Smålänningen: Fast tjänst går före hög lön

Lokaltidningen Smålänningen, med 13 000 prenumeranter i Ljungby, Markaryd och Älmhult, förde länge en ganska isolerad tillvaro. Upplagan sjönk men rasade inte, ekonomin var stabil men lönerna låga. Koncernledningen i Jönköping sågs sällan till.
Så fick Herencos dotterbolag Hallpressen en ny VD. Och saker och ting började förändras.
- Vi pratar tidning igen! säger fotografen och klubbordföranden Lars Bengtsson. Det är lätt att somna in, nu känner vi en nytändning.
Hallpressen äger flertalet lokaltidningar i Småland och Västra Götaland. Smålänningen har varit en del av koncernen sedan 1970, en koncern som inte direkt gjort sig känd för sin frikostighet. Men nyhetschef Anna H Lilliequist tror att "snålbältet" är på väg att luckras upp.
- Den nya ledningen förstår att man måste investera i de anställdas kunskap. Det är på väg åt rätt håll, säger hon.
Medellönen på Smålänningen och de andra tidningarna i Hallpressens stall hör dock fortfarande till de lägsta i landet.
- Vi har marknadsmässiga löner, säger koncernens VD Roger Jonsson. Vi betalar det vi behöver betala för att få den kompetens vi vill ha.
Anita Kendes trivs på huvudredaktionen i Ljungby. Hit kom hon direkt från journalistutbildningen i Göteborg för snart fem år sedan. Trygghet var viktigare än pengar i valet av arbetsplats, hon ville inte in i storstädernas Las-karusell och bemanningsföretag.
-  Första åren är det okej att lönen inte är så hög, men jag skulle inte vilja ha den lön som jag har idag i tio år till, säger Anita Kendes. Jag ville ha fast jobb, det är lite därför jag nöjt mig.   
Just de unga och nyanställda prioriterades vid de senaste lokala löneförhandlingarna. Klubben kämpar för att de snabbare ska komma upp till en bra nivå.
- De äldre fick stå tillbaka, säger Lars Bengtsson, som själv arbetat på tidningen i 36 år.  
Fackklubben kan ändå vittna om att 25 000 kronors-regeln som fanns tidigare har haft effekt. Den garanterade en minimilön på 25 000 för journalister som jobbat minst 15 år i yrket.
- Det hjälpte upp lönerna, säger Anna H Lilliequist. Många ligger där omkring nu.
Medellönen på Smålänningen hamnar precis på 25 000-kronorsstrecket. Nyhetschef Anna H Lilliequist menar att lönenivån måste förstås i förhållande till upplagan och geografin.   
- Man väljer ju var man vill jobba. Landsbygden har lite andra förutsättningar än storstaden. En annan ekonomisk situation.
- Vi får leva lite enklare här, fyller Lars Bengtsson i.  
- Lönen är en del av jobbet, fortsätter Anna H Lilliequist, men den är inte allt.  
Detsamma anser Hallpressens VD Roger Jonsson, som inte planerar några extra lönehöjningar. Hellre satsar han på engagemang, trivsel och delaktighet.
- Engagerade och glada medarbetare gör att vi får engagerade och glada tidningar, det hänger ihop, säger han.  
Det händer en del i Småland. Hallpress­ens tidningar har lanserats digitalt, Små­länningen redesignas. Kvaliteten ska höjas, så att läsarna även i fortsättningen är villiga att betala för materialet. Ett ökat samarbete inom koncernen är att vänta, men lokalredaktionerna ska få vara kvar.
- Det känns att tidningen är viktig, att ägarna vill satsa, säger Lars Bengtsson. Tidningsandan hålls levande och stämningen är positiv.
Nyhetschef Anna H Lilliequist påpekar att Smålänningen alltid haft ambitiös och trogen personal, likasom en trogen läsekrets. Den stora skillnaden är att den nya koncernledningen är mer engagerad i vad som händer ute på redaktionerna, anser hon.
Bland annat har man satt upp ett antal visioner för Hallpressen.
- En av visionerna är att det ska vara roligt på jobbet, berättar Anna H Lilliequist. Att det sätts en sådan vision känns som en poäng i sig.
Efter lunch åker Anita Kendes och Lars Bengtsson ut på jobb. Hembygdsföreningen i Hamneda förbereder inför kulturarvsdagen, en ålderstigen mjölkseparator har dammats av och grädde särskiljs från lättmjölk. Anita Kendes tror att de låga lönerna precis som den gamla separatorn är ett arv från en annan tid.
- Jag tror det är en småländsk grej, man ska ge mycket och vara lojal. Det är nog något som hänger kvar sen förr. Det är ganska låga löner även inom andra branscher i Småland.
Kendes började på en ingångslön under 20 000, som hon nu lyckats höja med ett par tusenlappar. Med tanke på hur krävande jobbet är tycker hon inte att lönen är rimlig.
- Man är nästan aldrig ledig, eftersom man även på fritiden tänker på uppslag och pratar med folk som ger tips.
Några planer på att byta jobb har hon dock inte.
- Inte nu, när det händer så mycket och tidningen moderniseras, säger Anita Kendes.
Arbetsmiljö, anställningstrygghet och hur vikarier behandlas, det är frågor som Smålänningens fackliga representanter tycker är viktiga. Lönen är inte allt, men visst har den betydelse.
- Lönen är viktig för att göra ett bra jobb, man vill inte känna att man blir orättvist behandlad, säger Lars Bengtsson. Här följs avtalen men inget annat, det är bara att gratulera dem som får mer.