Hon fick priset medmotiveringen: "Gunilla Kindstrands position är mitt i samhällsdebatten. Med inkännande, kunnighet och analytisk skärpa har hon som kulturjournalist under många år rört sig såväl på den lokala som regionala och nationella arenan. Förmågan att problematisera och sätta kulturen i ett brett samhällsperspektiv har gjort henne till en uppskattad moderator i otaliga kulturdebatter. Som programledare ibland annat SVT:s Röda rummet hann hon med att bli folkkär. Som medarbetare vid Folkteatern i Gävleborg har hon bidragit till att vitalisera teaterlivet i regionen och som relativt nybliven chefredaktör för Hälsingetidningar signalerar hon en stark tilltro till det lokala journalistiska uppdraget som en livsnödvändig länk mellan lokalsamhället och de stora sammanhangen."
Även filmaren och fotografen Dieter Stöpfgeshoff utsågs till kulturpristagare med motiveringen: "Dieter Stöpfgeshoffs filmer är en kur för hemmablinda. Han hjälper oss se om det vackra, det roliga, det ljusa och alla deras kontraster. I sina dokumentärfilmer lyfter han fram många av de kvaliteter vi lätt glömmer bort. Han beskriver oförtrutet vår region ur olika perspektiv och närmar sig sina ämnen med nyfikenhet och öppenhet. Dieters produktion sprider kunskap och inspiration om historia, upplevelser, magiker, apor, trädgårdar och glaskonst. Hans produktion är rik och varierad och präglad av en vilja att dela med sig av alla berättelser till både hemmablinda och utsocknes."

Övriga stipendiater som får gå tyskakurs i Berlin i höst:
Anders Berggren, Göteborgs-Posten.
Anders Björkman, Svenska Dagbladet.
Mathias Bred, Smålandsposten.
Catarina Gisby Sievers, frilans.
Anna Hjort, Polistidningen.
Frida Johansson, Redaktörerna i Stockholm AB.
Karin Johansson, Sveriges Radio P4 Västernorrland.
Erik Jullander, Borås Tidning.
Louise Lindgreen, Hemmets Journal.
Rebecka Martikainen, Expressen.
Rino Rotevatn, SVT Karlstad.
Bert Sundström, Sveriges Television, Stockholm.
Jonas Thunberg, Flamman.
Susan Westin Rundberg, frilans.
Jessica Ziegerer, Sydsvenskan.

Han började redan under gymnasietiden att skriva filmrecensioner för Arbetarbladet i Gävle. Efter skoltiden arbetade han på Karlskoga-Kuriren och  Örebro-Kuriren. 1961 kom han till Folket i Eskilstuna där han bland annat var allmänreporter samt skrev om kultur. 1964 blev han nattredaktör på Gefle Dagblad, 1968 bytte han till Folkbladet Östgöten i Norrköping och 1969 började han som reporter på Metallarbetaren. 1975 tog han över chefredaktörskapet för Fönstret. 1980 blev han kulturredaktör på LO-tidningen, där han förblev till pensionen 1999. Han var också författare till böckerna Svenska Schacktriumfer – tillsammans med Lars Karlsson, diktsamlingen Dalens röster och Vår försummade Bellman. Han var även redaktör för Kritik av kritik.

Hans senaste bok Alla helgons lag gavs ut på Votum förlag hösten 2012.

Hon kommer närmast från Sveriges Radio där hon varit producent för humor- och satirprogrammet Tankesmedjan i P3. Dessförinnan arbetade hon som nyhetschef på Östersunds-Posten. Hon har parallellt med sitt arbete på radion skrivit krönikor för ÖP.

I sin nya roll får han ansvar för planeringen och för att driva utvecklingen av såväl befintliga TV-kanaler som framtida kanalutbud och innehåll. Han är i dag programchef för Sjuan.

Marko Lehtosalo är mer känd som musikartisten och underhållaren Markoolio. Brita Sackari är bland annat reklamare, bloggare och paneldeltagare i Schulman Show. Hon jobbar för närvarande med manus till två sit-coms som ska gå i TV i höst.

Hon är journalist och författare och bland annat krönikör i Journalisten. Hon är verksamhetsansvarig för Berättarministeriet, som driver skrivarverkstäder för barn och unga mellan 8 och 18 år. Syftet med verksamheten är att "på ett lustfyllt och kreativt sätt inspirera barn och unga att erövra det skrivna ordet". Göran Lagervalls stipendium går till "en person som gjort betydelsefulla insatser för barn och unga som hamnat i eller riskerar hamna i utanförskap".

Han har tidigare jobbat som reporter på Skaraborgs Allehanda och på Aftonbladet. På Expressen kommer han att arbeta i grävgruppen, med utgångspunkt från Göteborg.

Malin Bernalt har avlagt sin Bachelor-examen våren 2012 vid Akademin Valand vid Göteborgs universitet. Hon får Victor-stipendiet på Bachelor-nivå bland annat med motiveringen: "Malin Bernalts serie 'This is not my Revolution' talar för sig själv - Malins arbete om protest, krig och förstörelse slår direkt an på vår ängslan. Hon påminner oss om hur påverkade vi är av det brutala våldet som medievärlden matar oss med. Hennes användning av formalism och repetition ifrågasätter den slit och släng-attityd som mycket journalistik och fotografi från de konfliktfyllda zonerna innehåller. Istället uppmanar hon oss, att beskåda krig eller upplopp på ett annat sätt. Malins bilder har skapats genom att separera de enskilda delarna från deras ursprungliga kontext vilket skapat en slags ogripbar anonymitet som innefattar oss alla."
Savas Boyraz avlägger sin Masterexamen vid Konstfack i Stockholm våren 2013. Han får Victor-stipendiet på Master-nivå bland annat med motiveringen: "Savas Boyraz projekt Invisible landscapes and Forbidden Exhibitions visar ett starkt engagemang för en av vår tids viktigaste frågor - att uppmärksamma och kommentera de händelser som ofta blir negligerade och passerar obemärkt. Hans stämningsfulla videoverk har en intimitet som gör att vi kommer väldigt nära en historia som vi inte skulle känna till annars. Han gör det tydligt och kraftfullt genom en konstruerad och tidsbunden performance, där hans karaktärer agerar i realtid och i verkligheten. Detta är en klassisk berättelse om förlust, kamp och överlevnad. Det är en fruktansvärd berättelse om en grupp kuridska 'smugglare' som förlorade sina liv i en våldsam attack av den turkiska militären, under en helt vanlig resa över det bergsbeklädda gränslandet som delar deras hem och familjer. Savas dramatiska stil svävar mellan de visuella egenskaperna av den klassiska westernfilmen och den samtida realismen av dokumentärt berättande. Savas har ett skarpt öga för bilden och en god förmåga att se sina objekt inom sin historia och sitt landskap. (...) Det är extraordinärt att han gjorde den här filmen på egen hand. Slutligen är detta en bekymrande film och politisk aktivism när den är som bäst."