Stöd Vårdförbundet för kollektivets skull
Läser TTs text om svenska fackförbunds tveksamma stöd till Vårdförbundets strejk. Läser och bekymras. Facklig solidaritet är ett spel för gallerierna. Vi bör hålla ihop utom när våra intressen går isär.
Så är det inte. Fackliga organisationer bör alltid hålla ihop och stötta varandra villkorslöst. Solidaritet innebär nämligen att vi alla har något att vinna på att en enskild individ eller ett enskilt fack lyckas få gehör för sitt krav.
Det senaste exemplet är förstås strejkande Vårdförbundets krav: 15 procents löneökning under tre år. Journalistförbundet får mindre, kommunal fick mindre, lärarfacken fick mindre – kort sagt; när vi fick nöja oss med mindre finns det väl ingen anledning för oss att stötta Vårdförbundets strejk? De gapar efter för mycket!
Vi översätter det till en lokal löneförhandling. En medlem kommer till mig och vill ha hjälp att förhandla upp sin lön. ”Nej”, säger jag. ”Då får du mer än vad andra tjänar, det går inte”. Därmed har jag raserat hela grunden till en aktiv, genomtänkt och solidarisk lönepolitik. Den individuella lönesättningen må bygga på skillnader och orättvisor, men enda sättet att lyckas som arbetstagarkollektiv är att klättra på varandra. Om ingen tillåts sticka iväg, blir hela kollektivets löneutveckling lidande. Därför uppmanar jag alla fackförbund, inklusive mitt eget:
Se om vårt hus – stötta Vårdförbundets strejk villkorslöst!
