Uppdrag granskning liknar kvällspressen

Nej inslag ur några av de senaste programmen från Sveriges största satsning på undersökande journalistik,  SVTs Uppdrag granskning.
Visst kan det finnas ett nyhetsvärde. Visst är farliga hundar, bluff med p-preparat och omtyckta hästar som försvinner till slakt ett problem.
Som artiklar i en kvällstidning kan det funka. Med rätt längd och placering kanske i den övriga mediemixen också.
Men som långa undersökande temareportage i licensbetalarnas dyraste undersökande reportageprogram Uppdrag granskning?
I nationalencyklopedin beskrivs undersökande journalistik som en bevakning som syftar till att mer grundläggande än dagsjournalistiken belysa olika företeelser och att avslöja oegentligheter.
Watergateaffären nämns som exempel.

Genren brukar också definieras som granskningar för att pub­licera uppgifter av stort allmänintresse som annars inte skulle komma fram.Uppgifter som olika intressen ofta inte vill att allmänheten ska få kännedom om.
Stort allmänintresse bör självklart inte definieras som skvallervärde utan som sammanhang med stor betydelse för människors verklighet och verklighetsuppfattning.
I grävandets ABC som används som utbildningsmaterial av SVT  sätter programmets tidigare projektledare Nils Hansson fingret på en viktig komponent i granskande journalistik. Maktperspektivet.
Undersökande journalistik är en nödvändighet för att granska makten. Medierna kan inte reduceras till megafoner som okritiskt refererar vad andra skriver, säger och tycker.
Två telefonsamtal räcker inte alltid för en bra artikel eller ett reportage.
Noggranna granskningar med egna källor och undersökningar ger medierna möjlighet att självständigt bevaka olika samhällsföreteelser och händelseförlopp.
Fria oberoende medier som kan, vill och vågar granska makten, politiker, företag och organisationer är en förutsättning för att demokratin ska ha en chans att fungera.

Det är inte utan att man tycker sig se att kvällspressens tankesätt smugit sig in på Uppdrag gransknings redaktion. Tabloidpressens illa underbyggda ideér om vad som "säljer" och vad "läsarna vill ha" får ofta fritt från empiriska och etiska fakta styra vad kvällspressen serverar på sina löpsedlar och i tidningen.
I TV-mediet byts kvällspressens försäljning av lösnummer mot en infantil jakt på vad man tror lockar tittarsiffor. Djur, barn, sex, kusinäktenskap, brott mot griftefriden.
Läsarna eller tittarna ska kittlas, förfasas, uppröras, chockas, indigneras.
Och sedan nöjda med sin egen moral koppla av i sin fåtölj glada för att de själva inte är drabbade.
Men för vilket syfte. Vad ska engagemanget leda till i nästa steg? Vilken relevans och betydelse har bevakningen för människors vardag och verklighetsbild.
Vilka maktstrukturer bör den grävande journalistiken lägga tonvikten på att granska?
Är det hunduppfödare i Spanien och kusiner som gifter sig? Kyrkogårdsvaktmästare som krossar kistor? Hästhandlare som ljuger om sitt syfte för att köpa billiga hästar till slakt?
Finns det något krav på storleksordning på, eller betydelsen av de oegentligheter som man med de begränsade resurserna som finns för undersökande journalistik bör fokusera på?
Kan man påstå att journalistik som innehåller typiska kvällspresskomponenter som mord, blod, barn, sex och husdjur därmed inte är undersökande journalistik?
Inte alltid och självklart.
Däremot borde det, med tanke på de mycket begränsade resurser medierna har till förfogande för granskning, ställas en hel del grundläggande balans- och kvalitetskrav på vilka idéer och uppslag man satsar på.
Pelle Oskarsson
ekonomi- och miljöjournalist med särskild inriktning på välfärdsfrågor och energifrågor

Annons