Kjell Häglund
Kjell Häglund
redaktionschef, Residence & redaktör, Weird Science

Krönika

Hatkampanj i stället för debatt

30 april 2009

 En god kulturredaktör är en god lyssna­re, med gehör för spännande insikter och teser oavsett politisk våglängd, och komponerar inte bara journalisti­sk rytm utan dirigerar en kör av motröster.
När den politiska trosbekännelsen blivit central i kulturdebatten, inte minst kring ämnen som antisemitism och islamofobi, är det ytterst denna kontrapunkt-teknik - som hos Björn Wiman på Expressens kultursidor - som ger den journalistiska kvaliteten.

Motsatsen är tandemstyrda Aftonbladet Kultur, där Karin Magnusson blivit en marginaliserad "Medvedev " bakom Åsa Linderborgs "Putin". Den 2 april fastnade jag i ett riktigt tjusigt exempel på denna ideologiska enkelriktning, i Torsten Kälvemarks Aftonbladet-recension av Andreas Malms nya bok Hatet mot muslimer. En bok som ironiskt nog mest påminner om Per Ahlmarks omdiskuterade citatbödelböcker från 1990-talet.

Ahlmark ryckte hundratals kortcitat ur både texters och tidsandors sammanhang för att utfärda domen över medie- och makt‑elit-Sverige som kommunistiska folkmordsmedlöpare, och Malm gör precis detsamma för att stämpla svenska medier som islamofoba.
Men som enda islamofobiexempel i svensk mediesfär tas i Kälvemarks recension upp att en dansk islamkritiker, tidningen Informations förre chefredaktör Lars Hedegaard, medverkat på ett seminarium "som arrangeras av familjen Ax:son-Johnsons stiftelse som även bekostar tidningen Axess".
Ett upprörande uselt exempel.


För det första har Hedegaard aldrig skrivit i Axess. För det andra, i Engelbergsseminariet i Avesta 2006 (vars hela idé var att låta intellektuella med diametralt motsatta åsikter mötas) deltog även världsnamn från motsatt håll, exempelvis Olivier Roy, som Malm själv i sin bok åberopar som "världens kanske främste islamolog", och den muslimske filosofen Tariq Ramadan, som Malm i sin bok kallar "Europas främste muslimske intellektuelle".
Så varför välja ut ett respekterat, politiskt pluralistiskt, seminarium, med deltagare som Andreas Malm själv åberopar som världsledande islamrepresentanter, och en tidning vari Lars Hedegaard aldrig skrivit (däremot har hans åsikter kritiserats hårt av Axess) som exempel på svensk islamofobi? Kälvemarks eget svar på detta är, i ett ursäktande mejl till Axess-redaktionen, att Aftonbladets kulturredaktör på eget bevåg, och utan att fråga honom, hade lagt till Axess-exemplet i hans text. Detta, och att Axess-redaktören Johan Lundberg förvägrades en svarande debattartikel, och att i stället Andreas Malm därefter fick komma in med en lång text där han ytterligare spädde på angreppet mot Axess, gör att man måste undra över Aftonbladets journalistiska omdöme. Inga motröster. Tennis mot en garagevägg. Hatkampanj i stället för debatt.


Själv skakar jag alltid förfärat på huvudet när jag läser den brittiske, kristne filosofen Roger Scruton, flitigt favoriserad och översatt till svenska i Axess - men när samma tidning också publicerar Scrutons ateistiske dödsfiende Christopher Hitchens uppstår ett kreativt korsdrag som är själva förutsättningen för det goda kulturredaktörskapet. Det är inte ideologiskt färgade, utan ideologiskt låsta medier som är problemet, ur ett kulturjour­nalistiskt perspektiv - vare sig de står till höger eller vänster.
 Och med tanke på hur Åsa Linder­borg förnekar förekomsten av antisemitism inom svensk vänster blir hennes stämpling av Axess direkt komisk - skulle en tidning som upplåtit stort utrymme åt exempelvis sufi-muslimen Ibn al-Waqt, redaktör för den muslimska tidskriften Minaret, eller Mohamed Omar (innan han tippade över kanten som islamist) vara "islamofob"?
Åsa Linderborg är en underbar författare, och vore jag kulturredaktör skulle jag inte tveka att anlita henne som skribent. Men hade hon i en artikel listat ett seminarium med Olivier Roy och Tariq Ramadan som exempel på islamofobi hade jag strukit den av ren faktamässig logik och självbevarelsedrift. Kulturredaktör Lindeborg agerar tvärtom: hon smyger in sådant i andras artiklar för att "förstärka" dem. Den drivkraften är inte journalistisk.

Tipsa en vän

Kommentera [7]

  1. Martin Aagård | 30 apr 2009, 11:29 #

    Kjell Häglund är arg för att Aftonbladets kultursida nämnt tidskriften Axess i samma mening som Engelsbergsseminariet (Journalisten 6/09) och för att vi inte publicerat ett illa skrivet genmäle av tidskriften Axess chefredaktör Johan Lundberg.
    Vi har publicerat genmälen av Johan Lundberg förut. Varje gång tidskriften Axess nämns i våra spalter brukar Johan Lundberg skriva ett genmäle. Den här gången kändes det extra meningslöst.
    På grund av detta kallar Kjell Häglund kulturredaktör Karin Magnusson för ”Medvedev” och biträdande kulturredaktör Åsa Linderborg för ”Putin”.
    Vem är då jag? Berezovskij? Mannen som orkestrerade Putins kampanj?
    Jag kommer inte på någon bättre rysk, politisk, liknelse just nu. Men det är mitt fel alltihop.
    Vi fick in en text av Torsten Kälvemark där han i förbifarten nämnde något som heter “Engelsbergsseminariet”.
    Eftersom få av våra läsare, ja väldigt få personer över huvudtaget, vet vad Engelsbergsseminariet är lade jag till en förklaring i Torsten Kälvemarks text. En sann förklaring. Ett förtydligande så att läsaren kan placera och förstå vad seminariet är för något.
    Vi förklarade att Engelsbergsseminariet finansieras av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för Allmännyttiga ändamål, vilka även betalar tidningen Axess. Axess vd, Jung-experten Kurt Almqvist har tillsammans med förre redaktören för Axess Erik Wallrup årligen sammanställt de böcker som ges ut med föreläsningar från seminariet.
    Kopplingarna mellan tidskriften Axess och Engelsbergsseminariet är inte bara starka. De är delar av samma verksamhet.
    Tidigare har stiftelsen även finansierat Jung-institutet som ägnar sig åt att forska kring den ockulta psykoanalytikern Carl Gustaf Jungs avgrundsflummiga teorier.
    För närvarande vet jag inte om det existerar längre.
    Martin Aagård

    Fotnot: Karin Magnusson och Åsa Linderborg svarar i nästa nummer av Journalisten

  2. Hampus Eckerman | 30 apr 2009, 13:33 #

    Synd att Häglund inte läst Malms bok innan han kritiserar den. För hur kan han påstå att det endast finns ett enda islamofobi exempel från svensk mediesfär? Det finns självklart flera. Inte kan han väl ha missat att läsa om Hans Bergströms hatiska ledare i DN?

    Det gjorde i alla fall inte Västerbotten-kuriren där man uppenbarligen är bra mycket mer seriös i sitt läsande än Häglund:

    www.vk.se/Article.js…

    Häglund är annars pinsam. Om Axess hade låtit Ahmed Rami delta i ett seminarium hade inte Häglund hållit inne med sin kritik därför att Judisk Krönikas Jackie Jakubowski fått delta i samma seminarie.

    Häglund är en av de som tidigare uttryckt sitt gillande över den högerextrema websidan TT-kritik där israels ockupation av Västbanken och Gaza försvaras med näbbar och klor. Det är tämligen uppenbart varför denna krönika skrevs.

    Journalisten går tyvärr åt fel håll. Med både Demirbag-Sten och Häglund som skribenter som gör vad de kan för att ignorera islamofobin, eller ibland förstärka den, är det uppenbart att tidningen blivit brunare i sin färg.

  3. AC Johansson | 3 maj 2009, 10:23 #

    Är inte det normala förfarandet att man lägger en fotnot med förklaring till eventuella oklarheter? Inte att man meckar med själva texten?

    Vidare fortsätter Aagård på den upptrampade stigen och kastar mer saker i fläkten och hoppas på att det ska omvandlas till skit. Ockulta, avgrundsflummiga? Se’n när blev Jung ett monster i klass med de största sektledarna? Och vad, framför allt vad har stiftelsens olika beslut att göra med tidningen Axess?

    Ägarskapet är oomtvistligt men ansvarar verksamheter för ägarnas olika beslut?

    Eftersom LO äger Aftonbladet ska således Åsa Linderborg hållas ansvarig för Lundby-Wedins göranden och låtanden? Då tycker jag att Åsa Linderborg ska avgå.

  4. Kjell Häglund | 4 maj 2009, 09:57 #

    Hampus: För det första har du själv stora problem med läsförståelsen. Jag skrev om det bisarra i att just Engelsbergsseminariet av AB Kultur anges som det enda exemplet på islamofobi – som du säger finns det mängder av äkta exempel i Malms bok.

    För det andra är det lustigt att du börjar prata om Ahmed Rami – i 17 år har du och Åke Sandin hållit på och sänt extremistisk, förintelseförnekarflirtande närradio i Tyresö med återkommande okritiska intervjuer med just Rami och med självaste Robert Faurisson – vinklat utifrån polisens och medias orättfärdiga “förföljelse” av honom! Jag har svårt att tänka mig någon sämre lämpad att bedöma glidningar mot brunt.

    Martin: Först försöker du avdramatisera, ja, rentav avpolitisera den redaktionella klåfingrigheten. Sedan kan du ändå inte avhålla dig från en lång harang som misstänkliggör Axesskretsen på ett ytterst oklart vis – och plötsligt handlar det om Jungflum i stället för islamofobi..? Det enda du klargör med den repliken är att du uppenbarligen hade mycket nära till hands att trycka till Axess lite extra.

  5. Hampus Eckerman | 4 maj 2009, 12:25 #

    Hägglund, lögn och förtal tycks vara din specialitet. Det är synd.

    Du vet naturligtvis att jag inte på något sätt deltar i någon sorts “förintelseförnekandeflirtande” närradio, precis som du antagligen inte håller i en pedofilflirtande blogg. Så varför ljuga och hitta på rent förtal? Och var är det för galna “återkommande intervjuer” av Rami du talar om? Jag själv har inte varit med i radion i 17 år vilket du påstår, faktiskt enbart i 16 och under dessa år har ingen intervju alls med vare sig Faurisson eller Rami sänts. De har istället Expressen och DN fått stå för.

    Att du använder dig av lögner och förtal i dina försök att svärta ned den första väsentliga boken om islamofobi är direkt skamligt. Men det bruna gänget du tillhör tycks inte förneka sig.

  6. Kjell Häglund | 4 maj 2009, 15:38 #

    Hampus: Att er radiostation (där du varit med “i 16-17 år” enligt Sandins egen blogg) har sänt upprepade okritiska intervjuer med Rami och med Faurisson är ju väl känt (och hårt omdiskuterat i t ex Svenska Freds tidning PAX, nr 2, 3 och 4/98). Du menar att detta skedde precis innan du började köra radio med Sandin? Det kan vi ju reda ut nån gång. Men revisionismflirten pågår ju alltjämt? (Hugade kan lyssna på exempelvis en aktuell sändning med löpnr 1175.) Och i din blogg skriver du saker som: “Hela familjen Bonniers skulle naturligtvis komma och ha med sig några tama chefredaktörer. Dessa skulle dock inte få vara med på festen, en särskild lokal fanns där de under 8 timmar skulle få lyssna på Hava Nagila och se på hollywoodfilmer med ondsinta muslimer.” Ifrågasätter du att nazisterna hade gaskamrar på tysk mark också? Ett återkommande Sandin-tema även under din tid.

    Vem behöver Faurisson när man har Eckerman?

    Nej, då är du nog bättre i radio, trots allt – när SR:s Pippirull busringde till dig och låtsades vara en sammanbiten Göran Persson, med anledning av att du skrivit en insändare i Svenskan om att “svenska regeringen via Systembolagets israeliska viner sponsrar krigsförbrytelser“…

    www.sr.se/laddahem/p…

    Där lät du rätt spak!

  7. Helena Giertta | 4 maj 2009, 16:13 #

    Vi släpper fram många synpunkter på Journalisten. Våra krönikörer ska gärna sticka ut och ha en egen åsikt. Därför är vi också generösa med att även släppa fram kommentarer som Hampus Eckermans.
    Hampus Eckerman kallar vår hållning brun, jag kallar den demokratisk och öppen för en fri debatt.

Kommentarer är stängda för denna artikel.