Andreas Ekström
Andreas Ekström
kulturjournalist, Sydsvenskan

Krönika

Så lyckades vd:n för banankompaniet Dole

10 augusti 2009

Vad som händer är följande: En svensk filmare, vars resurser är mindre än vad Dole lägger på etikettklister till bananerna varje år, skildrar firman kritiskt.

Ska man bemöta? Tiga ihjäl?

Dole bestämmer sig för en synbarligen aggressiv, men i själva verket iskall taktisk manöver:

Man stämmer, eller hotar med stämning.

För vad händer då? Jo, två saker hoppas man:

För det första riktas all uppmärksamhet mot filmaren. Det blir stolta deklarationer om vikten av yttrandefrihet – kanske till och med ett litet hot om bojkott. Många samvetsgranna journalister uttalar förmodligen stöd för filmaren.

För det andra glömmer alla genast bort vad filmen faktiskt handlade om. I den mån någon alls kommer ihåg att tala om Dole, så talar man om Doles juridiska aggressivitet i detta specifika fall. Inte ett ord om giftet. Inget om dödsfallen.

Nu, ett par månader senare, kan vi konstatera att Dole-strategin lyckades till hundra procent.

De skrek högt – och lyckades överrösta, inte överbevisa, Fredrik Gertten.

Hur är det möjligt att inte fler journalister ser igenom det här? Hur är det möjligt att inte fler journalister har elementära insikter i hur mediemanipulation går till?

Se här ett förslag på svar: Därför att mediekonsulter, mediemanipulatörer, är så mycket bättre avlönade än journalister. Därför att de har tydligare strategier och bättre redskap.

Då och då frågar jag studenter i journalistik (stackars jävlar, de vet vilken marknad som väntar och är modfällda redan på termin två) om utbildningens innehåll och karaktär.

Samma typ av referat återkommer oftast: Fokus ligger på att lära journaliststudenterna att skapa journalistik som var riktigt bra 1998. Alldeles för lite webb, förstås, men framför allt: Alldeles för lite analytisk cynismträning.

Hur känner man igen en planterad nyhet? Hur märker du om du håller på att bli lurad av någon som har ekonomiska intressen i att du skriver den här grejen?

Tyvärr tyder det mesta på att vi är på väg att få en situation där seriösa journalister och seriös journalistik används som redskap av manipulatörer som är skickligare än vi.

Det är tid att fundera lite extra på det. Tills vidare föreslår jag en fet granskning av Dole, gifterna och dödsfallen, och utan ett ord om Fredrik Gertten. Vi kan återkomma till honom när det är prisutdelningsdags i stället.

ANDREAS EKSTRÖM

Kulturjournalist på Sydsvenskan

 

P.S. Lite andlig vägledning för den som tror sig inte orka: ”En del väljer att läsa Liza Marklund på semestern. Jag läser förundersökningar.” Hannes Råstam i ”Medierna” i P1, 4 juli 2009.

Tipsa en vän

Kommentera [5]

  1. Bine | 10 aug 2009, 14:43 #

    Jag (f.d. domstolssekreterare) läser hellre förundersökningar än Liza Marklund.

  2. Magnus Berg | 13 aug 2009, 14:01 #

    Problemet med journalisternas oförmåga till kritiskt tänkande, ifrågasättande och granskning är, enligt min tes, att de som kommer in på journalisthögskolorna är de som har femmor i allt. Och då tänker jag på framlidne Björn Afzelius strof: “Femman är för dom med disciplin, som ler åt lärarn när han är ett svin.”
    Kan man få femmor i allt om man tänker självständigt och inte låter sig indoktrineras i skolan? Jag tror inte det.
    Ett kan man vara säker på: De som var lydiga i skolan kommer att bli lydiga som anställda och inte hitta på andra infallsvinklar än de chefen gillar.
    För att garantera konformistiska redaktioner måste rekryteringen av välmående medelklass med högsta betyg fortsätta, samtidigt som redaktionerna hålls fria från icke europeiska invandrare.
    Detta gör att västvärlden och dess företag framställs som goda, medan människor från andra kulturer och dess strävan efter självständighet och ekonomisk tillväxt framställs som hot. Därmed vet man var fokus inte ska hamna i frågan om västerländska Dole och dess arbetsskadade nicaraguanska antällda.

  3. stettiner | 14 aug 2009, 13:45 #

    Hur många journalister har granskat Gerttens film? Hur många av Gerttens skånska kompisar på Sydsvenskan har kollat upp Doles påståenden om planterade bevis? Dole må vara nordamerikanska svin som förgiftar sydamerikanska arbetare, men de har kanske rätt i just det här fallet?

    Har Magnus Berg verkligen läst vad som skrevs om detta eller hänger han bara upp sitt principiella resonemang på just det fallet? Var någonstans i den svenska pressen har det skrivits positivt om Dole och negativt om deras nicaraguanska anställda?

  4. Pierre | 14 aug 2009, 18:01 #

    Jag tyckte att detta var en mycket tänkvärd krönika. Skäms vederbörligen för mina 5.0 i snitt. Det är klart att Björn Afzelius hade koll på vad vi är för några. En kille som skriver låtar som “Tankar i Havanna” måste veta mycket om kritisk granskning. Jag hade i alla fall självinsikt nog att inte bli journalist.

  5. Andreas Ekström | 17 aug 2009, 14:42 #

    Magnus: Intressant poäng, och jag har tänkt samma sak ibland. Men jag tror mer på betygseffekt som denna:

    1. Duktig elev konstaterar “jag har högsta betyg, jag kan gå vad jag vill!.

    2. Duktig elev listar då automatiskt låt säga de tre eller fem mest prestigefulla utbildningarna. (Prestige definierat här enbart med söktryck.)

    3. Duktig elev missar därför att göra en grundlig analys av egen vilja och lämplighet för det aktuella yrket.

    4. Duktig elev finner sig efter ett par år malplacerad på juristlinjen, på läkarlinjen eller på en journalistutbildning. Kom in för att han/hon kunde – inte för att han/hon ville.

Kommentarer är stängda för denna artikel.