Lyssna på dem som känt av lögnens effekt

Det känns som osannolikt att detta skulle hända men det finns de som har varnat för det länge. Den tysk-amerikanska filosofen Hannah Arendt hade hoten mot den faktabaserade sanningen i politiken som ett tema i sitt skrivande.

I ”Sanning och politik” (publicerad i essäsamlingen Mellan det förflutna och framtiden) varnar Arendt för att den faktabaserade sanningen ska manövreras ut för alltid av makten, och hon går så långt som att säga att förlusten av sanning i den politiska världen är ett existentiellt hot mot allt mänskligt liv.

Av den anledningen, menar Arendt, får vi aldrig ge upp sanningen, för gör vi det så ger vi upp världen själv. Utan sanning, och förmågan att säga vad som är, så finns ingenting permanent, ingen gemensam värld. Utan sanningen så förlorar vi det som håller ihop oss – det sunda förnuftet och de gemensamma förväntningarna – som är det som är stabiliteten för vår värld.

Annons

Arendt menar att när det är omöjligt att tala sanning, när sanningen försvinner, då skakar världen och blir cynisk. Om människor börjar tro att det inte finns någon sanning, utan att allt bara är image och spin, så förlorar vi vår gemensamma värld, då finns inte längre någonting vi alla kan förstå och relatera till.

Hanna Arendt är otroligt aktuell, men när hon skrev sina analyser så utgick hon från de enorma lögnerna under Förintelsen och i Stalins Sovjet. För lögnen har en särskild plats i totalitära och auktoritära regimer.

Hon menade att fascisterna inte ljög för att dölja sanningen utan för att signalera vad som i framtiden skulle bli sanning.

”Det kanske inte stämmer att det är för att blidka muslimer som man tar ner adventsbelysning i Sverige. Men det kommer att bli så i framtiden.” Det är så man, med Hanna Arendt, ska tolka budskapet från de alternativa medier som den blivande amerikanska presidenten gärna citerar, där det påstås att julstjärnor tas ner för att muslimer inte uppskattar dem. Sanningen är heller inte viktig för dem som följer Donald Trump, på samma vis är sanningen inte heller viktig för de polska, ungerska, turkiska och ryska regeringarna som vill förhindra pressen att arbeta fritt. De lögner de sprider är vad de tänker kommer att bli sanningen.

Vårt firande av tryckfriheten sammanfaller med att USAs tillträdande president Donald Trump inleder en segerturné med att trumpeta ut att pressen är oärlig.

Trump ska hålla möten som påminner oss om vad vi hoppades var svunna tider. På massmöten kommer han att fortsätta att sprida de slarviga lögner som han byggde sin kampanj på. Trump har instinktivt förstått hur lögnen, och hatet mot en press som strävar efter sanningen, kan få massorna att jubla.

Ett jubel som han blivit van vid, kanske till och med beroende av.

När andra politiker än Trump ljuger så vill de inte bli påkomna. Trump agerar i stället som om han inte kan skilja mellan sanning och lögn. Hans lögner är ofta helt uppenbara, han är medveten om lögnen. Som häromveckan då han twittrade ut att han fått flest röster i valet när alla vet att Hilary Clinton fick två miljoner fler röster än han.

En annan stor europeisk tänkare – författaren och presidenten Vaclav Havel – dokumenterade de små lögnerna som alla visste var lögner i senkommunismens Tjeckoslovakien.

Så blev också hans motto ”Sanning och kärlek måste segra över lögn och hat”.

Det är svårt att acceptera att uppenbara lögner nu slagit rot i världens mest inflytelserika land, och även hos oss – inte minst i våra annars så älskade sociala medier.

Ett bättre sätt att högtidlighålla vår pressfrihet finns inte än att lyssna på dem som på huden känt av lögnens effekt.