Tipsa Journalisten
Telefon: 08-613 75 00
redaktionen@journalisten.se
annons@journalisten.se
17 augusti, 2011
Förrädare. Ett ord som stinker. Du har förrått dina ideal, din familj, dina vänner. En förrädare, som verkligen är skyldig till sitt svek, behandlas illa och mår illa. Speciellt om andra påminner dig om ditt svek, ditt förräderi. Men ord är ord. Och precis som så ofta annars kan ordet förräderi vändas till sin motsats. Ja, bli ett hedersbetyg, en fjäder i hatten. Så blir det när Anders Behring Breivik i sitt så kallade manifest kallar journalister för förrädare.
Han hatar oss, därför att 98 procent har "förrått" det som han står för. Mediechefer och kulturchefer tillhör "de mest inflytelserika och högst profilerade förrädarna", och ska enligt terroristen Breivik straffas med döden.
Sällan har jag känt mig så stolt över något som när jag blir kallad förrädare av massmördaren, terroristen Anders Behring Breivik.
Jag vill förråda allt som han står för, hans syn på världen, hans syn på människor.
Han använder samma retorik mot journalister som man alltför ofta möter i nätkommentarer och ljusskygga bloggar: journalister har gått samman för att mörka information som kan skapa en negativ bild av invandring.
Konspirationsteorin är häpnadsväckande på flera plan. Som om journalister skulle arbeta gemensamt för att dölja en sanning.
I spåret av Breiviks attentat och hans utstuderade sätt att använda Facebook som marknadsföring har en debatt om nätkommentarer blossat upp. Det är bra att debatten förs. Jag kan förstå att Värmlands Folkblad valde att stänga av samtliga kommentarer efter dådet. Av respekt för offren och andra drabbade.
Men det är förstås ingen långsiktig lösning. Kommentarerna på nätet är, eller borde i alla fall kunna vara, ett utmärkt sätt för utbyte mellan läsare/lyssnare/tittare och journalister. Att ha en sansad debatt i kommentarsfälten kräver dock resurser. Att som många medieföretag gör, lägga ut efterhandsmoderering på externa företag må vara ekonomiskt, men är svårt att förstå. Som publicist och utgivare ska man naturligtvis ta ansvar även för det som står i kommentarsfälten. På samma sätt som insändare bör de granskas före publicering.
En moderering, eller ett aktivt redaktörskap kring nätkommentarer, parat med en satsning på att enskilda reportrar och redaktörer går in i fälten och svarar och diskuterar vore en bättre utveckling. Det kanske sker till priset av färre kommentarer, men vinsten är ett bättre debattklimat och mer givande diskussioner.
Det är ingen rättighet att finnas i mediernas kommentarfält, har man något att säga som inte kommer ut där, så finns det alla möjligheter att starta sin egen blogg, eller forum. Yttrandefriheten drabbas inte genom ett ansvarsfullt redaktörskap.
n n n
Redaktörerna på News of the World agerade inte ansvarigt när de tillät avlyssning av telefonsvarare för att få fram skvaller. De förrådde press- och yrkesetiken. Det finns situationer när en journalist kan försvara dolda mikrofoner, eller annan avlyssning. Då handlar det om att avslöja väsentliga missförhållanden i samhället. De medel du använder måste stå i proportion till det som ska avslöjas. Detta bröt News of the World mot och kanske kan man se det som en självsanering att tidningen nu är borta.
LEDARSTICK
-
Lättvindigt av Cameron
Storbritanniens premiärminister David Cameron vill utreda om det skulle gå att stänga sociala medier vid upplopp, eftersom de använts för uppvigling. Det är lätt att stå för demokrati och yttrandefrihet när allt är lugnt. Det är svårare och viktigare när det blir turbulent.Självklart är det inte lagligt att uppvigla, men att därifrån gå till att stänga människors möjlighet att uttrycka sig via nätet är inte acceptabelt.
Uttalandet tyder på att premiärministern tar allt för lättvindigt på grunden för demokratin – yttrandefrihet.
börjar på Nordisk Film & Television.
Stockholm, har avlidit 81 år gammal.
Prenumerera på nyhetsbrevet
Journalisten, Box 1116, 111 81 Stockholm
Tel:08-613 75 00
E-post: redaktionen@journalisten.se
Journalisten.se hade 65 646 besök i december 2011.
Magasinet Journalisten har en räckvidd på 35000 läsare. Annonsera
Journalisten är Sveriges äldsta och största medietidning. Prenumerera
Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies
Kommentarer
Det finns 7 kommentar på sidan.
Kommentera
Nu kan mand godt være tro mod sine idealer og stadig være forræder. Der var f.eks masser af Sovjet tro kommunister i vesteuropa der var tro mod deres ideal, og dog stadig forrædere.
Nej ni “journalister” har säkert ingen gemensam pakt eller sammansvärjning. Ni har bara förbrukat mångas och tro mig, det är MÅNGA! förtroende för Er att objektivt rapportera sanningen om vad som sker i samhället idag. Eller kan du med hedern i behåll säga att det aldrig har diskuterats på redaktionen att “nä det kan vi inte publicera” för att det är politiskt inkorrekt? Varför tror ni att informationsflödet på internet blir viktigare och viktigare för? Ni har försuttit Er chans att vara de objektiva informationskanaler som ni borde vara för folket och kommer snart att vara marginaliserade i de flesta fall, vartefter folk söker nya informationskanaler. Att undanhålla och selektivt publicera för att skapa den bild man vill måla av samhället istället för sanningen är också en form av förräderi,både mot det ansvar man har som ögonen utåt åt folket och den yrkesstolthet man borde känna som reporter att göra ett bra jobb men som helt verkar avsaknas hos de flesta i sin iver att inte säga något som är “fel” eller “rasistiskt”. Sverige är ett räddt land på så många sätt. Det är inte bara ordet förrädare som stinker tyvärr, journalist är inget jag skulle säga att jag var med stolthet idag. Reinfeldt sade något liknande att diktaturer försöker undanhålla sanningen men den kommer alltid fram tack vare internet idag. Stor ironi…
Ja. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit med om att inte publicera något för att det varit politiskt inkorrekt. Däremot har jag varit med om att vi avstått av andra skäl, framförallt för att det bryter mot våra etiska regler eller mot tryckfrihetsförordningen.
Det är naturligtvis synd att du misstror journalister. Men kanske det är så att det faktiskt är du som inte är intresserad av att ta del av rapporterar som är sanna, utan mer intresserad av rapportering där bara det som stärker din världsbild är värda att ta del av.
Mål som kräver dödsoffer är inte värda att nå. Det måste människan i livet och i utvecklings resa lära sig.
“Ja, bli ett hedersbetyg, en fjäder i hatten.” “Sällan har jag känt mig så stolt över något som när jag blir kallad förrädare av massmördaren, terroristen Anders Behring Breivik.”
Det är nåt av det mest självgoda och patetiska jag någonsin läst. Jag förstår att det för en svensk journalist, som under hela sin karriär aldrig haft annat än mainstreamåsikter, kan vara skönt att för ett ögonblick framstå som om man vågat något, ställt sig på barrikaden mot ondskan.
I själva verket har du och dina kollegor större anledning att känna oro över att ni bidragit till tragedin. Er stolta insats hindrade i alla fall inte massmorden.
I sin iver att ta avstånd har ingen vågat eller velat försöka sätta sig in vad som rört sig i huvudet på en som Breivik. Om man som utgångspunkt har att han som det föreslagits lider av Aspbergers i kombination med paranoid schizofreni, tillsammans med det som framkommit om hans uppväxt, är mobboffer det första jag tänker på. Ungefär som Casey Heynes på Youtube som efter många års mobbning till slut slog tillbaka. Efteråt berättade att han bara kände: Nu är det slut.
Vad media idag utsätter oliktänkande för är inget annat än åsiktsförtryck – eller med vardagsspråk – mobbning. Att år ut och år in, dag ut och dag in bli hånad, bespottad, anklagad för främlingsfientlighet och rasism bryter ned. Sverigedemokrater som blir hindrade för att utöva själva grunden i ett demokratiskt samhälle står till slut inte ut utan avgår.
Man behöver inte vara särskilt paranoid för att känna frustration över denna massiva färgade rapportering. För en som Breivik kan pressen till slut ha blivit för mycket. Skapat känslan att hela världen är mot honom och ställd mot väggen känt: Nu är det slut. Inga vänner; inget liv; inget att förlora.
Den barrikad du tror dig stå på finns inte. Om du verkligen vill våga något, försvara yttrande- och mötesfriheten och ställ dig på Sverigedemokraternas sida nästa gång vänstermobben tystar dem. Då skulle du ha anledning att känna dig stolt och vinna min respekt.
Medier ägnar sig förstås inte åt åsiktsförtryck, när den inte vill ha rasism, personliga påhopp eller förklenande omdömen i sina medier. De tar ansvar för det fria ordet. Vill man uttrycka den typen av åsikter får man söka sig till andra forum, och det finns flera.
Om jag istället väljer att ta upp den allvarliga frågan i Nils Nilssons inlägg, nämligen den om när Sverigedemokrater tystas, så kan jag stå på hans sida redan i dag. I en demokrati ska även åsikter man inte gillar få framföras. Det är absolut inte acceptabelt att slå ner partiföreträdare för sverigedemokraterna eller fysiskt hindra dem att uttrycka sina åsikter. Även här måste debatten tas i saklig form.
Din förståelse för Anders Behring Breivik är på sitt sätt beundransvärd, med tanke på att han hade ihjäl en stor mängd helt oskyldiga människor i sina attentat. Men även om jag inser att en människa kan utvecklas i den riktning han gjorde, så betyder inte det att jag delar en enda åsikt med honom, ingen del av hans världsbild är min. Ser han mig som förrädare, så är jag stolt.
Är du evolutionist? Det är Breivik, de flesta av er ateister är just evolutionister, därav delar ni en åsikt med Breivik. Jag är däremot Kreationist så jag delar inte den åsikten med er och Breivik.
Läser du manifestet grabben slängde ut ska du se att du delar fler åsikter med tokfan (det är trots allt över 1500 sidor). Dumt att säga att man inte delar en enda åsikt, en tokfan har inte alltid bara tokiga idéer även om evolutionism i sig är tokigt och en klart bidragande orsak till massmordet.
www.jihadwatch.org/2…