Maja Aase

Chefredaktör

ma@journalisten.se

Ledare

Uppgrävt gubbslem

20 mars 2007

Under mitt dryga år som chefredaktör på Jour­nalisten har jag lagt märke till en trend: det är betydligt fler män än kvinnor som hör av sig med idéer på större reportage. Visst, som alltid finns det undantag. Men undantagen är inte vanligare än att de är just undantag.
Resultatet är att Journalisten innehåller fler stora jobb skrivna av män än av kvinnor.

Jag är med andra ord en del av bibehållandet av mansdominansen i den granskande journalistiken. Jag är en mansgris. Men ingen har hört av sig och klagat. Antagligen är alla vana vid att det är så.

En webbkamera på våra redaktionsmöten (onsdagar klockan 13.00) skulle inte förändra den saken. Däremot är tidningen Scoops granskning av mansväldet på Uppdrag granskning något som förändrar (efter helgens grävmöte i Örebro hoppas jag att kvinnor börjar mejla och ringa till Journalisten. Hit med idéer!).

När jag läst Scoops senaste nummer är en särskild manstrend uppenbar. Trenden formuleras kort och gott ”det bara blir så”. Det är en mycket vanlig förklaring till att männen dominerar i grävgrupper och när det ska spånas idéer. Och när jobb läggs ut. Och när det ska anställas nya reportrar och chefer. Det blir och blir och blir män och manligt.

Men mest anmärkningsvärd är ändå projektledaren Nils Hanson på Uppdrag granskning. Han är ordentligt intervjuad i Scoop och har fått godkänna sina citat. Artiklarna vittnar om många kvinnor som lämnat Uppdrag granskning, eftersom de anser att de utsatts för en ”påtaglig och systematisk diskriminering”.

Nils Hanson tror att det ligger till så här: kvinnor och män jobbar olika och män är bättre på att spetta upp dörrar och köra med dold mikrofon.

Män är hårda, kvinnor är mjuka, eller som Hanson säger: ”Vi har ju diskuterat det här väldigt mycket, och jag tror mig kunna säga att det är fler kvinnor än män som har svårt för att göra det hårdföra ansvarsutkrävandet.”

Den bolags-VD som talar så om kvinnor, att de saknas i styrelserna eftersom de är blygare och saknar självförtroende, den VDn får det hett i medierna. Journalister hugger nämligen på fördomar. Men Nils Hanson reagerar inte på vad han själv säger om Uppdrag gransknings klimat. Han tycker snarare att ”det bara blir så”. Först när Scoops artiklar spridits till flera medarbetare på SVT, vaknar han upp. Nu ska en utredning göras, för att åtgärda mansdominansen.

Jag hoppas att grävarhelgen i Örebro blir en helg där kvinnorna vinner Guldspadarna och driver debatterna. Det måste bli så.

Kolla hur det går på Journalistens grävarblogg. Paul Frigyes rapporterar från Örebro på journalisten.se

maja aase

ma@journalisten.se

PS För övrigt har jag läst Susanna Popovas bok Överklass. På bokens pluskonto är ämnet i sig – klass och identitet. På minus – lättjan. Popova har intervjuat tio överklassare, som svarar på samma frågor om och om igen och pratar om vikten av att hålla i besticken på rätt sätt. Tjatigt. Ge mig ett ordentligt köttben om överklassen i stället för ynkans torrfoder. Synd på ett så rart ämne.

BRA

Matilda Uusijärvi

Tidningen Scoop granskar i nya numret inte bara grävandets grabbighet på Uppdrag granskning. Redaktören Matilda Uusijärvi ger även utrymme åt den egna tidningen: Scoop har män på omslaget, det är män som intervjuas och män skriver artiklarna. Trots att mängder av grävare är kvinns. Scoop med Matilda Uusijärvi i spetsen kan bli ett hårdkokt bevis för att journalistikens manskult är lögnaktig. Viktigt, särskilt som poängen med grävandet är just sanningen. Reportrar kan både ha ”balls” och ”tits”. ”Brains” är ändå avgörande.

DÅLIGT

Godkänd rasism

Det finns en sorts rasism som anses mindre farlig. Den är svepande och riktad mot länder. Eller som författaren Herman Lindqvist skriver i senaste Fokus: ”… i ett typiskt land av den här typen.” De typiska länderna har en korrupt kultur men det går inte att göra något åt det. Länderna ligger i Östeuropa, Afrika, Mellanöstern och Asien. Herman Lindqvist har reagerat över JAS-affären med Tjeckien och den töntiga svenska mediebevakningen. Vad Lindqvist har missat är att ilskan över korruptionen inte fanns i Sverige. Utan i Tjeckien.

VECKANS SR

Grill direkt

Ett nytt veckoprogram i P1 som både lyssnare och radiomedarbetare skulle bli glada över är ”Hacka på SR”. Nej, jag skojar förstås. Men nu när det är så många missnöjda journalister och lyssnare är det lika bra att vädra systematiskt. Det bästa vore om lyssnarna kunde höra av sig med frågor till en ombudsman, som i direktsändning får grilla SRs ledning.

Dessutom kan ombudsmannen följa upp idéer och förslag – händer det något efter alla burop och artiklar?

Det här vore verkligen radio i allmänhetens tjänst.