Journalistik endast för de rika
Journalistiken var en hobby som jag bekostade med nattjobb på ett Call Center”, säger Vasilis som har en oanvänd examen i restaurering av historiska byggnader. Hans föräldrar, bönder på Naxos, som kämpade hårt för att betala sonens studier blev chockade när de råkade se honom läsa nyheter i en liten kommersiell kanal.
”Det är bara en hobby” förklarade Vasilis som ändå inte fick betalt. När han senare som fast anställd på tabloiden Traffic toppade tre förstasidor i veckan fick han inte heller ett öre. ”Nästa månad” tröstade ägaren Giorgos Trangas tills Vasilis fick nog efter ett år.
I dag är Trangas programledare i den största radiokanalen Real FM där han hälsar lyssnarna välkomna till Peshawardalen. Programledaren som får Fox News att framstå som sansade kallar Grekland för Tzatzikistan och liknar landet vid det söndertrasade Afghanistan. Inte ett ord om sitt eget bidrag till det grekiska förfallet.
Vasilis är reporter i morgonprogrammet Happy Day som jag gästar denna morgon. I sminket underhåller han med anekdoter från sina 16 hundår i medierna.
Hur han campade hos intervjuobjekt för att säkra exklusivitet. Hur han rustad med dolda kameror sökte upp charlatan-präster som tjänade pengar på ett hitte-på-helgon på Aigina. Under OS i Aten 2004 lyckades Vasilis hitta den dopade skandalatleten som gömt sig i en hydda på sin hemö. Och så har det fortsatt. Journalistik med livet som insats medan kraven ökar och inkomsterna minskar.
Nu har den grekiska mediekrisen övergått i ett regelrätt krig när regeringen som i sin desperata eurojakt kräver TV-kanalerna på 400 miljoner kronor för tillstånd och obetalda böter. ”Censur” svarar kanalerna genom nyhetssändningarna. Deras motkrav på staten är 220 miljoner kronor för de senaste valårens politiska reklambombardemang.
Tittarna som bevittnar bataljerna drar sina egna slutsatser. Taxiföraren säger:
”Nu kommer kanalerna kriga mot regeringen tills de tvingas avgå. Varenda nyhetssändning svartmålar regeringen. Men de får skylla sig själva om de är så taktlösa att de ger sig på de mäktigaste först. De kunde ha börjat med dem som saknar egna megafoner för att fylla de tomma statskassorna”.
Delikatessbutiken Amartima ligger på en lummig gata i en atensk medelklassförort. Där sitter Dimitris Maris och Katerina Karigiali. De var kolleger på finanstidningen Investeraren som lades ner trots att den gick med vinst eftersom ägaren plöjde ner pengarna i sin andra tidning, förlustaffären Eleutheros Typos.
”Journalistiken har blivit en supermarket. Man säljer nyheter till konsumenter. Nu säljer vi i stället oliver och organiska oljor från våra hemtrakter på Kreta och Kalamata. Det känns hederligare”, säger båda som lämnat orden för jorden. Den som garanterar avkastning och tillväxt.
Dimitris talar om den grekiska mediebubblan. Medier utnyttjades av ägare som samtidigt var verksamma inom byggbranschen och bankväsendet. De drev sina egenintressen och använde medierna som vapen för att kamma hem kontrakt. När byggbranschen kollapsade fimpade de sin verksamhet.
Många av Dimitris och Katerinas kunder är kolleger som kommer för att stödhandla eller inspireras till att bryta upp från sina oavlönade jobb. ”Journalistiken har blivit en hobby för dem som har råd. Bortsett från några trogna journalistsjälar har de flesta blivit terrorister som skrämmer människor i den ena eller andra riktningen”, säger Dimitris innan vi tar farväl.
