Gå direkt till textinnehållet

Varför sviker du journalisterna i Turkiet, Carl Bildt?

När det velour-islamiska Rättvise- och Utvecklingspartiet (AKP) erövrade makten i Turkiet för tio år sedan inleddes ett hyllat "reformarbete" för yttrande- och pressfrihet.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Om reformarbetet bara var kosmetiskt arbete för att fullfölja EUs önskemål för EU-kandidatlandet Turkiet återstår att se men de följande åren rörde sig Turkiet mot en demokratisk statsbildning, till exempel minskades militärens inflytande i politiken avsevärt.
2009 övergav dock det starka AKP de hyllade insatserna för yttrande- och pressfrihet. Till och med en form av putinism började dominera hos makthavarna i Ankara. En backlash för journalistiken blev ett faktum. Fakta om begränsningarna av pressfriheten talar sitt tydliga språk: på pressfrihetsdagen den 3 maj i år erövrade Turkiet det ej smickrande världsrekordet i antalet fängslade journalister: 95 journalister sitter bakom galler i Turkiet för sin yrkesutövning!

Det är inte bara journalister som faller offer för yttrandefriheten. 7 000 politiker sitter i fängelser runt om i Turkiet på grund av att de har talat om kurdisk identitet, deltagit i demonstrationer, gett intervjuer eller författat en text på kurdiska. Bland dessa återfinns en rad välkända kurdiska och turkiska namn; den 61-årige professorn Büsra Ersanli, advokaten och viceordföranden för människorättsorganisationen IHD Muharrem Erbey, redaktören Deniz Zarakolu och den kurdiske språkforskaren Mulazim Özcan. Dessa personer har suttit en längre period i fängelse utan någon rättegång.

Ett annat makabert exempel utspelade sig på så kallade KCK-rättegången den 11 maj i år i Diyarbakir: en journalist som ställts inför rätta för att ha bevakat en Halabja-demonstration och protest mot stängningen av tidningen Özgür Gündem anklagades plötsligt med ny brottsrubricering: deltagande i den svensk-kurdiske författaren Mehmet Uzuns begravning som innebär medlemskap i en terrororganisation. Till historien hör att Turkiets president skickade kondoleanser till Uzuns familj i samband med Uzuns begravning i Diyarbakir 2007.
Makthavarna i Turkiet bedriver en svartmålningskampanj mot häktade och fängslade journalister. Egemen Bagis, Turkiets EU-minister påstod i BBCs program Hard Talk (1 mars 2012) att ”Ingen är gripen i Turkiet för journalistik verksamhet utan bara bara journalister som ägnat sig åt våldtäkt, mord och rån.”

Makthavarna i Turkiet, inklusive premiärministern Recep Tayyip Erdogan vill ge sken av att det bara sitter kriminella journalister i fängelser.
Men det är inte bara de turkiska makthavarna som tar hedern från fängslade journalister i Turkiet. Den 3 april ställde en av undertecknarna av denna artikel frågor om fängslade journalister till Bildt på utrikesreportrarnas pressträff. ”Ingen journalist är fängslad i Turkiet på grund av sin yrkesutövning, utan på grund av andra kriminella handlingar.” Bildts svar chockerade flera närvarande turkiska journalister.

I riksdagens utrikesdebatt den 8 maj informerade Bildt om att han tagit upp situationen för de fängslade journalisterna med de turkiska makthavarna. När tidningarnas Telegrambyrå påpekade kritiken mot honom ifråga om fängslade turkiska journalister låtsades han som om kritiken kom från de turkiska makthavarna,  inte från demokratiskt sinnade journalister: ”Titta vad jag har sagt i den turkiska pressen, till exempel.” Men Carl Bildts ordakrobatik är oärlig. I den turkiska pressen har Bildt sagt exakt samma ord som de turkiska makthavarna om fängslade journalister. Vi vill passa på och ställa en fråga: Menar du, Carl Bildt, precis som dina turkiska statsrådskolleger, att de fängslade journalisterna i Turkiet är våldtäktsmän, mördare och rånare?

Sedan Carl Bildt utnämndes till utrikesminister år 2006 har han många gånger agerat som en megafon för den turkiska regimen. I höstas fungerade han som vigselvittne åt den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogans kommunikations- och presschef Murat Karakaya. Att Bildt kan hävda att samtliga fängslade journalister har gripits och fängslats på grund av icke-journalistisk verksamhet är ett mycket allvarligt faktum som bör bemötas eftersom det skadar Sveriges goda anseende internationellt.
När Bildt låter som de turkiska makthavarna har Sverige slutat stå på de förtrycktas sida. När Bildt uttalar sig osakligt om journalister har han automatiskt anslutit sig till förtryckarnas sida!
Carl Bildt, be om ursäkt för din svartmålning av journalisterna i Turkiet genast!
KURDO BAKSI
chefredaktör för Svartvitt
MURAT KUSEYRI
svensk-turkisk journalist

Fler avsnitt
Fler videos