Helena Giertta
Helena Giertta
chefredaktör & ansvarig utgivare

Ledare

Guldjakt gör oss osäkra

9 september 2008

Jag ville förändra världen. Därför blev jag journalist. Genom att berätta om vad som hänt och vad som var på gång, skulle allmänheten bli mer insatt och därmed göra något åt orättvisorna. Naivt, kanske.

Ändå sympatiserar jag med mitt yngre, idealistiska jag och hoppas att jag ännu har något av den drivkraften kvar. Om journalister inte drivs av en idé eller en vilja, vad är vi då?

Det är fint att vara skribent och viktigt att vara informatör. Men att vara journalist måste vara något mer, oavsett om man är fotograferande, pratande, ritande eller skrivande. Och det är ännu viktigare nu än förr. Varför? När medieägarna allt oftare sviker sitt ansvar, när de nöjer sig med allmänna mål som ”vi ska vara en tidning som läses av många”, eller ”vi ska tjäna pengar” så finns till slut bara journalisterna kvar att arbeta för god journalistik.

En man i bekantskapskretsen gick så långt att han menade att yttrandefrihet bara var en fråga som berörde journalister. Det är förstås inte sant. Men faktum är att det skulle bli en väldigt tyst debatt om inte journalisterna fanns där och ständigt försvarade den. Ibland får de hjälp av nätfolket, bloggarna, men alltför sällan av politikerna. Med utlasning, korta projektanställningar och en alltmer osäker arbetsmarknad blir det svårare att hävda den journalistiska integriteten. Nya publiceringsverktyg, lycksökare och guldjakt kan göra oss osäkra. Men om vi inte slår vakt om journalistiken, nyfikenheten, lusten att berätta så kommer vi att bli ännu mer osäkra och rädda.

I länder där journalister inte får jobba fritt är det tydligt vad man slåss för. Men vi får inte förtröttas när vi kollar kommunernas diarier, myndigheternas post, lyssnar på de små människorna och tar fram relevanta fakta. Kanske förändrar det inte världen, men det gör åtminstone vår del av världen lite mer rättvis.

- - -

Som om det skulle bevisas, så kom Tidningsutgivarna i förra veckan med en skrämmande utredning om riksdagsmännens syn på yttrande- och tryckfrihet. Den visade att 68 procent vill förbjuda polismän att läcka innehållet i en förundersökning till medierna. 68 procent vill införa ett förbud mot att fotografera kända personer i privata sammanhang utan kändisarnas medgivande. Det är hårresande. När två tredjedelar av våra främsta politiker inte förstår vitsen med vår yttrande- och tryckfrihet så är risken för inskränkningar överhängande.

- - -

Och som om det inte vore illa nog, så överväger justitieministern att införa förbud mot smygfotografering i hemmiljö och rikspolischefen vill inte bara straffbelägga fotograferandet utan också göra det olagligt att sprida smygtagna bilder. Jag är inget fan av paparazzifotografernas arbetssätt. Men hur var det Voltaire sa? Jo, jag är beredd att dö för deras rätt att göra det.

 

Rasistiska medier?

Är medierna rasistiska när de värderar orkanen Gustav i New Orleans åtta gånger högre än översvämningar i Indien som gjort en miljon människor isolerade? Filosofen Torbjörn Tännsjö menade det i Medierna i P1. Nyhetschefer på ledande nyhetsredaktioner tillbakavisade det och hänvisade till USAs betydelsefulla roll för Sverige. Nyhetsvärderingar bygger ofta på tradition och även om det inte ligger rasism bakom, så var det intressant att höra en animerad diskussion om vad som gör en bra nyhet. Ska bli intressant att se om det leder till någon förändring. HG

Nätoffentlighet

En offentlig handling är offentlig. Varför blir då upprördheten så stor när förundersökningen om Arbogafallet läggs ut på Pirate bay? Det är förstås bilderna på de obducerade, mördade barnen, som känns osmakliga. På nätet blir bilderna lättåtkomliga, och genast höjs röster för att förändra sekretesslagstiftningen. Det är som att skjuta mygg med älgstudsare. I en demokrati ska vi lita på folk. Om de drivs av nyfikenhet kring ett rättsfall så är det ok och i enlighet med offentlighetsprincipen. Man kanske hellre kan ifrågasätta TV4s ”avslöjande”, vilket ökade antalet nedladdningar. HG

Hur många är de?

Uppgifterna om Daniel Nyhléns skönhetssajt improveme.se är ett tydligt exempel på den sifferförvirring som fortfarande råder om webbsajter. Dagensmedia.se gick ut stort och påstod att han hade 80 000 unika besökare, men sifferkunniga och insatta webbläsare menade att siffran motsvarar 5 000 besök i veckan och att det är en mycket måttlig storlek på en sajt. En annan läsare hänvisar till Alexa rank och menar att antalet besökare är 25 000 i veckan. 80 000, 25 000 eller 5 000 besökare alltså. Tyvärr är även 5 000 besökare för många för innehållet på den sajten. HG

Tipsa en vän

Kommentera [8]

  1. Magnus Eriksson | 9 sep 2008, 17:48 #

    Wow! En genomtänkt ståndpunkt kring förundersökningen på pirate bay! Måste säga att det (tyvärr) är ljusår från det pressmeddelande som journalistförbundet skickade ut.

  2. Leif Fjellström | 11 sep 2008, 18:21 #

    Om vi hamnar i den situationen att rättssäkerheten äventyras till förmån för mediernas nyhetstörst så lägger jag min röst för rättssäkerheten.

  3. Daniel Hirsch | 12 sep 2008, 12:56 #

    Självklart ska vi lita på folk – tills de visar att de inte längre går att lita på. Jag stödjer offentlighetsprincipen för att den ger medborgarna möjlighet att kontrollera att makthavarna sköter sig. Men att medborgarna utnyttjar den till att bara stilla sin nyfikenhet stödjer jag inte.
    Internet har gjort det väldigt enkelt att, med stöd av offentlighetsprincipen, stilla sin nyfikenhet. Då kan det vara dags att ändra i lagstiftningen, eftersom det har visat sig att den har fått effekter som inte är bra. Möjligheten till granskning måste dock självklart vara kvar.
    Det låter som att Helena Giertta tycker att det är okej att publicera saker bara för att stilla folks nyfikenhet. I så fall kan man försvara de grövsta fall av intrång i folks privatliv. Jag håller inte med. För mig krävs ett allmänintresse för att publicering ska vara okej.

  4. Daniel Ekström | 14 sep 2008, 16:24 #

    Så när en journalist läser en offentlig handling är det granskning? och när jag som tillhör den outbildade pöbeln gör det samma, gör jag det för att stilla min nyfikenhet?

  5. Jan Ahlström | 15 sep 2008, 09:59 #

    Finns det någon journalist som någon gång nämnt ett begrepp som personlig integritet?

  6. Daniel Hirsch | 16 sep 2008, 15:26 #

    Nej, Daniel Ekström, det menar jag inte. Men jag tror inte att de flesta som kollade in bilderna på de mördade barnen i Arboga gjorde det för att granska om polis och åklagare gjort ett bra jobb. De gjorde det av nyfikenhet, tror jag. Jag tror inte heller att alla de människor som använde sig av Ratsits tjänster när det bolaget drog igång gjorde det för att hålla koll på om makteliten gör rätt för sin lön. Jag tror att många bara ville kolla vad grannen tjänar. Med internets hjälp kan offentlighetsprincipen enkelt användas för att sprida uppgifter om enskilda personer, utan att det har med granskning att göra. Därför tycker jag att offentlighetsprincipen kan behöva ändras, den utnyttjas för andra syften än den var tänkt.

  7. Lasse Lundeberg | 16 sep 2008, 17:43 #

    Det finns webbsidor som har som specialitet att uppmana läsarna skicka in äkta smygtagna foton på kvinnor utan kläder. Dessa foton är tagna utan objektets vetskap i sovrum, badrum, omklädningsrum, privata balkonger…

    “Webbredaktören” m.fl. sätter sedan betyg på såväl kvinnans utseende som fotot.

    Bilder på internet kan laddas ned och upp och leva i evighet, även om vissa sidor stängs.

    Yttrandefrihet, någon?

  8. Bill Erlandsson | 1 okt 2008, 23:38 #

    Svagheten med HG:s resonemang är att journalistiken skulle leva i ett slags upphöjt vakuum, oantastligt för samhället omkring oss. Den krassa sanningen är att vi har underlåtit att dra den anständiga journalistikens gränser mot Aftonbladet, Expressen, annan kvällspress och kommersiell TV när de dag efter dag kört sina snaskigheter, osanningar och halvsanningar. Det är de skriverierna som syns. Den dagen “de främsta politikerna” snävar in pressfrihetens gränser kommer det inte att finnas en enda som försvarar oss journalister. Varför skulle de göra det? Det finns inget förtroende kvar. Varje medlem i SJF borde se sig själv i spegeln och fråga sig vad hon/han gjorde för att försvara pressfriheten mot dess verkliga dödgrävare – snaskmånglarna i kvällspressen.

Kommentarer är stängda för denna artikel.