Gå direkt till textinnehållet

Sylvia Asklöf: : Journalister kramar sönder public service

Jag har med stigande intresse, samt viss frustration, följt mediedebatten kring de nu avgångna ministrarna Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò. Hanterade de medierna som de borde ha gjort? Nej. Bör man ha betalat TV-licens, särskilt om man ska sitta som kulturminister och basa över public service? Självklart!

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag har med stigande intresse, samt viss frustration, följt mediedebatten kring de nu avgångna ministrarna Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò.
Hanterade de medierna som de borde ha gjort? Nej. Bör man ha betalat TV-licens, särskilt om man ska sitta som kulturminister och basa över public service? Självklart! 

Men kan man som Sveriges kulturminister sympatisera med ett avskaffande av public service och samtidigt få en opartisk granskning av de journalister som själva arbetar på public service? Det är mycket tveksamt.

Jämför: Hur skulle ett antal journalister på en tidning förhålla sig till en ny ägare, som eventuellt funderade på att lägga ned deras arbetsplats? Vore de objektiva i förhållande till denne nye ägare?

Självklart ”äger” inte kulturministern SR, SVT och UR på samma vis, men inrättningen är trots allt beroende av ministerns välvilja. Dock har jag inte sett en enda fundering över detta subjektivitetsproblem under den påföljande diskussion som varit om public service, dess roll och nytta. Det skulle dock behövas. Att hävda att public service i detta fall varit ”fristående” är inte bara missvisande utan även orimligt.

I journalistkåren finns en konsensusuppfattning att public service är det enda allena saliggörande sättet att bedriva seriös journalistik på. Ett utmärkt exempel på denna inställning är Maja Aases ledare i Journalisten (28/06). Hon skriver:

”Det är bara att hoppas att den nyliberala agendan – som låg till grund för att ge en anti-public-service-representant jobbet som ansvarig minister för kultur- och mediefrågor – nu är förpassad till den mörka källare i Långtbortistan där denna agenda hör hemma.”

Själv är jag inte för ett avskaffande av public service. De omgörningar mot poppigare program som nu planeras på SVT och SR är förödande. Däremot måste dess roll och verkan i samhället kunna ifrågasättas utan att hela helvetet bryter löst.

Ibland undrar jag om journalistkåren, vilken jag trots allt anser mig tillhöra, fullkomligt har tappat huvudet.

politisk redaktör, Barometern-OT

Fler avsnitt
Fler videos