Svenska medier diskuterar hellre näthat än demokrati
I debatten om nätkommentarer i svenska medier saknas röster från de grupper de flesta nätkommentarerna riktar sig mot, nämligen invandrarna. Saknaden kändes speciellt i torsdags i programmet Debatt på Sveriges Television. Diskussionen där kändes häpnadsväckande och upprörande.
Ilskan efter att man sett Debatt var inte riktad mot nätkommentarer eller nätkommentatorer, utan mot de etablerade medierna. I synnerhet public services representant verkade vara beredd att dö för att en grupp med språk och medier som maktmedel skulle få möjlighet att sprida sina åsikter om en annan grupp som saknar dessa medel, nämligen invandrare. Och detta gör de i demokratins namn. Men demokrati för vem?
Det är alldeles uppenbart att de flesta extrema och hotfulla kommentarer som förekommer i de etablerade mediernas kommentarsfält riktar sig mot invandring. Dessa kommentarer uttrycks av de invandrarfientliga eller rentav rasistiska grupper som har både språket och mediernas kommentarsfält som demokratiska redskap till sitt förfogande.
Detta förfogande i kombination med statliga förmåner som till exempel partistöd och presstöd har gett en ypperlig möjlighet till dessa människor att i demokratins namn sprida de mest odemokratiska åsikterna i den svenska offentligheten. Ett tydligt exempel på detta är att Sverigedemokraterna har fått miljontals kronor av skattepengarna i partistöd. Och till detta tillkommer ett par miljoner som delas ut som presstöd till olika främlingsfientliga tidskrifter.
Myndigheter och i synnerhet medier i Sverige är så förblindade av egen definition av demokrati att de helt enkelt har glömt bort de som har störst behov av demokratiska redskap som språk och medier för att komma till tals i den svenska offentligheten. I stället försvarar de dem som redan har mest möjlighet att utnyttja medier för att sprida sina åsikter om utsatta grupper i samhället.
Innan jag kom till Sverige var rasism och främlingsfientlighet en tanke som låg långt bort i tiden och andra världskriget hade hänt för tusen år sedan, i motsatts till demokrati som kändes så nära och självklart. Jag kom till Sverige i början av 1990-talet. Då fanns TV- och radioprogram på invandrarspråk på public service-kanaler, Invandrartidningen fanns och dessutom ett större ekonomiskt stöd för utgivning av olika invandrartidskrifter och informationsmaterial för invandrare. Av dessa finns det enbart kvar en krympande del på Sveriges Radio. Parallellt med detta har främlingsfientliga grupper fått mer och mer utrymme i de etablerade medierna, vilket var otänkbart innan.
Under tiden jag varit i Sverige har jag aldrig sett en journalist från public service engagera sig för att bevara invandrarprogrammen eller invandrarmedier så mycket som man engagerade sig kring kommentarsidor i medier i Debatt förra torsdagen. Tvärtom, exemplen på motsatsen är många.
Under ett par år hade jag kontakt med många personer i ledande position inom public service och diskuterade public service-uppdrag och medborgarnas, i synnerhet invandrarnas, rätt till samhällsinformation speciellt under valperioden 2010; men utan resultat. Parallellt med detta beslutade SVTs ledning att avstänga komikern Mikael Tornving och radioprofilen Ametist Azordegan från public service efter att de hade deltagit i filmen Osvenskt som handlar om att ett främlingsfientligt parti är på väg in i riksdagen och som uppmanar alla att förhindra det genom att gå och rösta.
Och det ironiska var att just de två personerna som jag hade mest kontakt med inom SVT försvarade SVTs beslut i demokratins och i opartiskheten namn. Om de hade engagerats sig lika mycket för att informera nya invandrare om det politiska valet, hade jag kunnat acceptera deras argument om avstängning av Tornving och Azordegan.
Till saken hör att när det handlar om att betala TV-avgift eller skatt är både den främlingsfientlige, som kan utnyttja medierna för att sprida sina åsikter och den som inte kan det på grund av bristande språk, lika inför lagen och måste betala TV-avgiften eller skatt för förmånen att bo i "ett demokratiskt land".
Faktum är att den svenska regeringen och de svenska etablerade medierna i demokratins namn har erbjudit en statlig och en medial plattform för de främlingsfientliga och icke demokratiska rösterna på bekostnad av de grupper som blir utsatta för dessa gruppers odemokratiska åsikter.
Trots detta tycker jag absolut inte att man ska begränsa mediernas kommentarsfält. Tvärtom; mer demokrati som Jens Stoltenberg, Norges statsminister uttryckte det. Mer demokrati genom att ge mer politiska och mediala redskap till dem som inte har möjlighet att komma in i den svenska offentligheten. Men hur? Genom att i medierna lyfta diskussionen kring dessa frågor i stället för att fastna i diskussionen om nätkommentarer.
NAHID AYAZI
