Varför vaknar svenska journalister först nu?
Varför ska det krävas blodiga massakrer för att svenska medier nu ska börja skriva om de övergrepp som begåtts i Palestina i många år? En ny medieanalys visar att det under 2008 skrevs över 40 procent fler artiklar som handlar om ämnet palestinier och terrorism än om den över 750 kilometer långa mur som Israel bygger runt och på palestinska områden. Internationella och svenska mediers slapphet inför de stegvisa åtstramningarna av palestiniers frihet bidrar till ett apartheidsystem som kommer att leda till decennier av fortsatt hat och våld.
Vad som nu händer i Gaza, med barn och oskyldig civilbefolkning som offer, chockerar världen. Men de komponenter som skapar våld och terror har varit synliga länge för den som vill se. Brist på vatten, mat, sjukvård, arbete och rörelsefrihet är inget som är nytt varken i Gaza eller på stora delar av Västbanken. Israel började redan 2002 bygga den mur som i praktiken formar världens största fängelse, och som enligt internationella domstolen i Haag är folkrättsvidrig. 1,5 miljoner inspärrade på Gazaremsan och cirka 2,5 miljoner människor som har kraftigt begränsad rörelsefrihet på Västbanken. Muren, som uppges vara över 750 kilometer lång bara på Västbanken, är en symbol för den segregation mellan Palestinier och Israeler som blir starkare för varje dag.
In eller ut från Gazaremsan släpps som bekant i princip ingen alls. Att komma in på Västbanken är än så länge möjligt, svårare är det att komma ut, i alla fall om du är Palestinier utan Israeliskt ID-kort eller ett pass från annat land. Ska du ut från Västbanken möts du vid gränsstationerna av mängder med bemannade vakttorn och antalet kameror som övervakar en gränsstation går inte att räkna på båda händerna. Vid gränsstationen kan du, särskilt i rusningstid, få vänta i flera timmar. Väntan kan ske i stekande värme med i bästa fall ett hett plåttak som skydd, innan trånga taggtrådsprydda passager tar vid. Den som arbetar med storskalig boskapshantering kan föreställa sig hur människor forslas igenom en gränsstation. De som efter att ha genomgått denna förnedrande behandling får sedan sitt bagage röntgat och sina identitetshandlingar granskade, i bästa fall får de efter detta passera vidare.
Det finns otaliga vittnen till hur de israeliska militärerna har trakasserat och använt våld mot de som passerar gränsövergångarna. Barn har fötts vid gränsstationerna utan tillgång till sjukvård, människor på väg till sjukhus har nekats rätt att passera och människor har blivit skjutna. Deras enda brott är att de är palestinier. Detta sker varje dag och varje timme, vid mängder av platser i palestinska områden. Och kanske är det just för att brott mot mänskliga rättigheter har blivit vardag som det endast är måttligt intressant för medier att rapportera om.
Vi har gjort en medieanalys som visar att det under 2008 lades upp drygt 500 nyhetsartiklar på nätet om muren som Israel bygger. Det kan tyckas mycket. Men när man ställer detta i relation till andra mer dramatiska händelser ser man snabbt att det är en annan bild som förmedlas av Palestina i svenska medier. Närmare 850 artiklar skriver om terror och terrorism i samma stycke som de nämner Palestina eller palestinier. 500 artiklar handlar om palestinska självmordsbombare. Trots att muren drabbar samtliga palestinier så skriver ändå svenska medier lika ofta eller oftare om terrorism och självmordsbombare än om den ständigt växande muren. Bilden av palestinier som muslimska fundamentalister stärks på bekostnad av bilden av palestinier som ett folk utsatt för övergrepp mot mänskliga rättigheter.
Muren slår inte mot terrorrister eller fundamentalister, den drabbar urskillningslöst. Gamla som knappt kan gå och barn som ska ta sig till skolan på andra sidan muren tillhör de drabbade. Det gör också alla som ska till sina arbetsplatser benägna på israeliska områden. Den palestinska ekonomin havererar då människor inte kan ta sig till och från arbeten och då export och import av varor försvåras eller omöjliggörs.
Den mur och apartheid som Israel bygger skapar varken fred eller säkerhet. Den skapar frustration, ilska, vanmakt, fattigdom och våld. Israels övergrepp börjar inte med bombningar av skolor i Gaza, den tar sats redan i de ständigt pågående kränkningarna av mänskliga rättigheter mot den palestinska civilbefolkningen. Om detta bör journalister världen över vara förpliktigade att rapportera – långt innan barn bombas ihjäl i sina hem. Hade omvärldens journalister rapporterat om Israels stegvist utökade övergrepp mot det palestinska folket hade det aldrig kunnat gå så här långt.
Tobias Smedberg och Lars Jonsson, grundare till Agenda PR
