerare, fotograf, insändarredaktör, inrikesredaktör, utrikesredaktör och sitter nu oftast som webb- eller printredaktör på timanställning. Det har nästan hela tiden handlat om korta kontrakt, en eller ett par veckor eller månader i stöten.
– Det har inte varit kul. Det går inte planera sitt liv. Jag och min sambo har pratat om att skaffa barn, men eftersom jobbet är så osäkert har vi väntat. Kis har väl varit en schyst arbetsgivare under de omständigheter som råder, och det har varit roligt att vara på jobbet. Det här beslutet kan innebära att jag inte får jobba kvar. Men jag har en liten förhoppning att det kan leda till en mer stabil tillvaro för mig, säger Niklas Sintorn.
Så vad tycker du om nedläggningsbeslutet?
– Ja, vad säger man? Bitterljuvt.
