Lägg ned kommissionen

Men med det konstaterat följer inte att lösningen är att public service ska göra mindre. SVT, UR och SR bör ta hänsyn till den svåra situationen för kommersiella mediehus, det är en sak. Men när de stora mediekoncernerna nu satt samman en alternativ public service-kommission så blir det faktiskt ganska pinsamt. Som att de står och skäller under fel träd eller letar efter något tappat under gatlyktan, för att det är ljusare där.

Jag delar uppfattningen att lokala medier borde kunna få mer presstöd för att upprätthålla den lokala bevakningen. Men att attackera public service för att ta en del av dess finansiering leder helt fel.

Det finns ett starkt behov av journalistik i Sverige och det är fler och inte färre kvalificerade granskningar som krävs.

Annons

När kommersiella medier inte längre anser sig ha råd med lokalredaktioner, som TV4 och en del lokaltidningar, så ska vi vara tacksamma för att SVT ökar sin lokala satsning och SR satsar ännu mer på granskande journalistik runt om i Sverige. Enligt den oberoende public serviceutredningen leder fler nyheter till ett större intresse för nyheter.

Medieföretagen borde hellre än att skapa en public servicekommission för 1,6 miljoner kronor, agera tillsammans för att tvinga Google och Facebook att betala för en del av det innehåll som de kapitaliserar på. Enligt uppgift har nätjättarna redan i år tagit halva den svenska annonskakan, bland annat genom att använda svenska mediers innehåll.

Om man inte på politisk eller juridisk väg kan beskatta dessa amerikanska jättar, så borde man lokalt, alltså i Sverige, åtminstone kunna få fram en överenskommelse.

Sverige är ett litet språkområde och en nationell samordning skulle kunna nå framgång.

Inrättandet av public service-kommissionen har också väckt frågan om att det faktiskt är kvällstidningarna som mest kapitaliserar på det lokala materialet. Den ståndpunkten förde bland andra Sydsvenskans och HDs chefredaktör Pia Rehnquist fram.

Därmed riskerar kommissionen att inte bara skapa splittring mellan public service och de kommersiella företagen, utan även mellan olika kommersiella mediehus.

Splittring kommer inte att gynna framtiden för svensk journalistik. I värsta fall får vi en situation där alla skäller och skyller på alla och den kraft som publicister borde agera med går åt till detta, i stället för samling mot den verkliga motståndaren.

Jag tror att medierna skulle må bra av precis motsatsen. När Utgivarna bildades var det en signal om att just det var på väg att ske. Men så som debatten ser ut just nu verkar tendensen vara den motsatta.

Förmodligen är det försent för en nationell Facebook- eller Google-lösning, men koncernövergripande nätverk där journalistik finns att tillgå för alla, med en gemensam inlogg för användarna borde fortfarande kunna fungera. Mittmedia tillsammans med Schibsted i ett nät och Bonnier tillsammans med övriga tidningskoncerner i ett, till exempel – om de inte kan samsas om ett gemensamt. Väl inne på nätet kan tittaren/läsaren ta del av den sedvanliga konkurrensen om vilken titel som har det bästa innehållet.

Lars Engquist, tidigare bland annat ordförande för SVT, kom för två veckor sedan med ett förslag om ett nytt presstöd, som han kallade ett utökat public service-stöd. Det är också en intressant  idé.  Enligt förslaget skulle pengarna tas av Google och Facebook, genom att få dem att följa samma skatteregler som svenska medier.

Stödet ska gå till medier där det finns ansvarig utgivare och där arbetet följer spelreglerna för press, radio och TV. Den intressantaste delen i förslaget är att stödet ska beräknas på antalet tillsvidareanställda journalister, med ett möjligt tillägg för lokal redaktionell närvaro utanför utgivningsorten.

Så – min uppmaning till Bonnier, Mittmedia, Schibsted och Bauer Media Group är att lägga ner kommissionen och satsa pengarna där de gör bättre nytta.

Fotnot: I min förra ledare skrev jag felaktigt att Dorotea Brombergs far flytt Tyskland. Som flera läsare påpekat så var det ju Polen de flydde ifrån.