Carl Bildt är för otydlig

28 september, 2011

Det varade bara en halvtimme, men det kändes som om något väsentligt startade. Som om världen en stund verkligen lyssnade.
I "Molnet" på bokmässan i Göteborg drogs en ny internationell kampanj för Dawit Isaak igång.
Talade gjorde nobelpristagaren i litteratur Herta Müller: "Diktatorn måste ansättas, vi måste trampa på hans tår så hårt att han måste släppa Dawit Isaak."

Och en annan nobelpristagare i litteratur, Mario Vargas Llosa, uttryckte sin glädje över att få vara med och dra igång kampanjen: "Vi har en moralisk skyldighet att mobilisera våra styrkor för vår vän. Vi försvarar en människa men också våra egna rättigheter".
Internationella Pens ordförande lade in alla organisationens 102 länder i sin kamp för Dawit och Svenska akademiens Peter Englund talade, och Reportrar utan gränser. På golvet nedanför scenen stod hundratalet journalister och gav sitt stöd. Och det kändes som om att det kanske kommer att hända något nu.
På seminariet lite senare drog den norska professorn i mänskliga rättigheter Kjetil Tronvoll ner humöret något när han berättade om förutsättningarna i Eritrea, men kampen för att frige Dawit Isaak har i alla fall tagit ett nytt kliv. Det känns bra.

De fängslade journalisterna i Etiopien uppmärksammades också på mässan.
Ingen ifrågasätter deras journalistiska uppdrag, inte ens i Etiopien. Men det är inget skydd. En regim som varken vill ha demokrati eller yttrandefrihet har naturligtvis ingen respekt för journalister. Desto viktigare då att andra röster höjs för att rädda Johan Persson och Martin Schibbye från fängelset.
Vår regering har i det här fallet varit oklar. Utrikesminister Carl Bildts inledande uttalande om att de inte hade i Ogaden att göra ligger som en våt filt över alla ansträngningar. Vad har han egentligen för syn på journalister och journalistik? Borde det inte vara en ryggmärgsreflex för en utrikesminister från ett demokratiskt land att omgående stå upp för fri press.
Många utanför journalistkåren delar instinktivt Carl Bildts inställning: Vad skulle de där att göra? Men när du som journalist tar risker för att avslöja missförhållanden är det värt respekt. Det är när vi blottlägger förtryck som en förändring kan ske.
Nog inser Carl Bildt hur viktig fri press är för att stoppa orättvisor, men varför detta svaga uttalande?

Vi kan ha åsikter om att Johan Persson och Martin Schibbye tog denna risk, för självklart var de medvetna om vad som skulle kunna hända. Men när de gör det, trotsar faran, så ska vi samfällt finnas vid deras sida.
Kraven på att Dawit Isaak ska släppas fri blir allt starkare. Insikten om vad som är på väg att hända med Martin Schibbye och Johan Persson blir allt skarpare. Det är dags även för regeringen att höja sin röst i dessa fall.

***

VÄGRAR TYSTAS

Lars Vilks tog sig maskerad till bokmässan i Göteborg. För honom är yttrandefrihet en frihet att ta risker för. Trots hotbilden vägrade han låta sig tystas. Även stödet för hans rätt att yttra sig måste vara entydigt.

*** 

STÖD DE FÄNGSLADE SVENSKARNA
En rad redaktioner har utmanat sina redaktionsledningar att sätta in pengar för att bland annat se till att Martin Schibbye och Johan Persson får mat i fängelset och pengar till rättegångskostnader. Pengarna kan sättas in på bankgironummer 5567-3818, betalningsmottagare Reportrar utan gränser. Märk inbetalningen Johan och Martin.