Gå direkt till textinnehållet

”Anmäl hat och hot på nätet”

Den svenska polisen måste höja sin kompetens när det gäller brott på internet, säger Anders Ahlqvist på Rikspolisstyrelsen. Han uppmanar ändå alla att polisanmäla hat och hot på nätet. Anmälningarna är ett viktigt stöd för att föra upp frågan på den politiska dagordningen.  

Några dagar före jul berättade Åsa Linderborg i en uppmärksammad text i Aftonbladet om det massiva hat som vällt in mot henne efter Aftonbladets granskning av sajter som Avpixlat och Nationell Nu: däribland  mordhot och detaljerade hot om sexuellt våld. Innan publiceringen blev hon avrådd av både polisen och kollegor att berätta om hoten och hatet. Det skulle bara trigga hatarna. Helt fel, konstaterar hon i dag.

– I mitt fall blev det tvärtom. Min text blev som en stor varningstriangel; jag har skydd, jag är redan ett ärende hos polisen. Det har lugnat ner sig efter den. För mig var det en bekräftelse om att vi ska sluta tiga om hatet. Polisen har år efter år sagt att vi ska vara tysta – jag fattar inte vem det ska gagna. Det gagnar bara hatarna, säger Åsa Linderborg.

Också journalisten och författaren Katarina Mazetti fick nyligen utstå en stor mängd hatiska kommentarer och även konkreta hot, efter en krönika om svenskhet i Icakuriren. Efter flera hundra kommentarer valde tidningen att stänga av kommentarsfunktionen, och Mazetti polisanmälde de mest hatiska.
I en kandidatuppsats från JMG av Linnea Andersson och Kaisa Andersson (”För lite kuk?”) framgår att 41 procent av svenska kvinnliga kolumnister och ledarskribenter ”någon gång i månaden” eller oftare får kommentarer som är riktade mot deras kön. Bland männen fick bara 5 procent den typen av kommentarer. Totalt deltog över 200 skribenter i deras studie.

Lisa Bjurwald är journalist och författare och aktuell med boken Skrivbordskrigarna. Hon förklarar varför kvinnliga journalister ofta är särskilt utsatta för näthat:
– Det finns en negativ machostämning i dessa nätmiljöer, och pratar man om den renodlade extremhögern så har man där en mycket konservativ syn på kvinnans roll. Kvinnliga journalister står för ett dubbelt svek; de är inte bara aktiva nyckelaktörer för att ”låta mångkulturen ta över” genom att ”propagera för den” – de tros också välja utländska män före svenska, det vill säga, de är ”rasförrädare”.
I Bjurwalds bok konstaterar IT-rättsforskaren Daniel Westman att det ”i praktiken blivit amnesti om förtal sker på nätet”. Anmälningarna om ärekränkningsbrott (förtal) har nästan fördubblats sedan 2002, vilket tros hänga ihop med nätanvändningen. Men bara tre procent går till åtal, eftersom förtal inte faller under allmänt åtal och få väljer att själv driva en rättsprocess.

Allmänhetens pressombudsman Ola Sigvardsson anser att en skärpning av förtalslagstiftningen kan vara en bra väg för att komma till rätta med ”den oreglerade delen av internet”. Han tycker att Yttrandefrihetskommitténs förslag om att ta bort kraven på ”särskilda skäl” för att väcka allmänt åtal för förtal är intressant.
– Vad jag är ute efter är det som sker utanför den av tryckfriheten reglerade delen, till exempel det som sker på bloggar och i kommentarsfält. De påhopp och det tonfall som finns där förstör inte bara debattklimatet på det fantastiska verktyg internet är, utan gör också att enskilda råkar väldigt illa ut. När det har gått så här långt måste det finnas ett sätt för samhället att agera på det, säger Ola Sigvardsson.
Ser du några risker med ett sådant förslag?
– Det är klart att i ett annat samhällsklimat skulle det kunna vara allvarligt om man slog ner på andra sorters yttranden – men det är inget annat än en teoretisk risk.

Åsa Linderborg och Afton­bladet har anmält rena dödshot och hot om sexuellt våld som kommit via sms, mejl eller på nätsajterna.
– De olaga hoten har vi anmält, men inte hatet. Hata har man rätt att göra. Jag har stor makt som kulturchef på Aftonbladet, säger Linderborg.
Anders Ahlqvist, IT-brottsexpert på Rikspolisstyrelsen, konstaterar att polisen är beroende av teknisk bevisning i form av trafikdata för att kunna utreda hot av den typ som Linderborg tagit emot, men att de privata aktörer i USA som oftast tillhandahåller de servrar eller sociala medier där hot och hat uttrycks inte lämnar ut information om användarna.
– Vi ser en tydligt negativ utveckling, man säger nej till oss. Då återstår de formella rättsvägarna, men för ett olaga hot lär vi inte hitta en åklagare som kan skriva en begäran om internationell rättshjälp, säger han.
– Till det kommer att de som sysslar med sådant här är väldigt medvetna om hur de ska publicera sitt material för att undvika att bli spårade.
Har polisen varit tillräckligt bra på att utreda hot och hat på nätet?
– Man pratar mycket om hot och hets på nätet, men en massa olika brott döljs under det. Det kan vara svårt att skilja ut enskilda olaga hot från större kampanjer. Vad som är uppenbart när man är mitt i det är inte uppenbart när man sitter och läser statistiken. Men hets mot folkgrupp, hatbrotten, är ett prioriterat område hos polisen, fast även där har vi tekniska bekymmer. Rent allmänt behöver polismyndigheten höja sin kompetens för brottslighet på internet.
Anders Ahlqvist uppmanar ändå alla att polisanmäla såväl hat som hot.
– Om vi slutar att polisanmäla en viss brottstyp kommer den att försvinna ur debatten och medvetandet. Vi behöver ett bättre samarbete med amerikanska myndigheter, då måste det här upp på den politiska nivån. Då behöver vi kunna visa det, genom brottsstatistik.
Åsa Linderborg har för sin del mött olika sorters poliser i samband med hatkampanjen mot henne.
– En del tar verkligen det här på allvar, andra inte alls. Jag har träffat poliser som påstått sig vara experter på högerextremism men som inte vet vad Avpixlat är för någonting.
Hon tror att debatten som kommit igång får rättsväsendet att inse att problemet måste prioriteras högre.
Har du några tips på hur man tar hand om sig när man är utsatt, förutom att anmäla?
– Man ska prata om det. I alla år har jag inte pratat. Inte ens med kollegorna på kulturredaktionen, eller med familjen. Jag har burit det för mig själv – man vill ju inte göra sig märkvärdig eller vara till besvär. Fortfarande pratar jag bara om en bråkdel av allt jag får, men jag känner att jag kan prata om det nu.

Fler avsnitt
Fler videos