Visa filmen ”Godheten” före valet

Jag ska här redogöra varför jag tycker att den borde visas på SVT före valet.

SVTs kommunikationchef Sabina Rasiwala menar att de har köpt rättigheterna och kommer att visa den under hösten när det finns utrymme i tablån.

Tydligen finns det utrymme för Melodifestivalen i vecka efter vecka, som nu dessutom visade sig vara uppgjord, och OS i Sotji och Vinterstudion i timtal. Är inte det ett politiskt ställningstagande också? Och sedan alla dessa program med kändisar i lekprogram för andra kändisar, tex Mästarnas mästare. Dessa klapp och klangprogram får minsann plats i tablån och fördummar folket. SVT pungar ut stora belopp av skattemedel till produktionsbolagen.

Annons

Genom att inte visa Godheten blir allmänheten bara ännu mer intresserade av filmen och det blir negativ publicitet för SVT pga beslutet. Det som är förbjudet blir mer intressant. Filmen finns ju på Youtube redan och sprids som en löpeld. Nu har den över 10 000 visningar (18 mars 2014). SVT ska ju bidra till ett öppet samhälle där olika åsikter ska komma till tals, vilket även står i sändningstillståndet.

Kravet på opartiskhet, som det står på SVTs hemsida, innebär att en utpekad part som utsätts för kritik eller allvarliga anklagelser måste ges möjlighet att försvara sig. I Jarls film utpekas inte någon särskild person, utan det handlar om en allmän systemkritik av marknadsliberalismen och att samhället har blivit mer egoistiskt, där gemensamma tillgångar säljs ut lättvindigt.
 
Om nu SVT anser att filmen strider mot kravet på opartiskhet, varför inte ta förslaget med en debatt efter filmen med Anders Borg/Fredrik Reinfeldt, representant för Svenskt Näringsliv förslagsvis Jens Spendrup, Maria Rankka, Timbro eller bankdirektörer som Falkengren/Clausen/Wolf/Boman mot Stefan Jarl eller någon annan av de personer som pratar i filmen, Anders Wijkman (KD), Birger Schlaug alternativt Naturskyddsföreningen/miljöorganisation för att uppväga detta? I filmen berättar ekonomijournalisten Andreas Cervenka hur banksystemet fungerar, skådisen Thommy Berggren har rollen som ”den girige” när han handlar Rolex och Ferraris, ekonomen Stefan de Vylder, journalisten Mikael Nyberg och de brittiska professorerna Richard Wilkinson och Kate Picket m fl berättar hur det finansiella systemet fungerar.

Näringslivet och dess företrädare får redan stort utrymme, inte bara i SVT, utan även i andra medier, varenda dag jämfört med andra frågor som egentligen är viktigare för jordens befolkning i det långa loppet som hälsa, miljö, ekologi, hållbarhet osv.

Partipolitikernas och bankernas högsta mål är tillväxt och denna tillväxtjakt tär på det ekologiska systemet när hälsa och miljö sätts efter ekonomisk tillväxt. BNP blir första nyhet medan miljönyheter hamnar betydligt längre ner, då de ofta är svårare att sätta sig in i än plus och minus inom ekonomin. Bankernas vinster har aldrig varit större och miljön aldrig mer hotad.
 
Varför inte starta ett TV-program som heter Miljömagasinet eller liknande som tar upp andra sidan av myntet? Hur tillståndet är på miljöområdet med nyheter om företag som förorenar, sophantering, utsläpp, avgaser, bullerproblem, men även lösningar på miljöproblemen. Just för att skapa en motbild att jordens resurser är ändliga och det finns något annat som räknas i det långa loppet än politikernas och företagens krav på ökade vinster och tillväxt.

Det tar tid för politikerna att förstå detta då de tänker så kortsiktigt, till nästa val osv, vilket också tas upp i boken Limits to Growth och i dokumentären Hållbarhetens gräns på UR.
 
SVT borde följa Jörgen Westerståhls inom journalistiken allmänt vedertagna objektivitetsmodell med saklighet och opartiskhet genom att ge den "andra sidan av myntet" lite mer utrymme i debatten. SVT har redan nu frångått objektivitetsmodellen och kravet på balans med all sin marknadsekonomijournalistik, intervjuer med företrädare för kommersiella företag, börskurser och direktsända tillväxtkonferenser med Anders Borg.

För public service, som SVT, är opartiskhet ett krav som finns formulerat i avtalet med staten, som övervakas av Granskningsnämnden vid Myndigheten för radio och TV, men samtidigt ska public service tillämpa de demokratiska värderingarna som formuleras i TV- och radiolagen (demokratibestämmelsen).
 
SVT har ju en uppgift att informera och kritiskt granska samhället också. Stefan Jarls film Godheten gör just detta genom att titta på faktorer som kommit i skymundan bakom tillväxtjakten och varför ekonomisk tillväxt och bankernas vinster blivit så upphaussade.
 
Stefan Jarls film Godheten kritiserar ju även socialdemokratins politiska broilers och företrädare som sätter sig i olika styrelser med mer eller mindre gott samvete. Filmen kritiserar med andra ord inte bara kapitalismens främsta företrädare utan även S-politiker som gått in i politiken för att berika sig själva och aktieägarna.
 
Godheten kritiserar lika mycket det marknadsliberala systemet i sig och de flesta känner ju redan till Stefan Jarls politiska ståndpunkt och där är han som avsändare tydlig. Tittarna vet redan var han står.
 
Dessutom krävs en renässans för det sociala reportaget som nästan helt försvunnit bland alla ekonominyheter under alla åren.

Till detta kan tilläggas att det är en film med stark poetisk touch.

I SVTs sändningstillstånd anges att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen. Att val kommer emellan och gör det omöjligt att sända sägs det inget om i sändningstillståndet. Det har i så fall bestämts av en SVT ledning som varken förstår eller kan tolka begreppet opartiskhet. Det är bara att beklaga att SVT som företag inte förstår regleringen.

Sedan 2009 är public service-företagen Sveriges Radio, SVT och UR med i Svenskt Näringsliv genom arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, som är en del av Almega.

Inträdet uppmärksammades knappast alls på nyhetsplats i medierna än mindre på de borgerliga ledarsidorna. Kanske var det en obekväm nyhet som man helst ville förtiga? SVT riskerade att hamna i händerna på Svenskt Näringsliv och att man kanske inte skulle våga sända program som trampar Sveriges främsta opinionsbildare på tårna. Nu har den farhågan genom beskedet att inte sända Jarls film innan valet besannats. Svenskt Näringsliv ser som en av sina viktigaste uppgifter att öka marknadskrafternas spelrum på olika områden i samhället.

Varför har SVT så svårt att förstå vad opartiskhet innebär? Har Svenskt Näringsliv börjat styra vad som ska sändas och när? Hur mycket ska de få påverka TV-tittarna?

Jag har skrivit till SVTs VD Eva Hamilton och kommunikationsdirektören Sabina Rasiwala, som har bakgrund från kommersiella företaget Microsoft, men de har inte svarat. Så vad säger SVT, varför följer man inte kravet på saklighet och opartiskhet och visar Godheten innan valet när man lägger ner så mycket tid och pengar på näringslivsjournalistik och lekprogram? Hur mycket styr Svenskt Näringsliv egentligen vad som får visas och inte får visas?
                                                                                          Ola Kjellberg