Vi fick aldrig höras
Nej, vi är inte alla kollegor om det var någon som trodde det. Och de pressetiska reglerna kan man väl tillämpa lite då och då när det passar… Eller hur Svenska Dagbladet och då särskilt redaktörerna för Brännpunkt?!
Den sista oktober var hela sidan på Brännpunkt fylld med ett debattinlägg undertecknat av nio professorer vid Lunds universitet som ondgjorde sig över en artikel i senaste LUM, Lunds universitets magasin, som handlade om ett pågående forskningsförsök inom parapsykologi.
Rubriken på Brännpunkt var ”Pseudovetenskap sprids okritiskt”, och det som möjligen kan sägas vara ingressen – inledningen i debattinlägget beskrev att LUM okritiskt hävdar att forskning tyder på att tankeöverföring är en realitet. En överingress beskrev också hur Lunds universitet gör sensation av tvivelaktiga rön inom parapsykologisk forskning. LUM beskylldes först indirekt, och lite längre ner i debattinlägget, direkt, för att bedriva sensationsjournalistik.
Huvudvinkeln på LUM alltså – och sedan handlade resten av inlägget om själva forskningen och de metoder som professorn i parapsykologi, Etzel Cardena, använt sig av.
Såväl professor Cardena som vi på LUMs redaktion var angelägna om att få bemöta inlägget. LUMs bemötande var kortfattat och skickades till Brännpunkts redaktion redan vid 11-tiden. Etzel Cardenas var längre – och kom vid 15-tiden.
Dagen efter var Cardenas bemötande publicerat på Brännpunkt. Men inte LUMs. Jag undrade så klart varför.
”LUM är inte sakfrågan så därför tog vi inte med det. Kanske på nätet en annan dag – där det finns bättre plats” – fick jag som besked av en av redaktörerna.
Nog var väl LUM tillräcklig sakfråga om man gjort både överingress och rubrik på oss. Så varför? För att en stor tidning råkat ge en liten tidning uppmärksamhet. Jag vet inte – mer än att jag bara är väldigt besviken på mina kollegor i Stockholm.
Övriga medier behandlade LUM precis med den självklara respekt som vi journalister är skolade i att göra. Sydsvenska Dagbladet gjorde en bra och korrekt intervju med mig – liksom kollegan på TT. För självklart spred sig detta telepatiförsök som en löpeld, och fortsatte även i Svenska Dagbladet på både nyhetsplats och i Brännpunkt ett par dagar.
Och för er som undrar – nej, LUMs korta bemötande ”fick inte plats” i Brännpunkts nätversion heller.
Maria Lindh
redaktör och ansvarig utgivare, Lunds universitets magasin, LUM
Svar från Carina Stensson, tf redaktör, Brännpunkt:
SvD Brännpunkt publicerade en debattartikel med rubriken ”Pseuodvetenskap sprids okritiskt” den 31/10. Samma dag ville både ansvarig utgivare för Lunds universitets magasin (LUM) Maria Lindh och professor Etzel Cardena replikera på artikeln. Då Brännpunkts utrymme på sidan är begränsat valde redaktionen att prioritera Cardenas replik, då han i första hand var måltavla för kritiken och även bemötte sakfrågan om parapsykologisk forskning. Maria Lindh ville påpeka att det inte var hennes tidnings roll att ”ifrågasätta enskilda professorers resultat och metoder”. Repliken med det resonemanget hade vi också gärna publicerat på SvD.se.
Maria Lindh var dock mycket kritisk och hävdade att hennes bemötande ”borde vara i sitt sammanhang – och i samma form – pappersformen som påhoppet på LUM var”, vilket hon gjorde klart både i telefon och via mejl.
Jag har full förståelse för den önskan, men det är sällan vi har möjlighet att tillmötesgå alla som vill svara på våra debattartiklar. Varje dag uppstår situationer för oss där vi måste ta olika hänsyn till utrymme, aktualitet och tiden på dygnet och en rad otåliga debattörer som vill ha besked. Från min synvinkel är en publicering på vår debattsajt på SvD.se ett bra alternativ, och debattörer erbjuds dagligen sådana publiceringar, både när det gäller artiklar och repliker. Det bidrar till en snabb och levande samhällsdiskussion, och ibland är det faktiskt befriande att slippa papperstidningens krav på exakta mått och snäva tidsramar.
När jag en andra gång erbjöd Maria Lindh möjlighet till webbpublicering fick jag följande svar: ”Att platsbrist skulle ligga till grund för det valet – är jag ledsen över att behöva säga, att jag inte tror det minsta på.”
Jag tolkade det då som att intresset för en publicering på SvD.se inte fanns, och lade därför inte heller ut repliken.
Att Maria Lindh i efterhand anklagar Brännpunkt för att inte ge chans till genmäle stämmer därför inte.
Carina Stensson
tf redaktör Brännpunkt
