Dags att göra rätt
När en kompis skulle läsa Svenska Dagbladet digitalt på landet, medan papperstidningen var kvar inne i staden, fungerade det inte. När jag, för tredje gången, försöker få tillgång till min digitala Dagens Nyheter går jag bet.
Liknande problem har funnits hos vår egen app. Och varför finns inte SVTs kanalutbud tillgängligt för Windowstelefoner?
Journalistik sprids på ett nytt sätt, bredare, vildare, mer. Det inger både framtidstro och hopp. Intresset för det vi gör är stort. Desto mer irriterande är det när betalsystemen inte hänger med.
De tekniska hindren är störande, men är förhoppningsvis bara barnsjukdomar. Det är nog inte oviljan att betala så mycket som krånglet att kunna betala, som hindrar ungas läsande av journalistik.
Folk vill vara med, veta vad som händer och vad som är viktigt.
Tekniken utvecklas, läsar-, tittar- och lyssnarvanor ändras. Journalistik är till sin natur teknikoberoende, däremot är den och kommer alltid vara konsumentberoende. Om den inte når fram så fyller den inte sin funktion.
Det vet alla. Inte minst vi som arbetat på lokaltidningar: aldrig blir det sådana folkstormar som när tidningen av någon anledning inte delas ut.
Man behöver inte vara dödgrävarpessimist för att se att branschen just nu inte mår så himla bra. Uppsägningarna, nu senast halva redaktionen på Östran, såväl inom lokalpressen som inom storstadspressen är allvarliga. Och hur länge kommer public service klara sig utan uppsägningar i sina kroniska sparpaket? Och på TV4, vad händer när reklamintäkterna minskar?
Medierna måste göra rätt och det är tveksamt om de gör det just nu. Rätt är inte att i panik säga upp de journalister som ska ge det innehåll som konsumenterna förväntas vara, och är, beredda att betala för.
Jag önskar att paniken kunde ersättas med publicistiska visioner och ekonomisk uthållighet. Att sätta sig med de anställda och vara kreativa tillsammans vore en bättre väg. Vad är möjligt, vad kan vi göra, hur kan vi lösa det här?
X X X
Det finns ett starkt sug efter berättelser och efter verklighetsbeskrivningar. Kanske är jag humorlös, men när Vaken med P3 och Vakna med NRJ fejkar intervjuer med en arg ”vanlig” människa respektive ett lyckligt Justin Bieberfan (som sedan luras) kannibaliserar man på detta och riskerar att undergräva förtroendet för journalistik. Nog finns det både arga människor och Bieberfans som är på riktigt. De hade varit intressantare att lyssna på.
LEDARSTICK
CARL BILDT RINGDE SJÄLV
Visst är det folkligt och bra att vår utrikesminister Carl Bildt själv ringer upp Ring P1 den 6 maj för att ge sin syn på kärnvapen. Och Alexandra Pascalidou ställer bra frågor.
Men om han gör det i stället för att svara på frågor från den specialinsatta reportern på Ekot, som bett om en intervju, så är det ett illavarslande tecken.
Det vore i så fall inte första gången regeringsföreträdare beter sig så. Minns Saudiaffären där de mest insatta reportrarna nekades intervju och minns hur Annie Lööfs kansli lämnade handlingar till Ekot i stället för till Aftonbladet som begärt ut dem. Regeringen måste låta sig intervjuas även av dem som kan ämnet, annars urholkas demokratin.
