Värna lokaljournalistiken
DEBATT/ ”Vad hände med att hela Sverige skulle leva?” Man behöver inte åka många mil från Stockholm för att höra den meningen. Alla som befunnit sig utanför huvudstaden vet också att det givetvis finns liv i hela Sverige. Vad som däremot inte lever i hela Sverige är journalistiken.
I Mediestudiers årsbok, som Journalisten skrev om förra veckan, går att läsa att så mycket som var fjärde kommun saknar en regelbundet bemannad nyhetsredaktion. Och på de som finns har det skett stora nedskärningar. Antalet anställda har minskat med sju procent. Bara under de senaste två åren. Journalistikens motgångar är förvisso ingen nyhet, men jag saknar en diskussion om vilka konsekvenser det för med sig.
”Lokal journalistik för en lokal publik hör inte till framtiden” sa TV4s VD Casten Almqvist när kanalens lokalsändningar lades ner, för snart fyra år sedan. I Lokal journalistik och demokratifrågan från Södertörns högskola går att läsa att den lokala journalistiken är den mest lästa i papperstidningen. Det går säkert att argumentera för att både nyhetsrapportering och nyhetsvärdering skiljer sig mellan olika medier, men de som konsumerar nyheter på TV borde inte vara helt ointresserade av det som intresserar tidningsläsarna mest. Jag undrar vad det är Almqvist inte tycker hör till framtiden; och jag hoppas verkligen att kunskap, källkritik och demokrati är något han inte tycker hör till det förflutna.
Lokaljournalistik gör nämligen något av det mest demokratiska som finns: ställer sig på medborgarens sida. Att den gör det betyder inte att den är subjektiv. Det betyder att den granskar makten. Journalistik talar inte om vad någon ska tycka, men den ger folk tillräckligt med kunskap för att bilda sig en egen uppfattning. #metoo-rörelsen är ett bra exempel på hur opinionsbildande fakta och statistik kan vara. #metoo-rörelsen är också ett exempel på hur viktig det är att makten granskas.
Lokaljournalistik är opinionsbildande för hela Sverige. Det finns minst lika många exempel på detta som det finns lokalredaktioner. Jag har själv arbetat på lokalredaktion i Sollefteå, och därför är BB-ockupationen ett exempel som ligger mig nära. Det var inga kommunikatörer som gjorde en nyhet av ockupationen, och det var inga Aftonbladet-reportrar som höll koll på Västernorrlands röriga landstings-politik. Det var, givetvis ockupanterna, men också lokalreportrarna i Sollefteå. Om Sollefteå var en av de kommuner som saknade bemannad nyhetsredaktion hade Sveriges förlossningsvård inte blivit så debatterad som den var under 2017.
Om hela Sverige ska leva, måste hela Sverige ha sin journalistik. Journalistik är nämligen ett medel för demokrati. När den lokala journalistiken brister behövs det göras mer än att Dagens Nyheter satsar på frilansare och att den stora prenumerationstjänsten Sveriges lokalnyheter drar igång. Ordet är fritt, men det är inte gratis. Alla publicister och mediechefer bör veta det. Må hända att lokaljournalistik inte är den mest lönsamma, men det är Casten Almqvist och andra publicisters skyldighet att låta den finnas kvar.
Ida Stiller
journalist,
går Aftonbladets och LO:s ledarskribentutbildning
