Vi måste ta tillbaka rätten till fast jobb
Samtidigt som jag lägger ifrån mig sista delen i Per Anders Fogelströms romanserie Stad inser jag att allt som våra förfäder kämpat för de senaste 200 åren håller på att försvinna. Rätten till fast jobb, någon sådan rätt känner i alla fall inte jag till.
Rätten till vikariat, projektanställning, och andra spännande korttidsanställningar känner jag däremot mycket väl. Det givna samtalsämnet när jag och mina journalistkompisar träffas är självklart vem som har blivit utlasad, som vi vet har fått nytt jobb, vem som är arbetslös och så vidare.
Den här gången visade det sig att det var jag som var utlasad. Det innebär att jag jobbat mina dagar på, i det här fallet Sveriges Radio, och egentligen ska få förtur till ett fast jobb. Men eftersom Sveriges Radio knappt fastanställer någon, blir man utskickad i stället. Denna väg ska vi alla vandra, ja, så är det om man väljer att bli journalist. Och så får du hålla på tills du börjar närma dig medelåldern och kanske, kanske, kanske kan du då få ett fast jobb.
Det roliga är att vi journalister gärna berättar om hur förjävligt andra yrkesgrupper har det, men oss själva är det ingen som verkar skriva om? Under tiden jag jobbade på P3Stockholm (och det var knappt ett år) hade vi säkert tio avtackningar av personal som blivit utlasad. Man ?ck tårta och present, och så ett litet käckt tal av chefen som kramade om en så hjärtligt. Jättesnälla var de hela vägen fram tills man blev utföst utanför dörren och ens passerkort spärrats.
Alla bara verkar ?nna sig i detta. Ja, man får väl göra hela svängen, TV4, SvT, Aftonbladet, DN, Svenskan etc. Och det kanske jag också hade gjort utan att blinka om jag inte fått barn.
Helt plötsligt känner jag mig utlämnad och rädd. Kommer jag aldrig att kunna ta lån? För att ta lån måste du ha ett fast jobb. Kommer jag någonsin att kunna få en hyreslägenhet? För att få en hyreslägenhet måste du ha fast jobb. Ska min son växa upp i en andrahandslägenhet där vi inte ens kan vara skrivna, i rädsla för att bli påkomna och utslängda? Ska min son vara tvungen att gå på dagis ?era mil från där vi bor? Eftersom vi inte kan skriva oss där vi bor, kan vi inte heller sätta honom i dagiskö. Ska min son vara tvungen att ha föräldrar som ständigt oroar sig över att kanske inte ha ett jobb och en inkomst nästa månad?
Vad jag förstår verkar andra yrkesgrupper också vara drabbade av den här stadiga trenden. Bemanningsföretagen blir allt ?er, liksom de som startar eget. Men hur ska man, som journalist ta sig fram i ett samhälle som kräver fasta jobb, när dom knappt ?nns längre?
Förutom denna nonchalans mot arbetstagarna, måste det ju också vara ett enormt resursslöseri? Du tar in en person och lär upp den. Den blir varm i kläderna och växer med arbetsuppgiften, och just när den börjar få luft under vingarna är det tack och adjö, tårta och present. Vad gör detta för kvaliteten på våra stora medieföretag? Hur mycket kompetens spolar man egentligen ner i toaletten?
Snart vaknar min son från sin middagssömn, och innan dess måste jag ha hunnit ringa tre samtal, och skicka några mejl, så nu måste jag skynda mig. Vilken värld vill jag lämna till mitt barn? Inte en som mer och mer liknar den i Per Anders Fogelströms böcker. Där arbetarna slet tills de stupade. Utan semester. Utan trygghet. Utan kontrakt. Vi måste ta tillbaka det som är vårt. Rätten till fast jobb.
