Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Ulrika Knutson
Frilansjournalist

Är internetskatt ett slag mot demokratin?

Ungern har skakats av demonstrationer sedan regeringen gått ut och förvarnat om en skatt på internettrafik. Förslaget väckte ett ramaskri, och fick hundratusentals nätanvändare att protestera.

”Ytterligare ett slag mot yttrandefriheten av den auktoritära Fides-regeringen”, menade aktivisterna. En skatt på 4,50 kr per gigabyte skulle snabbt springa upp till hundralappar för en normalanvändare. Regeringen har backat och flaggar nu för ett tak på 22 kronor i månaden.

Viktor Orbáns Fides är ett konservativt populistparti som gjort upprepade framstötar mot yttrandefriheten. Ungerns presslagar är de värsta i EU. Bland annat är det förbjudet att kritisera regeringen. Men innebär en internetskatt automatiskt ett slag mot demokratin? Varför det? Det bär emot att erkänna det, men Viktor Orbán har en poäng.

Det ligger i varje regerings intresse att hitta möjliga grunder för beskattning. Bara så kan offentliga utgifter finansieras, från sjukvård och försvar till presstöd och public service. Den springande punkten för varje finansminister, i Ungern som i Sverige, är att veta var smärtgränsen går. Vilka skatter är politiskt möjliga, och vilka är det inte? Om alla andra former av infrastruktur och mediala flöden historiskt har beskattats, varför ska just den digitala trafiken ha fribrev?

Frågan är högaktuell hos oss, i och med flykten från TV-licensen. Det är förvisso ingen skatt, utan en avgift,  som radio och TV-användare betalar direkt till Radiotjänst. Den första radiolicensen tecknades av ingenjören Gösta Fant 1923. Mer än åttio år senare är det nästan 3,5 miljoner hushåll som snällt betalar TV-licensen. Det borde ju räcka till en hel del public service, kan man tycka, men om lusten att betala licens är vikande så har nya SVT-chefen Hanna Stjärne – och alla vi som är beroende av public service – problem.

En av tio skolkar från licensen, och fler lär det bli sedan Radiotjänst i år förlorade målet mot datoranvändarna. Radiotjänst tvingades betala tillbaka 60 000 licenser till TV-tittare som kunde bevisa att de inte hade någon gammaldags TV-apparat, utan tittade i datorn, om de tittade alls.

På sikt är detta förstås ett allvarligt hot. Varken public service eller politikerna vill egentligen ersätta licensen med en skatt, men de måste snart bita i det sura äpplet. Detta är en fråga som kommer att kräva tankemöda av ekonomer, statsvetare och filosofer. Hur ska vi ersätta det geniala licenssystemet? I dag är det SR/SVT/UR som bestämmer över sin egen hushållskassa, men så fort avgiften blir skatt är det finansministern som bestämmer.

Hur ska vi få garantier för att politikerna inte kan lägga sig i innehållet i public service? Hur ska vi veta att anslagen inte dras in om det blir sämre tider? Bara för att lyfta två av de besvärliga frågorna.

Att internettrafiken ska vara med och finansiera framtidens public service är ingen vansinnig tanke. Att enskilda internetanvändare inte applåderar ligger i sakens natur. Nu kan de både ha kakan och äta den. Ingen vill bli av med sina privilegier. Och de stora internet­aktörerna som Google och Facebook vill för död och pina inte ha några inskränkningar. Facebook var en av de röster som var mest kritiska mot det ungerska skatteförslaget.

Allt detta hamnar inom kort i kulturministerns knä, tillsammans med de lika aktuella presstödsfrågorna. Ska vi ha någon kvalitetsjournalistik alls kvar i Sverige nästa decennium? Om detta är en fråga av demokratisk och kulturell vikt – hur ska vi i så fall finansiera journalistiken? Den förra regeringen stod som strutsen med huvudet i sanden i åtta år. När får vi veta vad den nya regeringen tänker göra?

(Krönikan är rättad)

SVAR:
Radiotjänst har kommit med följande kommentar till krönikan:

I krönikan står bl a …i och med flykten från TV-licensen. … lusten att betala licens är vikande… … och fler lär det bli…

Detta är felaktigt. I själva verket är det fler tv-innehavare än någonsin tidigare som betalar sin avgift, närmare bestämt 3 550 000. Under senare år har ökningen av antalet avgifter legat åtminstone i nivå med hushållstillväxten i Sverige. När det gäller avanmälan från hushåll med dator så är detta ingen flykt utan ett resultat av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen skriver i sin dom att de förstår lagstiftarens intention om en teknikneutral avgift, men att detta inte varit tillräckligt tydligt formulerat i lagen varför en dator inte kan anses vara avgiftspliktig.

Det har resulterat i att Radiotjänst har återbetalat ca 60 000 ”datoravgifter” vilket motsvarar knappt hälften av de som ursprungligen anmält sitt innehav med dator som avgiftspliktig utrustning. 70 000 av dessa avgifter är fortfarande aktiva och bidrar till att finansiera public service. Att inte fler har avanmält kan vi bara spekulera i men en tänkbar orsak är att de nu införskaffat en tv eller att de, trots allt, hade en sådan sedan tidigare och nu insett att avgiften är rimlig, prisvärd etc.

Johan Gernandt Kommunikationschef, Radiotjänst

 

Fler avsnitt
Fler videos