Gå direkt till textinnehållet

Bengt Nilsson om resan med Lundin Oil: ”Jag är bara lojal mot tittarna”

– Just nu känner jag att det gamla talesättet ”published and be damned” gäller. Jag visar upp en motbild och för det hängs jag ut som den som har sålt sig åt Lundin Oil, säger frilansjournalisten Bengt Nilsson.

– Just nu känner jag att det gamla talesättet ”published and be damned” gäller. Jag visar upp en motbild och för det hängs jag ut som den som har sålt sig åt Lundin Oil, säger frilansjournalisten Bengt Nilsson.

Före detta utrikesreportern vid Sveriges Television, Bengt Nilsson, numera frilans, åkte ledsagad av Lundin Oil till det område i södra Sudan där bolaget i övriga medier beskylls för att vara delaktig i folkfördrivning genom sitt vägbygge.

Bengt Nilssons reportage i SVTs samhällsmagasin Agenda pekar på motsatsen och har aktualiserat en debatt inom företaget om utrikespolitisk rapportering, trovärdighet och oberoende.

Bengt Nilsson är en Afrikakännare, författare och debattör som flera gånger rapporterat från Sudan. Han menar att det vore omöjligt att komma fram till krigs- och katastrofdrabbade områden utan att ta hjälp från någon organisation, företag eller myndighet.

Så fotvandrade Bengt Nilsson till exempel med gerillan under 12 dagar i de isolerade och belägrade Nubabergen 1999, vilket ledde till den uppmärksammade filmen ”Tron, hoppet och oljan”, som visades i SVT i maj förra året. Då flög han in med en hjälporganisation som stod gerillan SPLA nära och filmen innehöll en kritisk ton mot Lundin Oil, men han har också varit inbjuden av regeringssidan.

– Efter Christian Aids kritiska rapport fick jag ett mobilsamtal från Lundin om att följa med ner till Rubkona, där de håller till. Det vara bara att acceptera villkoren och jag blev den första svenska journalist som fick filma miljön på plats, säger han.

“Striderna har inget med vägbygget att göra”

Det kontroversiella i Nilssons rapportering är att den visar på en annan bild än vad den engelska protestantiska kyrkans hjälporganisation Christian Aid och engelsk television rapporterat i ett nyligen uppmärksammat reportage. Där kritiseras oljebolagen, bland andra Lundin Oil, för att genom sin exploatering vara delaktig i att cirka 70 000 människor fördrivits från sina hem i samband med strider som ägt rum på oljefälten.

Även FN har uttalat kritik och uppmanat oljebolagen till socialt ansvar, men Bengt Nilsson visar upp andra orsaker till striderna i området.

– Visst har Lundin Oil ett stort ansvar på så vis att man hettar upp striderna mellan gerillan SPLA och regeringsstyrkorna genom att bara finnas i området. Nu finns det tillgångar att slåss om, men jag kan inte få fram att de skulle ha rensat området för att bygga en väg hur jag än försöker.

Striderna hade inget med vägbygget att göra. Folkfördrivningen är istället ett resultat av gerillaattacker och den regeringstrogna milisens motattacker. Jag har fått en samstämmig bild, sammanfattar han.

Bengt Nilsson har intervjuat bybor som berättar hur gerillan attackerade dem, brände byar och fördrev folk. Till detta pågick strider med regeringstrogen milis, troligtvis understödd av reguljära förband. Flera människor berättar om att vägen är bra eftersom man kan transportera förnödenheter på den. Men inte ett ord om allt detta i svensk rapportering, säger Nilsson.

Konsekvensneutral

På frågan om han ändå inte blivit manipulerad av ett företag som har ett vitalt ekonomiskt intresse i området, säger Bengt Nilsson att han så långt det har varit möjligt har talat med människor på plats med hjälp av tolk och bedömt dem som trovärdiga.

– Som journalist måste jag ta hjälp, men jag är konsekvensneutral. Det innebär att jag inte ska ta hänsyn till vilka konsekvenser min rapportering får. Då blir jag ett redskap för propaganda. Jag ska bara vara lojal mot TV-tittarna och se till att uppgifterna som jag presenterar har allmänintresse.

På Sveriges Television har Bengt Nilssons Sudanresa aktualiserat en debatt om utrikesjournalistikens villkor.

“Intressant med reportage som visade motsatsen”

Lars Adaktusson som är utrikesreporter och ansvarig utgivare för samhällsprogrammet Agenda, där Nilssons reportage sändes i slutet av mars, säger att detta medför en viktig och pågående principdiskussion inom företaget, men betonar att det inte rör sig om någon stor opinionsstorm bland SVTs medarbetare.

– Jag publicerade Bengt Nilssons reportage av två skäl: dels för att han är en reporter med stor integritet som kan den här konflikten och dels för att jag bedömde att det fanns ett stort allmänintresse även om tidigare rapportering motsades. Vi körde sedan inslaget i kombination med att flera kritiker fick komma till tals.

– Den större journalistiska diskussionen handlar om bevakningen av konflikter, krig och katastrofer. Som enskild journalist kan man inte utan support ta sig in i dessa områden. Jag har rapporterat från Bosnien med hjälp från FN för att kunna ta mig fram och de är ju en aktör på samma sätt som Lundin i Sudan. Alternativet skulle ju vara att helt sluta med den här typen av verksamhet, konstaterar Lars Adaktusson.

“Christian Aids avsikter diskuterades aldrig”

Reaktionerna från allmänheten efter sändningen har varit delade: många har känt sig stimulerade av Bengt Nilssons reportage medan andra inte ansett det värt att ta på allvar på grund av Lundin Oils stöd. De internationella hjälporganisationer som tar in journalister till krishärdar har däremot hittills undgått den sortens kritik.

– De ursprungliga reportagen om Lundin Oil baserades på att Christian Aid stod för pengarna, men det diskuterades aldrig, slutar Lars Adaktusson.

Journalisten har sökt Bo Inge Andersson, utrikeskommentator vid SVT Nyheter, för en kommentar men inte lyckats nå honom.

Fler avsnitt
Fler videos