Ledare

Helena Giertta Chefredaktör

Kungen får stå ut

17 oktober, 2012

Det märkligaste som hänt den senaste tiden är att vänner till kungafamiljen vill inskränka i yttrandefriheten för att skydda kungafamiljens privatliv.

Allra märkligast är professor emerita Madeleine Leijonhufvuds påstående att kungen mobbas, bland annat för att medierna skriver om hans påstådda affär med Camilla Henemark, och för att det görs en satirbild över det.

Satirbilden är klockrent inom yttrandefrihetens gräns, när det gäller kungen, hans vänner och drottningen. Kanske är det lite mindre klockrent att hänga ut Camilla Henemark som en kropp man äter pizza från. Camilla Henemark har enligt egen utsaga inte godkänt att bilden som togs för tio år sedan får användas på detta sätt.
Jag undrar om konstnären Elisabeth Ohlson Wallin och Daniel Suhonen, Tidens chefredaktör som först publicerade bilden, ägnade henne en enda tanke inför publiceringen. Jag är rädd att det bara var de prominenta männen och drottningen som var i deras fokus. De har båda två redan bett Camilla Henemark om ursäkt, hon får själv bestämma om det räcker.
Men vårt statsöverhuvud får som sagt lov att klara värre intrång i sitt privatliv innan gränsen är nådd. Vi har tack och lov, och jag hoppas att vi aldrig får det, inga inskränkningar för privatlivet i våra yttrandefrihetsgrundlagar.

Det förstår säkert kungafamiljen själv, men kanske inte deras vänner. De ser en vän som lider och det är vackert, vällovligt, att de vill agera. Men för både kungahusets och yttrandefrihetens skull borde de nog lära sig att hålla tand för tunga i dessa sammanhang.  Även om yttrandefriheten självklart även gäller professorer som gått i pension.

X X X

Det är bra att påminna sig ibland, att framtiden inte är given. Sveriges Radios tidigare VD Mats Svegfors pekade på detta i sin debattartikel i Aftonbladet den 2 oktober. Mest var det en kritik mot Schibsteds nedskärningar på Svenska Dagbladet. Men han tog också upp att vi fortfarande har alla möjligheter att göra något åt branschens framtid, kanske genom att införa ett nytt ekonomiskt stöd för kvalitetstidningar, för att stötta demokratin.

Många mediehus har det ekonomiskt svårt och ett omställningsstöd till digitala plattformar kunde kanske vara en idé. Pub­lic service-stöd till tidningar ett annat.

I Finland har journalister regler för hur man ska citera andra mediers nyheter. ”Om artikeln inte innehåller egen information eller om källmaterialet har en dominerande roll, ska källan anges redan i rubriken eller genast i början av artikeln”, står det till exempel i finska opinionsnämndens principuttalande om citat. Men det räcker inte menar en av Finlands mest uppskattade grävande journalister Tuomo Pietiläinen. Han tycker att de som citerar ett scoop inom 24 timmar, borde betala 2 000 euro. Det skulle säkerställa grävande journalistik också i framtiden, menar han.
Eftersom grävande journalistik är dyrt och tar tid, borde medier som använder andras grävande betala för det.
Det är också en annorlunda, kanske möjlig, idé för att förvissa sig om att det även i framtiden ska finnas kvalitativ så kallad originaljournalistik.

LEDARSTICK

Uselt betalt

300 kronor för att översätta åtta nöjesartiklar och skriva ytterligare två. Tidsåtgången beräknas till tre timmar. Detta jobb finns att söka via arbetsförmedlingen. Det låter som ett skämt, men är på fullaste allvar.
Professionella frilansar nappar naturligtvis inte på detta, förhoppningsvis ingen annan heller. Men hur lite är redaktionerna beredda att betala för en frilansartikel/inslag? Det finns en oroväckande trend att betala allt mindre för frilansmaterial. Den skadar oss alla. Om vi inte lyckas hålla uppe frilansarnas betalning, kommer inte heller anställdas löner att kunna upprätthållas, de är kommunicerande kärl.
Jag hoppas att det inte är de här lönerna SvD har i tankarna när ledningen nu pratar om att den ska bli en beställarorganisation.

Kommentarer

Det finns 4 kommentar på sidan.

---

Kommentera

Ditt namn *

E-post *

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ämne

Comment *

Mer information om textformat

Plain text

• Inga HTML-taggar tillåtna.
• Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
• Rader och stycken bryts automatiskt.

Verifikation av ord * (verifiera genom att använda ljud)

Skriv in bokstäverna som visas i bilden ovan. Om du inte kan läsa dem, skicka formuläret så kommer en ny bild att genereras. Ej versalkänsligt.

Inlagt av 2000aldrig tors, 2012-10-18 09:55

Ge kungen en spegel...

http://bit.ly/PDupSx

• svara

Inlagt av Christer Schwab lör, 2012-11-03 08:42

Håller med ledarskribenten till nära 100 procent. Vad jag inte håller med om är detta:
• Giertta skriver 1: Vi har tack och lov, och jag hoppas att vi aldrig får det, inga inskränkningar för privatlivet i våra yttrandefrihetsgrundlagar. Eftersom två negationer i en och samma mening tar ut varandra skriver hon de facto att hon hoppas att vi får inskränkningar i dessa lagar. Detta håller jag absolut inte med om.
• Giertta skriver 2: Men för både kungahuset och yttrandefrihetens skull... Att kungahuset ska vara befriat även från att sättas i genetivform kan jag heller inte hålla med om.
Men jag kanske får som hans majonnäs: stå ut – hela jag...

• svara

Inlagt av Helena Giertta mån, 2012-11-05 13:24

Tack Christer för dina språkliga invändningar. Jag ser ",och jag hoppas att vi aldrig får det," som en inskjuten bisats som inte borde skapa två negationer i meningen. Betydelsen ska i alla fall vara att jag hoppas att vi aldrig får några inskränkningar.

Ja, kungahuset bör också få genetiv-s. Vilket det nu fått.

• svara

Inlagt av arthur sön, 2012-11-18 13:14

Inte alls! Det är snarare så att journalistkåren vill förmena kungen sin yttrandefrihet i rätten att försvara sig sedan han smutskastats av en sammanhållen kår som kastat alla hämningar över bord. All denna smutskastning bygger på en dåligt photoshoppad bild som journalistkåren publicerat i samarbete med en ökänd gangster som försökt utpressa hovet med den. Kungen har tydliggjort att anklagelserna inte är sanna. Likväl fortsätter kampanjen.

I denna spalt har jag läst oro och förvåning över journalisternas fallande trovärdighet. Vill journalisten göra något åt detta kan man börja med införa den gamla ledstjärnan - sant och relevant - i stället för att bara försöka skada ärliga människor så mycket som möjligt med osanna sammanhållna kampanjer. Man kan fortsätta med att minska diskrepansen mellan pressens verklighetsbeskrivning och det vi varje dag kan se med med våra egna ögon.

• svara