Svårt försvara Expressens namn- och bildpublicering

10 november, 2010

Det är med uppgivenhet jag sett hur främst kvällspressen gång på gång tänjt på gränserna för när namn och bild ska publiceras på misstänkta gärningsmän.

Men jag hade en förhoppning att man aldrig skulle sjunka så lågt som Expressen nu gjort när man publicerar namn och bild på den 38-årige man i Malmö som misstänks ligga bakom de uppmärksammade skjutningarna där. En person som vid publiceringen inte ens var häktad och dessutom nekade till vad han misstänks för.

Intresse och nyfikenhet är visserligen ord som kan betyda ungefär samma sak men när man hänvisar till ett allmänintresse för att profitera på folks nyfikenhet hör de definitivt inte samman.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson känner sig själv tvungen att försvara publiceringen och skriver att det är viktigt att vara så konkret som möjligt.

Så, vad är det Expressen inte kan rapportera om man inte publicerar namn och bild? Vad är det alla andra redaktioner missar som inte publicerar namn och bild?

Ibland möter jag personer som när de får veta att jag är journalist tar upp just namn- och bildpublicering. Ganska ofta menar de att vi journalister mörkar om det är invandrare som begår brott och deras "bevis" hämtar de alltid från kvällspressen. Jag är inte så lockad av att försvara andra medier men för mig är det viktig att försöka bemöta dessa människors sneda bild av journalistiken och förklara hur vi journalister arbetar. Att vi är väldigt restriktiva, att vi har våra etiska regler som vi följer och att det krävs ett uppenbart allmänintresse innan vi publicerar namn och bild.

Men när Expressen urholkar och missbrukar vad som kallas uppenbart allmänintresse blir mitt försvar allt ihåligare. Det finns inte något uppenbart allmänintresse för att hänga ut 38-åringen med namn och bild. Även om de gärningar han misstänks för är synnerligen allvarliga och skrämmande. Att hela Sverige får veta hans namn och hur han ser ut hjälper oss inte att förstå "stämningarna och tidsandan" som Expressen försöker påskina att det handlar om.

Jag kommer att fortsätta försöka förklara för människor som vill lyssna hur vi journalister resonerar vid namn- och bildpublicering. Men i framtiden ser jag mig tvingad att undanta Expressen när jag pratar om "vi journalister".

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.

---

Kommentera

Ditt namn *

E-post *

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Comment *

Mer information om textformat

Plain text

• Inga HTML-taggar tillåtna.
• Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
• Rader och stycken bryts automatiskt.

Verifikation av ord * (verifiera genom att använda ljud)

Skriv in bokstäverna som visas i bilden ovan. Om du inte kan läsa dem, skicka formuläret så kommer en ny bild att genereras. Ej versalkänsligt.

Inlagt av Å Lorentzson mån, 2011-12-19 22:22

Hej!

Jag skulle tro att allmännintresset i Malmö är att rätt person blir fälld och det borde väga tyngre än att Expressen säljer lösnummer – att försvåra/försämra vittneskonfrontation underlättar inte precis.

Men egentligen är ingen förvånad – pressen gräver sin egen grav.

• svara

Inlagt av Alex mån, 2011-12-19 22:22

Bra skrivet!

Det är fenomenet och inte personen som är det viktiga.

Expressens val att namnpublicera ger ytterligare ett incitament för lagstiftaren att flytta fram sina positioner och argumentera för en lagstifning gällande den personliga integriteten.

• svara

Inlagt av Henrik Claesson mån, 2011-12-19 22:22

Nåja, i det enskilda fallet kan jag hålla med om att en för tidig publicering kan skada en kommande rättsprövning och framförallt skada en eventuellt oskyldigt utpekad person.

Men frågan är om inte pressen själva har drivit fram en regel som mer och mer används för att skapa konstgrepp på löpsedlar och mittuppslag.

När till och med dömda förbrytare döljs och ges påhittiga alias så börjar man ju undra vad syftet är. Höjden var väl när Polisen drog igång ett rikslarm efter en bankrånare och ville visa en bild, som lustigt nog tagits på den ‘misstänkte’ förövaren när han begick brottet, men som då var försett med pixelering. Alltså ville man inte hjälpa Polisen gripa den ‘misstänkte’ utan ville bara skapa oro bland tittarna/befolkningen.

Nej, en debatt inom kåren om hur man skall behandla misstänkta och dömda kan bara vara av godo och jag hoppas då att man inte överdriver skyddandet av dömda brottslingar före allmänheten.

• svara