Krönika

Upphovsrätt och upphovsfel

26 februari 2009

I går kväll, den 25 februari, meddelade Piratpartiet att man efter en dramatisk ökning nu har 10.956 medlemmar. Fler än i Miljöpartiet, fler än i Vänsterpartiet.

Medlemsantalet har nästan fördubblats sedan december.* Beskedet kom samma dag som övervakningslagen Ipred röstades igenom i Riksdagen, och sjunde rättegångsdagen hölls i upphovsrättsmålet mot Pirate Bay. Och den sjunde upphovsrättsängeln blåste i sin basun. Och en tredjedel av de sju haven förvandlades till eld och svavel...

Beskedet om medlemsanstormningen till Piratpartiet är inte ett bevis för att den moraliska striden om upphovsrätten håller på att förloras i folkopinionen. Inte heller att Piratpartiet kommer in i Riksdagen. Alls. Men det är ett exempel på att det är opinionsmässigt riskfyllt att införa en lagstiftning med svagt folkligt stöd, speciellt om det görs samtidigt som en rättegång som vissa vill beskriva som "politisk".

Kampen om upphovsrätten förs visserligen i tingsrätten, men kampen på den arenan är svår att vinna.

Förlorar kärandesidan i tingsrätten framstår det som grönt ljus för gratis fildelning som idé och praktik.

Vinner de framstår den åtalade piratkvartetten som martyrer och idealistiska hjältar. Många formella makthavare i historien har gått i liknande fällor. Reta tjuren, vifta med röda skynket så kommer skrället dånande och kan med egen kraft och ett litet ryck förpassas in i sargen.

Olé!

Hur vänder man en sådan lose-lose-situation?

Genom att ta fram revolvern och skjuta sig i foten förstås!

För det är just det som skett när Ipred-lagen röstades igenom i går. Härmed blir det alltså möjligt för bolagen att undersöka till och från vilka IP-adresser upphovsrättsskyddat material laddas ner. Vips förvandlas frågan om moralen i småsnyltande fildelning till en fråga om storbolag som snokar hos svenska hem och familjeliv. Det som egentligen handlar om att folk inte vill betala för film och musik för att det är lätt att hämta det gratis (och i varje enskilt fall heller inte skadar någon) förvandlas till en fråga om rätten för bolag att spåra och lagföra unga svenskar för fildelning.

Kampen för upphovsrätten blir en kamp för ett privat-stasi.

Att med tekniska innovationer göra sig anonym på nätet skulle kunna framstå som snyltande och snattande. Men nu kan denna handling i stället marknadsföras som en handling av civilkurage och en kamp för integritet. Ett stort grattis till upphovsrättens vänner.

Inte.

 Monique Wadsted, film- och musikbolagens företrädare i fildelningsmålet, har vid sidan av målet stakat ut en smartare väg. Hon har startat en kampanj på Facebook där författare ska uppbådas för upphovsrätten. Hon har fått hjälp av (skandal?)författarinnan Carina Rydberg att bilda opinion för upphovsrätten. Hon har uppmanat författarna att demonstrera utanför tingsrätten under Piratmålet. Strategiskt helt rätt. Hon försöker återföra kampen till frågan om moral, rätt, snyltande och solidaritet. Och börjar föra den på motståndarnas planhalva. Smart, rätt, tidsenligt. Jag har förstås ingen aning om det kommer att hjälpa, om det kan förändra folks fildelningsmoral. För allvarligt talat, jag tror inte att oddsen är så goda för att olaglig fildelning ska kunna framstå som jämförbart med stöld om tio år.

Och när stora aktörer ger sig in och statuerar exempel med maktmedel tenderar det att skapa mer motstånd - och legitimitet till motståndet - än vad som fanns före interventionen.

Så länge motståndet mot löntagarfonderna skedde som en överhetskamp från arbetsgivareföreningen SAF hade fondförespråkarna ett moraliskt övertag. Men när motståndet gick ut på gatan och blev folkligt fick det legitimitet och vann.

Hur som helst: Kampen om hur fildelning ska ske i framtiden är inte över. De traditionella affärsmodellerna måste förnyas, på samma sätt som tidningsindustrin måste förnya sina affärsmodeller för journalistik.  I gårdagens tingsrättsförhör sade IFPI-chefen att "gratis" alltid vinner över "betalt", och därför vore det en katastrof om piraterna frias. Det är så fel det kan bli. I själva verket betalar vi mer än gärna för distribution och paketering av saker som finns tillgängliga gratis: Själv har jag t.ex. alltid betalat för Dagens Nyheter  (trots att artiklarna finns gratis på nätet), och för musik för Spotify på nätet. Och det kommer att finnas många möjligheter att ta betalt för "paketering" och säker och snygg distribution av musik och film på nätet.

Tänk: service.

Tänk: affärsutveckling.

Tänk inte: Vi Dör Och Faller i Helvetets Eld Om Inte Motståndaren Förintas Nu.

Jag bor en minuts promenad från tingsrättens förhandlingssalar. Än så länge har jag inte sett en enda författare eller enskild upphovsrättshavare ute under banderoller på trottoaren. Bara pirater. På måndag är det slutplädering i målet. Principer, juridik och teknik i all ära. Men i slutändan är det de frejdiga, övertygade individerna, som samlas på trottoaren under fanorna, som får min och många andras sympati, och det är i sådan opinionsbildning framtidens moral förankras.

Det är lika sant i Irak, Afghanistan som i fildelningsdebatten: Vinner du inte striden om "hearts and minds" kan du lika gärna åka hem.

PAUL

PS: I något dygn slogs Piratmålet ut från landets fikarumssnack, när prinsessan Victoria förlovade sig med Hertigen av Ockelbo. För att vara en familj med invandrarbakgrund, en historia av dyslexiproblem och tydlig hedersproblematik i synen på dotterns val av make tycks det ändå ha förutsättningar att bli ett ovanligt lyckat tvångsäktenskap. Stora gratulationer. Men ståten och pressens fjäsk under presskonferensen tycktes mig så besynnerligt osvensk att jag skruvade generat på mig under hela sändningen.

* Visserligen kan man göra en reservation i siffrorna för att Piratpartiets medlemsavgift är frivillig. Å andra sidan torde frenesin och aktivitetsviljan hos medlemmarna vara väl så hög som hos andra partier.

 

Kommentera [3]

  1. Johan Allgoth | 26 feb 2009, 23:45 #

    Monique Wadsteds försök att via bulvan få författare till tingsrätten har misslyckats kapitalt. Dylika försök kommer misslyckas igen. De misslyckas för att folk tycker om internets. På olika sätt.

    Försöket har däremot lett till en ovanligt vältalig diskussion i facebook-gruppen. Härligt!

  2. Mikael Nilsson | 1 mar 2009, 13:36 #

    Kul att läsa.
    Service. Affärsutveckling. Det är vad det handlar om.
    Uttrycket jaga kunder bör studeras av dinosaurierna.

    Jag är till 99% övertygad om att det bolag som först förstår att värna om sina potetiella kunder och betrakta dem som viktiga kommer lyckas bättre än de som väljer en otrevlig attityd. Att det ska vara så svårt att förstå kundservice.

  3. Martin Hedén | 3 mar 2009, 17:42 #

    Men kom igen…
    Om det inte funnes förlag skulle det inte heller finnas något populärt att fildela. Det blir lite löjligt att hela tiden framhäva förlagen och mediehusen som tröga dinosaurier utsugande såväl artister som konsumenter. Och kräva ännu bättre och mer kostsam service. Förlagen investerar ju faktiskt i musik, film och litteratur.
    Det gör inte Pirate Bay. Pirate Bay har investerat i en anordning för att nyttiggöra sig förlagens och artisternas investeringar.
    Sånt kan man väl kalla Den nya tiden eller Innovativt men särskilt snyggt är det ju inte. Och slinker dessa dådkraftiga affärsmän ut genom något lagligt tomrum i samband med den nuvarande rättegången finns det väl anledning att komplettera lagen.

    Jag tror, som PF och många andra, att man i det längsta ska undvika att utöka kontrollsamhället, det bör snarare minimeras. Och jag tror på den moraliska/etiska kampen. Men, kamrater, vad är det egentligen som är så fruktansvärt speciellt med att undersöka om en dator innehåller ett illegalt nedladdat lager av musikfiler? Vi lever i ett samhälle som rymmer möjligheterna till kroppsvisitationer, husundersökningar, telefonavlyssning, buggning, ekonomiska revisioner etc etc och allt detta genomförs dagligdags.Det är inte många som bråkar om det. Och gör man en raid mot nåt misstänkt bikergäng uppstår ju inte genast en diskussion om att polisen hetsar mot äppelpallare i skolåldern.
    Alla lagar är möjliga att bryta, men de flesta låter bli även om risken för upptäckt är liten. Och i likhet med det: de flesta lagbrott undgår troligen straff. Samhällen byggs av regler men också av tolerans, det handlar om avvägningar, sans och balans.
    Utom då upphovsrättsdebatten som präglas av övertoner.

Kommentarer är stängda för denna artikel.