Vi möts med respektlöshet

Visserligen har opartiska artiklar skrivits av en frilansjournalist i Norra Skåne, men med otydliga rubriker och ofta placerade långt bak i tidningen. Detta har vår chefredaktör Mimmi Karlsson-Bernfalk kompletterat genom att använda krönikeutrymme för personliga syften.

I sin krönika den 14 juni upprepar hon att det aldrig funnits någon politisk styrning av tidningens innehåll. Detta har vi nu hört ett antal gånger. Naturligtvis tror inte heller vi att någon skulle ha dikterat vad vi får och inte får skriva. Däremot är det ställt utom allt rimligt tvivel att kommunpolitiker gått till tidningsföretagets styrelse och krävt att reportern Berit Önell ska sluta gräva i kommunala angelägenheter. Styrelsen har svarat med att hon borde sparkas av chefredaktören, vilket i stället blev en omplacering.

I krönikan lägger chefredaktören även ut texten om hur viktigt granskande journalistik är. Vi håller med, men tycker samtidigt att logiken brister. Om det är granskande journalistik hon vill ha, varför måste då Berit Önell omplaceras? Att kvaliteten på Önells arbete skulle vara bristfällig, så som chefredaktören hävdar, stämmer helt enkelt inte. Det är bara att gå till arkivet, läsa Önells artiklar och leta efter rättelser så förstår man att chefredaktörens ståndpunkt är ett svepskäl som ska dölja den verkliga anledningen till omplaceringen – politikernas missnöje.

Annons

Förtroendekrisen på tidningen är avgrundsdjup. Vi möts av arrogans och kompakt motstånd från ledningen, som försöker lägga skulden på journalisterna genom att påstå att vi utövar grupptryck och lobbyarbete för att förvärra konflikten. Den slutna förtroendeomröstning som vi genomfört visar att förtroendet är extremt lågt för Mimmi Karlsson-Bernfalk och VD Lars J Eriksson. Detta faktum går inte att bortse från hur mycket Karlsson-Bernfalk än försöker.

Chefredaktören vill låta det framstå som en omplacering av en reporter är en bagatell som fått absurda proportioner och som inget har med pressfrihet att göra. Det är precis det det har. Samtidigt har det också med vår arbetsmiljö att göra. Arbetsmiljöverket har gett ledningen tid till den 23 juni att upprätta ett åtgärdsprogram. Under tiden har vi ständig oro och ont i magen. Vi har helt enkelt tappat lusten att göra ett bra jobb.

SJF-klubben på Norra Skåne/Skånska Dagbladet
genom
Susanne Gäre
Torbjörn Wester

Svar från Mimmi Karlsson-Bernfalk:

Det är en missuppfattning att det här handlar om Norra Skånes granskande uppdrag. De granskningar som gjorts har varit befogade, dem står jag bakom till 100 procent, men däremot har den journalistiska kvaliteten brustit.

Det handlar om bristande distans till källor, publicering av felaktiga uppgifter och om oacceptabelt beteende gentemot intervjuobjekt. Helt enkelt bristande yrkesetik, vilket torde vara främmande för SJF-klubben att ställa sig bakom.

Det är detta som ligger bakom beslutet att lyfta en reporter från kommunbevakning, inte någon påtryckning från politiker. Ärendet har heller aldrig varit uppe till diskussion i styrelsen.

De rättelser som klubben efterlyser finns publicerade på insändarsidan den 1 respektive den 10 mars samt i artikelform den 4 mars. Jag har också nämnt felaktiga publiceringar ett flertal gånger i mina krönikor, som jag aldrig använt för personliga syften. Den som anser det misstolkar mitt uppdrag, som är att i alla lägen värna om tidningen.

När den egna tidningen blir nyhetsstoff uppstår en mycket komplicerad situation. Hur skriver vi om oss själva utan att vi agerar i egen sak? För att kunna beskriva händelserna på Norra Skåne på ett trovärdigt sätt har en frilansskribent skrivit alla artiklar. Rubriker har satts av tjänstgörande reporter eller i något fall, om jag inte missminner mig, av nattredaktionen i Malmö så kritiken mot "luddiga rubriker" rör klubbens egna medlemmar.

Påståendet att publicerade artiklar placerats långt bak i tidningen är felaktigt. Av 14 publicerade artiklar har tre publicerats på sidan A2, fyra artiklar på sidan A4, tre artiklar på sidan A5, en på sidan A7, en på A8, en på A16 och en på A21.

Det stämmer inte heller att företagsledningen försöker lägga skulden på SJF-klubben.

Däremot står det klart utom allt tvivel att förtroendeomröstningar av det här slaget, som kan betecknas som en enda stor mobbningsaktion för att pressa en chef att sluta, gör att medlemmar känner sig utsatta för grupptryck och lobbyarbete. Det är det företagsledningen velat belysa.

Slutligen: Vi har alla och envar ett ansvar för en god arbetsmiljö och vi kan alla göra vad vi kan för att bidra till en god stämning. Dessutom har alla, som anställda på Norra Skåne, ett ansvar gentemot våra läsare att ge dem en så bra tidning som möjligt. Låt oss vara så professionella även i det här läget att vi sätter läsarna, våra uppdragsgivare, först. Här har SJF-klubben också ett ansvar.

Mimmi Karlsson-Bernfalk
Chefredaktör